Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Lyckligtvis ha förhållandena gjort det möjligt
att de till beredskapstjänst inkallade
jordbrukarna i stor utsträckning kunnat hempermitteras
under såväl vårbruket som skörden. För att kunna
reglera dessa kollektiva hempermitteringar äro
samtliga värnpliktiga jordbrukare registrerade i
fyra olika angelägenhetsgrupper, förutom
arbetsledare och vissa specialarbetare, som uppdelats på
särskilda grupper. Härigenom blir det möjligt
att få hem folket just under de perioder, då de
olika kategorierna bäst behövas.
Det stora problemet är skogen. Förra årets
avverkningsprogram kunde icke helt genomföras.
Framför allt massavedsavverkningen blev
avsevärt mindre än beräknat. Var det svårt att redan
förra året skaffa tillräckligt med folk, är det
självklart så mycket svårare i år. På samma gång
som avverkningskvantiteten skall ökas ca 20 %
har man nu icke den arbetskraftsreserv av
arbetslösa, främst byggnads- och grovarbetare, som
man förra året kunde räkna med.
Arbetsmarknadskommissionen har på allt sätt sökt skaffa
frivilliga. Före den 1 oktober 1942 har sålunda
genom arbetsförmedlingen sammanlagt 27 550
arbetare tillförts skogen från andra yrken, vilket
är det tredubbla mot i fjol. I denna siffra ingå
riksarbetarna till ett antal av ca 6 000. Den 31
oktober voro ca 5 500 riksarbetare i skogsarbete.
Det för dagen anmälda behovet av ytterligare
arbetskraft är 11 700. Det antal, som skulle
behövas för det planenliga genomförandet av
avverkningsprogrammet, är emellertid långt större. Det
är därför en trängande nödvändighet, att en
kraftig ökning av antalet skogsarbetare snarast kan
åstadkommas. Ju längre det dröjer desto större
tillskott kommer det att behövas under
återstående del av året.
Systemet med riksarbetslag innebär som
bekant, att industrien och kommunerna tillfälligt
permittera en del av sina arbetare för frivilligt
arbete i skogen. Detta innebär givetvis
uppoffringar för såväl arbetsgivaren som arbetarna. De
senare måste med hänsyn till sin ovana vid
skogsarbete kompenseras i lönehänseende. Sådan
kompensation utgår även i form av
förflyttningsbidrag samt bidrag till den hemmavarande
familjen. Förflyttningsbidraget uppgår till 3,50 kr. om
dagen utom för stockholmare och göteborgare,
som få 4 kr. Familjetillägget varierar allt efter
dyrort och utgör lägst 1,50 kr. och högst 2,00 kr.
för hustru samt 60 öre till 1 kr. för varje barn.
Många anmärkningar ha framställts mot detta
bidragssystem och naturligtvis med allt fog. Om
man emellertid vill söka animera folk att
frivilligt lämna ett bra betalt arbete för att under
ytterst primitiva förhållanden ta det tunga
arbetet i skogen med en betydligt sämre inkomst,
måste man finna sig i att se till att vederbörande
åtminstone vid en för en ovan medelgod
prestation kan få så stor inkomst, att han kan föda sig
själv och familjen där hemma. Vid en konferens
hösten 1942 med ett hundratal av de större
skogsägarna framfördes både ris och ros åt systemet.
På direkt fråga, om de gjorda anmärkningarna
finge tydas så, att skogsägarna ansåge, att sy-
stemet borde slopas, svarades, att man tvärt om
hoppades på en utvidgning av detsamma trots
dess svagheter i vissa avseenden. Inom
kommissionen äro vi också av den uppfattningen, att vi
för närvarande måste gå på i ullstrumporna, tills
vi få möjlighet att skaffa arbetskraft på annan
väg.
Vi ha emellertid haft fullt klart för oss, att
anordningen med riksarbetslagen aldrig helt kan
lösa problemet att skaffa extra arbetskraft till
skogen. I slutet av augusti 1942 överlämnade
därför kommissionen till regeringen en PM i ämnet,
vari olika tänkbara utvägar diskuterades. Det var
så att säga en à-la-carte matsedel över vad som
fanns att tillgå. Sedan ett preliminärt besked i
anledning av denna PM lämnats, utarbetade
kommissionen närmare det alternativ, som innebar
tvångsuttagning av 1942 års klass och
överlämnade en ny PM därom. Detta alternativ har sedan
i den följande livliga tidningspolemiken gått
under beteckningen arbetsmarknadskommissionens
förslag. Förslaget innebar, att 1942-orna skulle
tas ut i etapper från och med mitten av
november. Av flera skäl stannade emellertid regeringen
sedan för en annan lösning och beslöt, att i stället
1943 års klass skulle tas ut efter
inskrivningsförrättningen i vår.
Meningen är emellertid att söka förmå så
många som möjligt av de tjänstepliktiga
ungdomarna att redan vintern 1942-—43 gå ut frivilligt.
Naturligtvis måste man då erbjuda dem vissa
fördelar, som kunna få dem att i förtid fullgöra
tjänsteplikten. Den minimiprestation, som
kommer att fordras av individen, blir 25 % lägre för
den, som nu tar arbete i skogen. Kommissionen
har nu utarbetat närmare föreskrifter beträffande
dessa frivilligas utplacering. Som jag förut
framhållit, är det angeläget, att man så snabbt som
möjligt kan uppbringa arbetarstyrkan och vi äro
därför beredda att söka göra det bästa möjliga för
att få en del även på denna väg. Om resultatet
vågar jag emellertid inte profetera1.
Det är en vidlyftig apparat, som har satts igång
för att kunna utplacera detta extra tillskott av
arbetskraft. Bland annat måste kommissionen
skaffa skogskojor med utrustningar för ett tiotal
miljoney kronor. Ett par tusen kockor måste
anskaffas och utbildas. Viss utrustning med skor
och klädespersedlar skall finnas tillgänglig att
utlånas till varje man. Instruktörer och
lägerledare skola finnas att tillgå osv. Då det gäller
uttagning av tjänstepliktiga måste även en
organisation finnas, varigenom
registreringsförrättning kan ske inom varje kommun ungefär på
samma sätt som vid mönstringar för de
värnpliktiga. Varje uttagen skall sedan ha
skriftlig inställelseorder, biljettrekvisition för
järnvägsresan samt närmare anvisningar om
åtskilliga detaljer. Det mesta av allt detta kommer
att åvila länsarbetsnämnderna, som redan förut
äro belastade med en otrolig mängd uppdrag.
Frågan om en effektiv förstärkning av
länsarbetsnämndernas personal liksom även av de dem un-
1 Resultatet överträffade alla förväntningar, 1 det att över
20 000 tjänstepliktiga anmälde sig i förväg.
27 febr. 1943
V 35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
