Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Teknisk Tidskrift
ning på eller bogsering efter bil. En firma började
med en på bil monterad blandare, vilken drevs av
bilmotorn. Men detta sätt övergavs efter några
få master, i huvudsak beroende på det
oekonomiska i att låta en stor bil bindas bara för
be-tongblandaretransport. För övrigt användes
normala blandare med 250 1 rymd.
Grundläggning i vatten
Det var inte överallt den nyssnämnda
serietillverkningen eller den förut beskrivna rätlinjiga
frammarschen kunde ske. Med hänsyn till
terrängförhållandena hade vi också ett antal
specialmaster. Sålunda fingo vi påla för tre master på
Stavträskmyren — i och för sig intet
märkvärdigt — men att på en ren blötmyr, som inte ens
bär att gå på, ta ut en pålkran med ångmaskin
och 2 t hejare var inte så lätt, allra helst som väg
ej fanns utan den nyss omtalade spelbanan måste
användas. Så hade vi våra 16 sjömaster, varav
13 i Mensträsk, med djup till fast botten under
vattenytan varierande från 3,5 till 14 m.
Tre olika grundläggningsmetoder tillämpades:
dels spånt till fast botten, schaktning med dykare,
bottenplattan gjuten med spånten som form,
läns-pumpning, formsättning och gjutning av plinten i
torrhet; detta gick endast i två fall; dels hade vi
formbyggnad i land, sänkning av formen på
platsen, spolning inom formen med dykare,
komplettering av formen i vatten för att få den att
följa bottenkonturen, och sist gjutning i vatten;
slutligen hade vi en metod, som kom till
användning på de stora djupen, nämligen spolning utan
spånt eller form på mastplatsen, med slänter
genom de lösare lagren alltså, sänkning av
färdigbyggd form, komplettering under vatten av
formen samt till slut gjutning i vatten.
Vid grundläggningen kom i allmänhet först ett
mycket lättspolat parti på upp till 4 m mäktighet
av dy, sedan det verkligt svåra lagret, bestående
av en gummiartad mjäla, vars mäktighet var ända
upp till 3 m, sedan kom den fasta botten, som var
grus i mycket ojämna lager och ur vilket ofta en
bergklack steg upp, ibland rent ojämnt berg.
Vid grundläggningen på 14 m djup hade vi
först 7,5 m vatten, så 4 m dy och sist ca 2,5 m
 |
| Fig. 10. Gjutning med glidform av mast 208 (38 m hög) vid övergången av Skellefte älv. |
|
| Fig. 11. Tvärsektion av sligmagasin i Boliden. |
"gummimjäla". I två fall ha vi endast gått
igenom dyn och på en utbredd platta grundlagt
direkt på mjälan.
Av de 16 sjömasterna voro endast 8 förutsedda
i programhandlingarna.
Utom sjömasterna hade vi ett mycket stort
antal master i myrar med grundläggningsdjup på
ca 4 m. De utfördes som vanligt inom spånt och
gjutningarna kunde i allmänhet ske torrt.
Specialmaster
De nu omtalade masterna skilde sig från
standardmasterna ifråga om grundläggningen, men så
hade vi master, som på grund av höjden inte
kunde utföras som standardmaster. Först hade vi
masterna mellan 19,5 och 30 m, vilka såsom plint
hade en silo med 1,6 m diameter och
väggtjocklek på 18 cm till 7 m under masttopp. Dessa sista
7 m utgjordes av en standardmast. Av en
entreprenör götos ifrågavarande siloer med fasta såväl
ytter- som innerformar, spikade på platsen i
vanlig ordning med luckor i spiral uppåt för
gjutning och vibrering; av en annan firma götos de
i fabriksgjorda ytterformar, som flyttades från
mast till mast.
Till slut hade vi våra tre högsta master, de
två vid övergången av Skellefte älv och den vid
nedgången från Hornberget, samtliga 38 m. De
två första, vilka utfördes av Granit- och Beton AB,
utfördes med glidform. Masternas ytterdiameter
är 2 m, väggtjockleken 20 cm och silodelen 33 m.
Glidformen var 2 m hög och lyftes med fyra
skruvar. Gjuthastigheten var 2,4 m/dygn, alltså 1
dm/h. Det hela gick ej klanderfritt förrän
gjutningen kunde utföras så jämnt att lyftningen
aldrig behövde stanna (fig. 10).
Betongen hissades upp med en vanlig gumse i
en 12 l hink. Vattning förekom under hela tiden
uppåt genom blöta säckar, som följde glidformen.
AB Tekniska Byggnadsbyrån använde däremot
V 74
29 maj 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:28:44 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1943v/0078.html
