Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Utredningar
DK 351.811 : 338.98
Förstatligandet av den allmänna väghållningen på
landet. Under hänvisning till Tekn. T. 1941 h. 23 s. 253
— 258 och 1941 V h. 9 s. 136 meddelas följande utdrag ur
STF:s skrivelse av den 26 februari 1943 till
kommunikationsdepartementet om 1942 års vägsakkunnigas yttrande
(Statens Offentliga Utredningar 1943:1).
Yttrandet har utarbetats av en inom föreningen tillsatt
kommitté för granskning av detta betänkande, bestående
av civilingenjör Bo Ekelund, kaptenerna VVK Sven Olof
Asplund och Åke Blomberg, överingenjör Gunnar Ekwall,
disponent Nils Kjellström, direktör Gunnar Lindmark och
civilingenjör Gösta Hall. I enlighet med av dessa
kommitterade avgivet förslag har föreningen, under
hänvisning till sitt yttrande av den 31 juli 1941 om
vägsakkunnigas betänkande med förslag till förstatligande av den
allmänna väghållningen på landet m.m. (Statens
Offentliga Utredningar 1941:12) anfört följande.
I förenämnda yttrande tillstyrkte föreningen det
allmänna vägväsendets förstatligande men förordade
samtidigt vissa ändringar av de förslag till den statliga
vägorganisationen utformning, som då framlades. Av de
sakkunnigas båda alternativ till rikets indelning i
förvaltningsdistrikt, det ena avseende 12, det andra 22 distrikt,
förordade föreningen det förstnämnda med hänsyn till de
därmed förenade lägre organisationskostnaderna och till
behovet av effektiv rationalisering av väghållningen. Då
1942 års vägsakkunniga emellertid nu utgå från ett antal
distriktsförvaltningar, som ökats till 24, vardera
omfattande ett län, ger detta anledning till en omprövning av
frågan om lämpligaste arbetsfördelningen mellan den
centrala myndigheten, K. Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen,
och distriktsförvaltningarna. Den nu föreslagna
indelningen innebär nämligen, att förvaltningsområdena bli
varken till storlek, befolkningstäthet eller
trafikförhållanden jämförbara med varandra, varför väghållningen inom
dem måste bli i många avseenden olikartad. Härav
följer att större krav måste ställas på och ökade
arbetsuppgifter tillkomma den centrala myndigheten.
Lag om allmänna vägar
I förslagets § 2 (betänkandet s. 11) återfinnes en
förteckning över de områden, invid allmän väg, vilka äro av
beskaffenhet att de stadigvarande tarvas för vägbanans
bestånd och underhåll och därför skola anses höra till
vägen. Föreningen ifrågasätter, om icke denna
förteckning bör kompletteras med föreskrift om, att område,
inom vilket avloppsledning utförts, även bör räknas
såsom vägområde. Det torde nämligen ofta förekomma, att
i samband med anläggning eller ombyggnad av väg öppna
diken måste ersättas med täckta avloppsledningar, vilka
icke kunna placeras inom sådant område, som enligt
nämnda paragraf skulle höra till vägen.
I fråga om den tid, under vilken beslut om fastställande
av arbetsplan skall gälla, föreslå de sakkunniga i § 15
(s. 13) att beslutet skall vara förfallet, om icke
renstak-ning företagits och vägarbetet påbörjats inom tre år från
den dag beslutet vann laga kraft. Detta stadgande
motiveras med att vid dröjsmål med utförande av
vägföre-tagen, förhållandena ofta ändra sig, så att den fastställda
sträckningen icke längre är den lämpligaste. Fastställd
arbetsplan bör därför förlora sin giltighet, om planen ej
kommer till utförande inom kort tid. Föreningen, som i
princip intet har att erinra mot att viss giltighetstid
fastställes för beslut av ifrågavarande slag, ifrågasätter,
huruvida icke möjlighet bör ges vederbörande myndighet att före
giltighetstidens utgång förnya beslutet, även om företaget
dessförinnan icke påbörjats.
Lag om ändring i vissa delar
av stadsplanelagen den 29 maj 1931 (s. 26)
I lagförslaget föreslås införande av en ny paragraf 44 a,
vari bland annat föreskrives "att om gata — — -—• förses
med underjordisk avloppsledning, merkostnaden skall
gäldas av staden". I många fall torde avloppsledningar
komma till utförande uteslutande för att tjäna vägens eller
gatans avvattning. I varje fall torde dagvattenbrunnar
ocli avloppsledningar i de flesta fall bli erforderliga, så
snart en väg förses med gångbanor, och detta oberoende
av huruvida vägen är belägen inom sådant tättbebyggt
område, för vilket avloppsledningar eljest äro erforderliga.
Sådana avloppsledningar, vilka erfordras uteslutande för
vägens eller gatans avvattning, men icke behövas för
avledande av spillvatten från bebyggda områden, böra enlig|
föreningens uppfattning bekostas av vägbyggnadsmedel.
På kostnaderna för sådana avloppsledningar bör
statsbidrag utgå liksom till vägföretaget i övrigt.
I anslutning härtill synas även stadgandena i § 54
(s. 26) böra ges sådan ändrad lydelse, att underhåll av
underjordisk avloppsledning, som är anordnad
uteslutande för att avvattna gata, som utgör allmän väg, skall
åvila kronan.
Kungl, brev till K. Väg- och
Vattenbyggnads-styrelsen om inrättande av en riksvägnämnd (s. 39)
1 fråga om förslaget till inrättande av en riksvägnämnd
har föreningen i huvudsak intet att erinra. Enligt
föreningens uppfattning skulle emellertid riksvägnämnden
med den sammansättning som i förslaget avses icke
komma att tillföras några ledamöter med speciell vägteknisk
sakkunskap. Föreningen förordar med anledning härav
sådan ändring i bestämmelserna om riksvägnämndens
sammansättning, att minst en ledamot skall utses av
Svenska Teknologföreningen.
Vägstadgan (s. 41)
De i § 6 angivna bestämmelserna angående
handläggningen av ansökningar om utförande av vägarbeten ge
föreningen anledning till framhållande såsom sin
uppfattning, att arbetsplan alltid bör upprättas, om vägföretaget
vid den av länsstyrelsen verkställda prövningen anses
erforderligt. Vid utformande av bestämmelserna för
projektering av vägarbeten synas de sakkunniga ha utgått från
den uppfattningen, att vägförslag hittills upprättats i
onödigt stor omfattning, att många projekt därför aldrig
kommit till uförande samt att upprättade arbetsplaner
efter få år visat sig otidsenliga och därför kunnat läggas
till grund för vägarbetenas utförande först efter
omarbetning. Föreningen vill hävda den uppfattningen, att
kostnaderna för projektering av vägföretag vid jämförelse med
förslagens totalkostnader hittills varit och även i
fortsättningen komma att vara av ringa betydelse. Det är
därför av mindre vikt, om en eller annan arbetsplan ej
kommer till utförande eller måste omprövas, än att
projekteringen igångsättes på ett så sent stadium, att den
icke kan utföras med tillräcklig grundlighet.
I § 16 (s. 44) stadgas, att arbetsplan för vägföretag
skall upprättas genom vägförvaltningens i länet försorg.
Vissa arbetsplaner, exempelvis för broarbeten, torde
komma att upprättas av Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen.
Med anledning härav ifrågasätter föreningen, huruvida
icke ifrågavarande paragraf bör formuleras så, att
"arbetsplan upprättas genom den statliga vägorganisationens
försorg".
Förordning om statsbidrag till väg- och
gatuhållningen i vissa städer och stadsliknande samhällen
§ 5 (s. 54) bör kompletteras i överensstämmelse med vad
ovan anförts i fråga om vad som skall anses höra till väg.
Till underhåll av väg och gata bör alltså räknas jämväl
underhåll av vissa avloppsbrunnar med tillhörande
ledningar samt murar och dylikt.
V 62
24 april 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
