Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk. Tidskrift
mande llänstyper. De genom provningar pä hela
balkar bestämda värdena lia härvid jämförts med
de resultat, som erhållits genom teoretisk
beräkning, där hänsyn tas till spikförbandens
deformationer.
1 detta sammanhang borde kanske beröras
även en annan ganska speciell försöksserie, som
har samband med sammansatta balkars
sido-knäcksäkerhet, men som även är av intresse vid
Iräfackverksstomkonstruktioner. För vanliga fritt
upplagda balkar och för större delen av
kontinuerliga balkar, treledsbågar, ramar, osv. är den
tryckta flänsen belägen närmast takets
sekundärkonstruktion och flänsen kan där avstyvas i
sidled förhållandevis enkelt med hjälp av
sekundärkonstruktionens åsar.
Det enklaste sättet att fästa in åsar vid
liuvud-balkar eller träfackverk är genom skråspikning,
men detta förfarande är acceptabelt endast vid
förhållandevis måttliga dimensioner på
liuvud-balk eller träfackverk. Vid större dimensioner bör
åsarnas infästning ske medelst klotsar, som äro
så anordnade, att de möjliggöra anslutning
medelst t.ex. vanlig genomgående spikning. Detta
förhållande är inte alltid tillräckligt beaktat.
För att få ett experimentellt underlag rörande
erforderliga styrkan av åsarnas infästning i
hu-vudbalken ha vi gjort en serie rätt belysande
undersökningar. Försöksanordningen framgår
schematiskt av fig. 13, som visar en sammansatt
trä-balk A insatt i provningspressen. Balkens bägge
flänsar trycktes först på hela knäcklängden utan
knäckavstyvning och knäcklasten bestämdes.
Därefter avstyvades balken på halva höjden med
två reglar B, som förbundos med balkens båda
flänsar medelst en enda 6" spik vid vardera
regeln och flänsen.
Fig. 1.1. Provning av HB-balkars siiloavstyvning.
(i frontvy, b sidovy, c alternativa
utknäcknings-kurvor.
Då belastningen ånyo påfördes ökades
visserligen den tryckta balkens bärighet i förhållande
till föregående försök utan avstyvning vid
mitten, men avstyvningens infästning med endast en
spik i vardera balkflänsen var likväl otillräcklig
för att tvinga balken till utknäckning i två vågor
med fast punkt vid avstyvningen. I stället skedde
utknäckningen när den väl inträffade på balkens
bela höjd.
Försöket upprepades därefter med två, tre eller
flera spikar i varje förbindning tills dess alt
knäckning skedde på halva balkhöjden.
Försöksserien omfattade ett flertal balkar med olika stora
flänsar och följaktligen även olika absolut storlek
på den knäckande kraften, och självfallet
fordrades kraftigare avstyvningsförbindningar vid de
grövre balkarna än vid de klenare för att fixera
avstyvningspunkten så, att balkens båda halvor
tvingades att knäcka ut på halva höjden åt olika
håll. Nu känner man från spikprovningarna en
enskild spiks bärighet, och då man samtidigt ur
det här beskrivna knäckningsförsöket känner
absoluta tryckkraften i flänsen, kunde man på
detta sätt genom att bestämma antalet spik, som
erfordrades för knäcksäkring, på ett relativt
enkelt sätt bestämma storleksanordningen för
erforderliga avstyvningskrafter i % av
knäckkraften i flänsarna. Försöket genomfördes med olika
breda balkar och med varierande knäcklängder
och antal avstyvningar för dessa. Man får här
komma ihåg, att man vid en bestämning som den
nu ifrågavarande inte kan beräkna uppnå någon
höggradigare siffermässig noggrannhet i
bestämningen, eftersom erforderliga avstyvningskraften
är starkt beroende av små variationer i den
av-styvade balkens elastiska egenskaper, men
storleksordningen på erforderliga
avstyvningskraften har visat sig i praktiskt förekommande fall
ligga mellan 1,0 och 1,5 % av knäckkraften i
den tryckta flänsen. Försöksresultaten
bekräftade även vikten av att avstyvningsförbindningen
är så stum som möjligt, eftersom en elastisk
eftergivlighet på förbindningen avsevärt minskar
dess effekt.
Korsande träbalkar
Förutom de grundläggande
principkonstruktioner, som beskrivits, förekommer givetvis ett storl
antal andra mer speciella konstruktioner, som
fortlöpande återkomma, men som i allmänhet
inte skola här beröras. En av dessa
specialkonstruktioner, som i princip rätt mycket påminner
om vissa svetsade stomkonstruktioner i järn,
förefaller dock vara av ett visst allmännare intresse.
Som framgår av fig. 14. går vid den i figuren
visade konstruktionen den ena bärande
trä-balken tvärs igenom den andra. Detta problem
förekommer rätt ofta, då det gäller att utföra
stomkonstruktioner, som bestå av kontinuerliga
sekundärbalkar eller konsolbalkar, uppburna-av
V 90
28 aug. 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
