Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Även Sverige liar pä vissa områden väl hävdat sin
ställning. Så har Marinförvaltningen redan år
1912 tagit initiativet till en standardiseringsfråga
för skeppsbyggeriet. I förslagskontraktet till
pansarskeppet Sverige intogs en fordran på
genomgående tillämpning av millimetergängning. Efter
utredning av Sveriges Maskinindustriförening,
som utvisade att ca 90 % av all gängning utfördes
efter Whitworths system, frångicks yrkandet.
Intresset för standardisering levde emellertid kvar
inom Marinförvaltningen, som under en följd av
år bedrev egen standardiseringsverksamhet.
Denna nedlades 1921, då samarbete etablerades med
Maskinindustriföreningens
standardiseringskommitté. Detta samarbete existerar fortfarande, i det
att Marinförvaltningen äger utse eget ombud i
kommittén.
England var som nämnts pionjär på området.
Redan 1901 grundades "The Engineering
Standards Committee" numera "British Standard
Institution" med över 1 000 arbetande kommittéer
och 6 000 medlemmar. Dess handbok för juli
1940 upptar standard för 10 olika detaljer i
fartyg. Bland dessa kunna nämnas pollare,
sidoventiler, dävertar och ankarkätting. Tysklands
"Normblattverzeichnis 1942" upptar 25 grupper
och tillsammans 411 normblad över
fartygsdetaljer och utrustning såsom livbåtar, klys,
lastluckor, lejdare, manhålsluckor, dörrbeslag. Vad
Sverige beträffar finnes för närvarande ingen
svensk standard på skeppsbyggeriområdet. Varje
varv har givetvis vissa enhetliga normer på
detaljer. Likaså har Marinförvaltningen sina egna
standard såsom för ventilglas, förskruvningar för
vatten och brännolja, ankarkätting.
Standardiseringsarbetets teknik
Det finnes mig veterligt ingen klar och
auktoriserad definition på vad som menas med stan-
Fig. 2. Gången av ett
standardiseringsärende.
dard och normer. En sak är viss, svensk standard
blir en vara endast genom beslut av Sveriges
Standardiseringskommission. Man kan i allmänhet
utgå ifrån att den standardiserade varan är av lika
hög kvalitet som andra svenska tekniska
produkter.
Tråkigt nog förekommer emellertid ordet
standard i vissa sammansättningar, som beteckna
kristidsprodukter. Jag erinrar om
standardskeppen från förra världskriget sorgliga i åminnelse,
samt om den produkt under nuvarande kristid,
som oegentligt nog fått namnet standardmjölk. I
detta sammanhang kan nämnas, att det nu finnes
standardpotatis och andra standardiserade
jordbruksprodukter såsom morötter, palsternackor
m.m., vilka äro godkända av Sveriges
Standardiseringskommission såsom svensk standard, och
vilka därför äro verkliga kvalitetsvaror och inga
kristidsprodukter.
Hur blir nu en produkt svensk standard? Detta
framgår schematiskt av fig. 2. Ett
standardiseringsbehov uppstår. Intresserade bruka då vända
sig till en standardiseringskommitté eller direkt
till Sveriges Standardiseringskommission.
Bedömes ärendet vara av allmänt intresse, och finnes
icke redan ett lämpligt organ för utrednings- och
forskningsarbete, tillsättes en kommitté
representerande skilda intressen. Denna kommitté erhåller
en eller flera arbetande ledamöter, vilka själva
eller i specialkommittéer, oftast med biträde och
hjälp av intresserade firmor och institutioner,
utarbeta standardförslag. Dessa granskas sedan av
kommittén, varefter de publiceras i ett eller flera
fackorgan. Den inkommande kritiken behandlas
sedan av specialkommittén, som med eget
yttrande överlämnar det reviderade förslaget till
standardkommittén. Efter slutgranskning överlämnas
ärendet slutligen till Sveriges
Standardiseringskommission, med begäran att förslaget måtte
godkännas som svensk standard.
Man kan fråga sig: är det nödvändigt med en
sådan komplicerad, dyrbar och långvarig
procedur för att få fram dessa standardblad? Det beror
naturligtvis på efter vilken princip man följer i
standardiseringsarbetet. Utövas detta av en
koncern såsom i USA eller skötes arbetet helt i statlig
regi, som i en del europeiska länder, behöves
endast ett dekret. I Sverige och åtskilliga andra
länder däremot är standardiseringsarbetet uppbyggt
på frivillighetens väg, och parollen heter
samarbete.
En av förutsättningarna för ett gott resultat är
att kommitténs ledamöter skola vara eniga om
besluten. Är så inte fallet, får man försöka med en
kompromiss eller införa en specialstandard, som
ofta tryckes med fin stil, och hoppas på att den
så småningom skall försvinna. Gå åsikterna för
mycket isär, får ärendet vila. Många ärenden
vila än i dag, även en del som beröra
skeppsbyggeriet.
S 94
20 nov. 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
