- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1943. Väg- och vattenbyggnadskonst samt husbyggnadsteknik /
104

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

Värmeisolering av massiva tak

CIVILINGENJÖR SEB. THAM, LSTF, STOCKHOLM

I en artikel i den danska tidskriften "Ingeniören", 1942
nr 35, har civilingenjör A K Krog diskuterat de problem,
som värmeisoleringen av tak erbjuder med hänsyn till
den fuktighet, som under den kalla årstiden samlas i
isoleringsmaterialet. Frågan är betydelsefull men har
hittills ofta negligerats. En sammanfattning av de danska
synpunkterna, kompletterad med svenska erfarenheter,
däribland provningsresultat från en relativt ny svensk
taktyp — det armerade lättbetongtaket — synes därför
vara motiverad.

Diskussionen avser sådana tak — horisontella
eller svagt lutande — som fordra tät
vattenisolering. Denna förhindrar avdunstning utåt av
den fuktighet, som på grund av den varmare
rumsluftens högre ångtryck tillföres taket under
den kalla årstiden. Den successivt ackumulerande
fuktigheten kan medföra en avsevärd reduktion
av takets isoleringsförmåga. I sin diskussion
förutsätter Krog, att taket består av en bärande del
— av betong — och en isolerande del, och
framhåller, att delarnas inbördes placering blir
bestämmande för takets fuktighetsmängd och
därmed för dess verkliga värmeisoleringsförmåga.

Om det värmeisolerande materialet placeras
ovanpå såväl betong som vattenisolering — i form
av torv, klinkersand e.d. — vinner man den
fördelen, att rumsluftens fuktighet ej kan anhopas i
isoleringsmaterialet. Av flera skäl är emellertid
området för denna taktyps praktiska
användbarhet mycket begränsat.

Vanligen anbringas det isolerande materialet
ovanpå betongen under vattenisoleringen.
Isoleringsmaterialet kan vara isoleringsplattor av
organiska eller oorganiska material — träull,
träfiber, kork resp. lättbetong — som läggas på
betongen, eller på platsen gjuten lättbetong.
Denna konstruktion har visat sig olämplig, ty den
främjar anhopning av fuktighet i
isoleringsmaterialet. Fukten kommer från den färska
betongen, från bruket för läggning och avjämning
av isoleringsplattorna, från regn under
byggnadstiden, och slutligen äro plattorna själva ofta
fuktiga när de läggas. Denna fukt blir effektivt
innestängd mellan den underliggande betongen och
vattenisoleringen och härtill kommer den från
rumsluften diffunderande vattenångan, som under
bela den kalla årstiden ökar fuktigheten i
isoleringsmaterialet. Möjligheterna för dess
uttorkning inåt under den varma årstiden äro små. Det
olämpligaste isoleringsmaterialet vid denna kon-

DK 662.998

struktion anses den på platsen gjutna lättbetongen
vara på grund av dess stora fukthalt. För denna
anses A-värdet böra sättas 80—150 % större än
värdet för torrt material. Även för de övriga
isoleringsmaterialen torde för denna taktyp behöva
göras betydande tillägg till de teoretiska värdena.
Under nuvarande förhållanden i Sverige, då för
vattenisoleringen får användas endast ett lag
papp, är denna taktyp särskilt riskabel.
Regnvatten, som intränger genom en läcka, har små
möjligheter att torka ut. Dålig isolering och risk
för sönderfrysning blir följden. Anledningen till
att denna taktyp alltjämt är ganska allmänt
använd torde främst ligga däri, att den är enkel att
utföra. Konstruktionen har även fördelar:
betongen utsättes för mindre temperaturvariationer
och dess värmekapacitet kan utnyttjas.

En lämpligare isolering för tak anses den
invändiga vara, med isoleringsmaterialet under
betongen. Denna taktyp har i normala fall icke
förorsakat besvärligheter. Den fukt, som under
den kalla årstiden samlas i isoleringsmaterialet,
har lätt att avdunsta inåt, när taket under
sommaren blir avsevärt varmare än rumsluften.
Taktypen har emellertid nackdelar i andra
avseenden. Isoleringen är besvärlig att utföra, särskilt
vid balkkonstruktioner, betongen blir utsatt för
stora temperaturdifferenser och dess
värmekapacitet kan ej utnyttjas.

Krog påpekar även att organiska
isoleringsmaterial kunna vara olämpliga. I byggnader med
stor luftfuktighet har det förekommit att den i
isoleringsmaterialet kondenserade fuktigheten löst
upp de organiska färgstofferna, vilket lett till
missfärgning av undersidan. Vid konstant hög
luftfuktighet, såsom t.ex. i ladugårdar, föreligger
givetvis risk för vattenmättnad av isoleringen
även vid detta utförande, ty i dylika fall är det
svårt att förhindra kondensering på takets
undersida. Krog föreslår att i sådana fall komplettera
den invändiga isoleringen med en utvändig, som
skall svara för att daggpunkten kommer i
betongen ovanför den invändiga isoleringen. En
lämpligare taktyp för sådana extrema fall torde
vara (underifrån räknat) betong, värmeisolering,
ett ventilerat luftrum och slutligen ett lätt,
vat-tenisolerande yttertak (eternit, plåt, takpapp eller
tegel). God ventilation av takets undersida är
givetvis en effektiv åtgärd, men torde ofta vara
svår att vidmakthålla.

V 104

24 april 1943

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:28:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1943v/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free