Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Föreningar
Skeppsbyggnadskonst sammanträdde den 22 maj 1943 i
Sjöhistoriska Museets trofésal under ordförandeskap av
direktör S Forster.
Som nya medlemmar i avdelningen invaldes: marining.
W Vollert, dipl.-ing. Harry Åhman, övering. Sten Olander,
civiling. Sven Bergman, civiling. Raymond Lambert, övering.
A Borgström och civiling. C Björnstjerna.
På förslag av ordföranden uppdrogs åt styrelsen att i
samarbete med Ingenjörstaxekommittén inom Svenska
Teknologföreningen granska kommitténs förslag tlil normer och
anvisningar för sakkunnigeuppdrag rörande fartyg och
fartygsmaskinerier.
För att undersöka förutsättningarna för ändring av
avdelningens stadgar i avsikt att ge ökat inflytande åt
flygteknikerna inom avdelningens styrelse, vilket föreslagits i
skrivelse från flygdirektör E Sjögren, tillsattes en kommitté,
bestående av flygdir. Sjögren, flygdir. Tägil, överdir. Malmer,
marindir. Swenzén och civiling. Ljungzell.
Dagens förste föredragshållare var ingenjör G
Zetlitz-Nilsson, som talade om "Kol eller olja efter kriget".
Talaren framhöll till en början den ännu kvarvarande
konkurrenskraften hos ångdrivna fartyg i förhållande till
motordrivna. En konstruktör har att välja det maskineri,
som med alla faktorer inräknade ger minsta utgifter på
längsta tillryggalagda väg. Det är priset på bränslet och
möjligheten att skaffa detta, som härvid blir den avgörande
faktorn tillsammans med möjligheten att förvara detta
ombord. Talaren utvecklade härefter fördelarna med olja och
fastslog, att det måste vara fördelaktigt att använda
dieselmotordrift för ett fartyg, om olja härför kunde anskaffas
för ett pris, som i förhållande till effekten ej blir högre än
för kol. Med utgående från fyndigheterna av olja och kol
och möjligheterna att kemiskt framställa flytande bränslen
kan man förutspå, att priset på olja kommer att stiga, medan
det för kol möjligen kan sjunka. En tendens förefanns också
att utnyttja kol såväl efter omvandling för drift av
dieselmotorer som för drivande av moderniserade
ångmaskinanläggningar. Talaren ingick härefter på de svagheter, som
vidlåda kol som bränsle, och möjligheterna att avhjälpa dessa
framför allt genom konstruktion av en maskinanläggning,
som på bästa sätt omsätter kolets energi i arbete. Härvid
kunde man gå fram på tre olika vägar: utvinna olja ur kol
för drift av dieselmotorer, framställa generatorgas ombord
för att driva dieselmotor eller annan motor, eller bygga vidare
på beprövad grund med kol i moderna pannor för drivande
av lämpligt ångmaskineri. Talaren utvecklade dessa
möjligheter genom att i detalj ingå på de olika slagen av
framdrivningsmaskineri och kom härvid fram till koleldade pannor
och ånganläggning såsom den lämpligaste och säkraste
lösningen. Under förutsättning att oljepriserna i förhållande till
prisen på kol stiga till mer än tre, utnyttjar man
fördelaktigast kolet i koleldade moderna pannor i kombination med
kolvångmaskiner med lågtrycksturbiner av system Bauer-Wach
för maskinanläggningar på 500 till 3 000 ahk.
Under diskussionen vände sig direktör A Houmöller från
Köpenhamn mot talarens optimistiska inställning till
ångmaskinens renässans och visade med siffror, att oljan efter
kriget fortfarande kunde ha sin konkurrenskraft kvar. De
gengasdrivna dieselmotorfartygen vore endast av tillfällig
natur.
Ordföranden överlämnade därefter ordet till ingenjör
R Sörman för ett föredrag: "Några av sjöfartens och
skeppsbyggeriets framtidsproblem", infört i Tekn. T. 1943 S h. 6.
Sjöhistoriska Museets utställning "Varv och Skeppsbyggeri",
vilken refererats i Tekn. T. 1943 S h. 6, visades därefter av
museiintendent G Albe, som i ett anförande underströk
utställningens betydelse och värde för åskådliggörande av den
svenska skeppsbyggnadskonstens och varvsverksamhetens
utveckling från äldsta tider till våra dagar. I sitt anförande
framförde intendent Albe ett tack även till avd.
Skeppsbyggnadskonst för visat intresse vid utställningens ordnande. Som
avslutning före visningen anförde intendent Albe ett citat ur
Åkhe Rålambs bokverk "Skeps Byggerij" från 1600-talet,
vilket verk genom Sjöhistoriska Museets initiativ i samband
med utställningen utgivits i facsimilupplaga.
Efter middagen på Svenska Teknologföreningen följde
sedvanligt samkväm. G L
Insänt
Vid avd. Skeppsbyggnadskonsts vårsammanträde den
22 maj 1943 höll civilingenjör Rolf Sörman ett
uppmärksammat föredrag om "Några av sjöfartens och
skeppsbyggeriets framtidsproblem", vilket sedermera publicerats
i Tekn. T. 1943 S h. 6.
Ingenjör Sörman kom in på en del väl motiverade
önskemål om förbättring av inredningen i fartyg. Jag
lyssnade med alldeles särskilt intresse till vad ingenjör
Sörman yttrade om ventilationen. Han framhöll nämligen det
felaktiga i att använda så höga inblåsningshastigheter på
luften som vanligtvis är brukligt nu för tiden. Det är
onekligen av ett oerhört stort värde att denna kritik av
lufthastigheten kommit från skeppsbyggnadstekniskt håll,
och man måste med glädje hälsa detta steg i rätt riktning
mot förbättrade ventilationsanläggningar på fartyg. Det är
förunderligt, att man anno 1943 icke kommit längre på
detta område. På land utrustas ju numera så gott som
alla nybyggen med moderna ventilationssystem.
Inblås-ningstekniken behärskas av våra ventilationstekniker och
för fartygsventilation finnas numera lämpliga
inblåsnings-anordningar.
I samband med byggandet av M/S Stockholm gjordes
ingående provningar för att studera luftinblåsningen i
fartygets hytter och salonger. Resultaten av dessa prov visa
vikten av att välja lämpliga inblåsningsanordningar och
att placera dessa riktigt för att man skall erhålla en
dragfri lokal samt en jämn temperaturfördelning över hela
lokalen. Många av marinens fartyg äro numera med gott
resultat utrustade med välkonstruerade
inblåsningsanordningar.
Tyvärr har det vanligtvis varit så, att
ventilationsteknikern på ett mycket sent stadium i fartygets
färdigställande konsulterats av varv och rederier. Följden har blivit,
att man på grund av det vid denna tidpunkt mycket
begränsade utrymmet för ventilationsanläggningen i många
fall tvingats att göra ventilationsanläggningar, som i mångt
och mycket blivit mindre tillfredsställande.
Det vore nog för alla parter synnerligen lyckligt, om
ventilationsteknikern redan vid fartygets projektering finge
tillfälle att samarbeta med varv och rederier. Man kan
aldrig komma ifrån, att en ventilationsanläggning tarvar
utrymme, och då utrymmen ombord alltid, som bekant,
äro begränsade till ett minimum, är det av oerhörd vikt
att man för ventilationsanläggningen icke nödgas beslagta
för passagerare och last värdefullt utrymme. Erfarenheten
har visat, att man genom ett gott samarbete mellan varv,
rederier och ventilationstekniker kunnat lösa detta problem
på ett tillfredsställande sätt och kunnat inarbeta
ventilationssystemet i fartygets konstruktiva delar.
I ingenjör Sörmans föredrag framkom även
nödvändigheten av att besättningens wc och toalettrum isolerades
väl mot ytterskott. Kondensationen mot kalla skott är ett
stort problem ombord på fartyg, och detta bör absolut
lösas i samband med ventilationsanläggningen för
fartyget. Det är enligt min mening nödvändigt att söka få
fram ett för fartygsbruk mera lämpligt isoleringsmaterial
för isolering av däck, bordläggning och skott än vad som
nu finnes tillgängligt.
Tyvärr var tiden vid sammanträdet alltför knapp för
att en diskussion skulle kunna komma till stånd, varför
jag på detta sätt velat framför mina synpunkter.
Nils de Frumerie
S 68
16 okt. 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
