- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1943. Väg- och vattenbyggnadskonst samt husbyggnadsteknik /
37

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

att anvisa, intas motsvarande bestämmelser i
beslutet.

Trots denna ransonering av arbetskraften inom
byggverksamheten har tillgången på många håll
visat sig mycket knapp. Det är huvudsakligen
endast i Stockholm och Göteborg, som man i dag
har något egentligt överskott, ehuru den egentliga
säsongen vid den här tiden brukar vara över.

Jag har den uppfattningen, att entreprenörerna
i allmänhet lojalt funnit sig i de besvärligheter,
som i många fall uppstått för dem. Naturligtvis
har det dock förekommit fall, då man
uppenbarligen nonchalerat föreskrifterna och hellre
riskerat straff, ty sådant måste ju i dylika fall
utkrävas, än velat avstå från ett arbetsföretag, som ej
befunnits hålla måttet vid
angelägenhetsprövningen. Det är beklagligt att sådant sker och det
visar icke den rätta samhällsandan. Även om ett
företag utan tvekan är angeläget, så måste man
hålla på att prövningen härav skall ske, innan
arbetet sättes i gång med andra arbetare än dem
man utan vidare har rätt att disponera. Iaktlas
icke detta så riskeras åtal, oavsett resultatet av
angelägenhetsprövningen. För brådskande
arbeten, som äro nödvändiga för att förhindra eller
avhjälpa skador och inte kunna uppskjutas, tills
medgivande hinner inhämtas, får arbetskraft utan
vidare anställas för högst en vecka.

Vid prövningen av ansökningar om
företrädesrätt samarbetar Statens
Arbetsmarknadskommission med byggnadslånebyrån, industri-,
livsmedels- och bränslekommissionerna samt andra
myndigheter, vars intressen beröras av ärendet.
Så långt möjligt är har man sålunda sökt få
garantier för en allsidig och objektiv bedömning.
I några fall har det dock visat sig vid på en
förnyad ansökning vidtagen omprövning, att de i
första ansökningen lämnade uppgifterna varit så
ofullständiga eller rent av missvisande, att man
därav icke kunnat dra riktig slutsats om arbetets
verkliga art. Det är därför viktigt att fullständiga
och fullt korrekta uppgifter lämnas.

Nuvarande bestämmelser i kungörelsen a v den 19
juni 1942 gälla intill årets slut. Ansökningar, som
avse påbörjande av arbeten efter denna tid, kunna
sålunda för närvarande ej föranleda någon åtgärd.

Emellertid kan man förvänta att i huvudsak
enahanda bestämmelser komma att gälla
åtminstone under de första månaderna av år 19431.
Huruvida man sedan i fortsättningen kan låta
sig nöja med de nuvarande, tämligen uppmjukade
bestämmelserna, eller om en strängare reglering
av byggnadsverksamheten, exempelvis genom en
licenslagstiftning, skall genomföras, är ovisst.
Ett licensförfarande, som förutsatte
angelägenhetsprövning, innan ett arbete överhuvudtaget
finge påbörjas, även om man disponerade över
arbetskraft, som enligt nuvarande föreskrifter får
utan vidare användas, är emellertid med hänsyn
till verkningarna på arbetsmarknaden ett så pass

i De nya, delvis ändrade bestämmelserna återfinnas i SFS
nr 925/1942 och SAK:s cirkulär K 8/42.

vanskligt ingripande, att det enligt min mening
knappast är motiverat enbart ur
arbetsmarknadssynpunkt, så vitt man nu kan se. Möjligen kan
det dock vara motiverat, om man behöver en
dylik stramare reglering även ur ekonomisk och
materialsynpunkt.

I alla händelser torde arbetsförmedlingstvånget
få bibehållas, även om en licensiagstiftning skulle
genomföras, om man vill ha kontroll över att
skogen icke åderlåtes på arbetskraft av
byggnadsindustrien.

Frågan är emellertid, om icke detta
arbetsförmedlingstvång av samma orsak måste utsträckas
även till andra produktionsområden, i första hand
vissa industrier. Det är ju tämligen meningslöst,
om industrien skall avstå sina ordinarie arbetare
för att sända dem till skogen, om sedan luckorna
inom industrien direkt eller indirekt delvis fyllas
med vana skogsarbetare. Statens
Arbetsmarknadskommission har försökt att komma
underfund med, i vilken utsträckning en sådan
vandring från skogen ägt rum sedan krigets början.
Undersökning är gjord vid ett 25-tal större
industrier, utvalda med ledning av tillgängliga
uppgifter om antalet nyanställda under de senaste
åren. Vidare ha alla större kraftverksbyggen och
vissa andra anläggningsarbeten i de egentliga
skogslänen undersökts på samma sätt. Det är
sålunda endast en stickprovsundersökning, som har
verkställts, men man kan av den i varje fall dra
den slutsatsen, att ett icke obetydligt läckage
förekommit, som varit desto mera menligt för
skogsbruket, som det gällt flera tusentals skogsarbetare
i de bästa åldrarna. Man har visserligen skäl att
anta, att industriens personalchefer numera fått
blicken öppen för vad en sådan rekrytering
betyder ur samhällets synpunkt i nuvarande läge, och
man borde då kunna förvänta, att läckan i någon
mån tätas genom deras egen försorg. Saken får
emellertid icke släppas ur sikte.

Även industrien har sina speciella
arbetskraftsproblem. Dessa skulle emellertid kräva en så pass
ingående redogörelse, för att man skall få någon
egentlig bild av dem, att jag knappast kan begära
tillräckligt intresse därför hos väg- och
vattenbyggare.

Jag vill till slut endast uttala den
förhoppningen, att jag lyckats "klargöra", att dessa
arbetskraftsfrågor i själva verket ingalunda alltid äro
så "klara". Det är ett ganska ömtåligt område
man rör sig på och detta icke minst därför att
då man talar om arbetskraft, så får man icke
glömma, att det är människor det är fråga om.
Lyckligtvis kunna vi dock i vårt land, tack vare
den goda sammanhållning, som råder om
huvudlinjerna i vår politik, påräkna vilja till stora
personliga uppoffringar, då det gäller gemensamma
livsintressen. Så länge denna enighet i stort
bevaras, skall det också lyckas att i samförstånd
mellan olika parter komma till rätta med våra
arbetskraftsproblem.

27 febr. 1943

V 37

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:28:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1943v/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free