Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
främst då konsthartser och bakelit, förverkligas
och särskilt om arbetsförfarandena smidigt följa
utvecklingen i stället för att som nu onödigt
bromsa den. Med anledning därav komma även
våra bostadsvanor och sätt att leva att förändras.
Att denna förändring blir till det bättre kan
diskuteras men ej betvivlas.
Men härför kräves en ny mentalitet hos
individen och det allmänna. Även om, som jag
nämnt, det allmänna har klart för sig denna
utveckling och i konsekvens därav ställt
utredningar och medel till förfogande till statlig
forskning, frigör arbetskraft och material till
laboratoriebyggen m.m. så återstår mycket annat att
komplettera. Jag skulle till vederbörande
statsmakt vilja rikta denna hemställan: låt den
industri, som därtill visat sig ha
förutsättningar och vilja, redan nu bygga ut, modernisera
och rationalisera, även om detta möjliggör sådana
byggnadsföretag som kontorshus och liknande.
Om detta tillfredsställande av industriernas
byggnadsbehov, som väntat är. skulle medföra
materialbrist och arbetarbrist, kan det inte då
tänkas att bromsen lågges på
bostadsproduktionen? Ty det är väl en viktigare fråga att vi, när
fredskrisen kommer, stå färdiga med en
moderniserad industri, rationaliserad, färdigbyggd,
beredd att kasta om till fredsindustri och därigenom
skänka arbete åt landets innevånare i kamp mot
den svåra konkurrens som kommer, oavsett hur
kriget än slutar, än att vi då stå med vårt
bostadsprogram färdigt och fint, men ingenting ha att
försörja oss med. Detta är frågor av största
aktualitet.
Det är inte enbart av statsmakterna det krävs
en ny mentalitet, även hos kommunala
institutioner behövs det injektioner mot den
egendomliga byråkrati i smått, som alltid följer en kris
i spåren och som varje tjänsteman av
outgrundliga skäl anser sig skyldig att omgärda sig med.
Nutidens byggnadsföretagare lever livet farligt
när han igångsätter ett företag, hur skulle det
vara om den injektion jag rekommenderade
skulle hämta sitt serum från samma farlighet?
Prognoser för framtiden gå ej att ställa.
Endast förhoppningar kunna vi tillåta oss.
Nya uppgifter
över bensinlagringsbehållare av betong
FIL. DR TOR H HAGERMAN, STOCKHOLM
Behållare av betong för undervattenslagring av
bensin och andra brännoljor, baserade på
principen att de vattenmättade betongväggarna vid
normala tryckförhållanden praktiskt taget äro
ogenomträngliga för dessa oljor, ha endast i
relativt liten skala försökts här i Sverige. Förslag
innefattande tillämpningar av detta system hade
år 1938 av mig framlagts för statlig myndighet,
och systemet upptogs som konstruktionsprincip
av Byggnads AB Contractor, Stockholm.
Provningar över systemets användbarhet, bekostade
av detta bolag, avslutades under hösten 1939 och
gåvo uppmuntrande resultat1.
Två principiellt åtskilda förslag hade från
början framförts. Det ena omfattande helt slutna
behåliare, belastade eller förankrade under
vatten, så att vattentrycket även på behållarens tak
överstiger oljetrycket på takets insida. Det yttre
trycket är sålunda på varje punkt av en sådan
behållare större än det inre vätsketrycket. Enligt
detta förslag byggdes den provbehållare vid
Saltsjön för vars konstruktion civilingenjör T B Höst
vid tidigare tillfälle redogjort2.
Det andra förslaget omfattade sådana
behållare, som nedtill stå i förbindelse med det
omgivande vattnet. Vid sådana, t.ex. klockformiga
V 102
behållare av större höjd, kan oljetrycket på takets
insida bli avsevärt högre än vattentrycket utanpå
taket, beroende på skillnaden i vätskornas
specifika vikt. En särskild undersökning över denna
täthetsfråga har igångsatts av Statens
Provningsanstalt i gemenskap med AB Contractor, som
tillverkat en för ändamålet lämplig betongklocka på
ca 1 m3. Sedan denna under en tid provats i
Saltsjön, visade det sig att erhållna bestämningar av
klockans förmåga att under vatten motstå
bensinövertryck icke voro tillräckligt noggranna, men
att bensinläckningen var ringa.
Klockan överfördes sedan till
provningsanstalten, där nya försök igångsattes. Dessa försök ha
nyligen avslutats, ehuru vissa kompletterande
undersökningar alltjämt pågå. Provningen
utfördes därvid med en bensinmängd av ca 400 1 och
under bensinövertryck motsvarande ca 5 m
vattenpelare. Läckningen under den tid provningen
pågick, ca 16 månader, uppgick till mindre än 1/2
1 bensin, motsvarande ca 0,1 % per år. Härtill
kommer en viss inträngning i betongens
porsystem, vilken vid ifrågavarande provning
uppskattats till knappt 1 l/m2 väggyta. Denna
inträngning är dock att anse som en engångsförlust, när
behållaren tas i bruk. Liksom vid de lagringsför-
24 april 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
