Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
hastigheten. De på så sätt erhållna kurvorna (se
fig. 13 och 15) likna kurvorna i fig. 6 ocli kunna
direkt användas för definition av
omslagspunkten. Vid föreliggande undersökning valdes för
detta ändamål kurvornas inflexionspunkter (i fig.
13 a markerade med svarta punkter). Olikheten
mellan denna definition och den ovan angivna
belyses av fig. 7, som representerar mätvärdena i
fig. 13 a, åskådliggjorda enligt fig. 6. De inlagda
kryssen på kurvorna i fig. 7 motsvara
omslagspunkterna enligt den först nämnda definitionen,
de svarta punkterna enligt den vid fig. 13 a
till-lämpade. Då det i föreliggande fall endast gäller
ett kvalitativt studium av omslagspunktens
förskjutning vid olika försöksbetingelser, är den
lilla avvikelsen mellan dessa olika definitioner
utan betydelse.
Vid den följande bearbetningen av
försöksmaterialet beräknas laminärsträckans Reynoldsska
tal vxr
rt — —-
v
ur de mot inflexionspunkterna svarande
kombinationerna på vindhastighet (v) och
framkantsavstånd (xT). (v = luftens kinematiska viskositet.)
Detta tal avsättes sedan i nya diagram såsom
funktion av hastigheten. Ur de sålunda erhållna
kurvorna kan omslagspunktens beroende av
gränsskiktsbortsugningen direkt avläsas.
Den närmast till hands liggande metoden att
definiera här berörda gränsskiktstryck är att
ånge förhållandet mellan totaltrycket i
gränsskiktet (gs) och luftströmmens dynamiska tryck
(q), vilken definition tidigare använts0;lß.
Erfarenheten har dock visat, att denna definition kan
medföra en viss osäkerhet vid tolkningen av
försöksresultaten*. Vid föreliggande undersökning
har därför i stället använts en av Petersohn
föreslagen definition, som visat sig lämplig,
nämligen förhållandet mellan dynamiska trycken i
gränsskiktet och utanför detta**. För denna kvot
införes här för korthets skull benämningen
gränsskiktskvot ävensom beteckningen
där g och p äro totaltrycket respektive statiska
* Enligt icke publicerade mätningar vid KTH (examensarbete
i flygteknik av S Alm och E Bratt, 1942).
** Enligt icke publicerade undersökningar vid FFA.
Fig. 7.
Gränsskiktets profiltal ms
åskådliggjort
en-liQt fig- 6 såsom
funktion av
framkantsavståndet för
de i fig. 13 a
visade försöksserierna.
S 72
trycket i en punkt i luftströmmen några
centimeter utanför mätpunkten vid ytan (dvs. utanför
gränsskiktet). Det framhålles uttryckligen, att
talet m(5 utom av strömningsförhållandena är
beroende även av den använda mätanordning en,
och att således de numeriska värden på
detsamma, som erhållits vid denna undersökning, icke
äro direkt jämförbara med dem, som erhållits vid
andra försök.
Försöksanordning
Vindtunnel
Försöket utfördes i KTH:s vindtunnel, som är
av fristråletyp6. Mätsträckans dimensioner äro
0 1,6 X 2 à 2,7 m. Maximala vindhastigheten
1 strålen med här använd försöksanordning var
ca 46 m/s.
Modell
Med hänsyn till undersökningens enligt ovan
starkt begränsade syfte var det lämpligt att vid
försöket såvitt möjligt eliminera alla inflytanden,
som icke voro väsentliga i det föreliggande
sammanhanget. Av denna anledning vore en plan
friktionsyta att föredra framför en buktig
(ving-profil), enär man därigenom kunde undvika
störningar på grund av en tryckgradient. Vid ett
renodlat försök med plan platta bör framkanten
vara så utförd, att extra störningar icke orsakas
av densamma. Härför skulle strängt taget fordras
en till en egg framåt successivt avtunnande skiva
av den typ, som brukat användas för
gränsskiktsundersökningar vid plana plattor4.
Bortsett från de svårigheter, som tillverkning av dylika
modeller erbjuder, medföra dessa stora
fordringar på noggrannheten vid injusteringen
parallellt med vindriktningen*. I KTH-tunneln, där
försöket utfördes, är därjämte
strömningsriktningen i strålen i viss mån beroende av
hastigheten**. Det skulle därför kräva
oproportionerligt mycket injusterings- och kontrollarbete
att vid föreliggande undersökning använda en
modell, som vore alltför känslig i nämnda
avseende. Dessa svårigheter undvikas, 0111 modellens
framkant avrundas. Avrundningen medför
visserligen i sig själv en förstärkning av turbulensen i
gränsskiktet, vilken ger sig tillkänna som en
ökning av motståndet (jfr nosradiens inverkan
vid en vingprofil), och är därför ur denna
synpunkt ogynnsam för ett försök av föreliggande
typ (se undersökningsresultaten nedan!).
Försöksmodellen konstruerades därför som en
planparallell, ej alltför tjock kropp med
ellipsfor-mad framkant (axelförhållande 3:1) och ving-
* Enligt en på förf :s initiativ tidigare utförd, icke
publicerad undersökning (examensarbete i flyg-teknik vid KTH av
H Enderlein och G Samuelsson, 1937.)
** Enligt tidigare av förf. utförda, icke publicerade
undersökningar.
21 aug. 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
