Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Ti dskri ft
Dr-ing. Ragnar Schlyter påpekade, att Jordbävningarna
i San Francisco och Japan medfört speciella
jordbävnings-säkra husbyggnadskonstruktioner. Kan man icke tillämpa
dessa erfarenheter? I frågan om hus av betong eller tegel
gäller det icke "antingen — eller" utan "både — och". S.
gav exempel på byggnad med tegelfasader med stomme av
järnbalkar samt betongbjälklag med vissa inre mellanväggar
i byggnadens längd- och tvärriktning av armerad betong. En
sådan byggnad ansågs utmärkt ur luftskyddssynpunkt.
Civilingenjör Erik Porslind framhöll, att markvågor av
för huskonstruktioner farlig beskaffenhet icke uppkomma
annat än i kohesionära jordarter. Vågorna äro emellertid av
mycket begränsad räckvidd med hänsyn till
skadeverkningarna. Vid höghusbebyggelse på sådan mark böra
betongkonstruktioner användas.
Direktör Tage Bilde undrade, varför inte K.
Byggnadsstyrelsen från något av de krigförande länderna inhämtat
upplysning om deras erfarenheter av tegel- resp. betonghus.
Vidare efterlyste B. orsaken till att Byggnadsstyrelsen, som
tidigare framhållit nödvändigheten av att femvåningshus och
högre byggdes i betongkonstruktion, och t.o.m. för några år
sedan framlagt lagförslag härom, nu byggt militärhusen på
Gärdet av tegel.
Byrådirektör Nils Roten meddelade, att det för
närvarande är omöjligt att från de krigförande få några
upplysningar om deras luftskyddsåtgärder och erfarenheter. Dessa
upplysningar borde för övrigt skaffas av
Luftskyddsinspek-tionen, ej av Byggnadsstyrelsen. Att tegel använts vid
militärhusen berodde, förutom på vissa förhållanden, som av
diskretionsskäl icke kunde omnämnas, bl.a. på, att man då
byggnaderna projekterades i likhet med vad fallet är för
närvarande ej var enig om, vilken byggnadstyp, tegel eller
betong, som ur luftskyddssynpunkt var att föredra.
R., som f.ö. ställde sig fullkomligt neutral i frågan tegel,
järn och betong till husstommar, ansåg, att ingenjör
Lundquist bort framlägga mera övertygande bevis för sina i
föredraget gjorda bestämda uttalanden.
Civilingenjör Sune Lundquist påpekade, att
Luftskydds-inspektionen och Fortifikationsstyrelsen numera äro av den
bestämda åsikten, att, ur luftskyddssynpunkt, betonghusen
äro avsevärt bättre än tegelhusen. Att erfarenheterna från
finska vinterkriget ej gåvo tydligt utslag åt endera hållet
berodde på de små bombvikterna.
Efter sammanträdet följde vårgask med ett 30-tal
deltagare, varunder dr Jack Adams-Ray och arkitekt per
Damels-son underhöllo de tyvärr alltför fåtaliga deltagarna med
gluntsång till med. dr Gösta Norléns flygeltoner.
Erling Reinius
Tekniska Samfundets avdelning för väg- och
vattenbyggnadskonst har under 1942 hållit fyra sammanträden,
varvid sammanlagt sex föredrag hållits.
Den 26 februari redogjorde byråchefen i Väg- och
Vattenbyggnadsstyrelsen, överstelöjtnant Sven Stenberg, för
Falsterbokanalen och lämnade ingående uppgifter om kanalens
läge, storlek och betydelse samt beskrev de omfattande
förundersökningarna, byggnadsarbetena, skydds- och
trafikanordningarna m.m. Totala kostnaden för kanalen uppgår till
ca 20 Mkr.
Dr techn. Chr. Ostenfeld, Köpenhamn, talade den 21 maj
om bron över Limfjorden vid Aggersund i Danmark.
Grundläggningen utfördes med betongpålar ned till fast lera på ca
30 till 35 m djup under vattenytan. Ovanpå dessa sänktes
betongkasuner, färdiggjutna på annat håll. På grund av svår
isgång, hårt klimat och dålig grund kunde gjutningen av
överbyggnaden icke göras på fasta ställningar. För de
fribärande betongspannen utfördes därför på varv styv
armering, som flottades ut till broläget och upplades dels på de
permanenta stöden och dels på ett provisoriskt pålstöd mitt
under spännet. Därefter götos först de övre bågarna, och sedan
dessa erhållit viss bärighet undre förstyvningsbalkar och
övriga stänger på vanligt sätt. För utrönande av bärkraften
hos pålarna både i de provisoriska mellanstöden och i de
permanenta mellanpelarna utfördes provpålning i ett
särskilt provfält med olika slags pålar, som därefter belastades
med omväxlande tryck och dragning till brott. Med ledning
av de härvid erhållna siffrorna beräknades friktionskraften
runt pålarna till 0,2—0,3 kg/cm2. Samtidigt provades med en
provapparat, bestående av två rör inuti varandra och med en
stång med tryckplatta i nederändan inuti rören, både
friktionskraft och tryckhållfasthet hos de olika Jordlagren. Hed
hjälp av dessa för de olika jordlagren funna siffrorna kan
man överslagsvis beräkna en påles blivande bärkraft, om
man även tar hänsyn till pålens sammantryckning, som ju
är större i överändan än i nederdelen. Borrning kan enligt
föredragshållaren icke användas på dessa djup, då den ger
för liten bärighet. En i broläget nedslagen provpåle provades
med vissa tidsmellanrum. Friktionskraften steg därvid ca
0,04 kg/cmVvecka under de fyra första veckorna.
Vid samma tillfälle redogjorde avdelningens ordförande,
civilingenjör Torsten Hultin, för de fortlöpande
lerprov-ningar, som utföras vid Göteborgs Hamningenjörskontor. På
senare tid har där utbildats ett provningsförfarande med
stansning, som ger ett begrepp om skärhållfastheten. Dessa
prov ha bl.a. visat, att man för kortvarig belastning kan
räkna med mindre säkerhetskoefficient än för långvariga
belastningar. Sålunda har Hamningenjörskontoret vid vissa
konstruktioner tillämpat en säkerhetsgrad av 3 för enbart egen
vikt, medan då även rörlig last förekommer tillämpats en
säkerhetsgrad av 1% till 2, beroende på om den rörliga lasten
är stor eller liten i förhållande till konstruktionens egen
vikt.
I de i Göteborg under senare åren uppförda många nya
skolbyggnaderna finnas intressanta tekniska detaljer.
Civilingenjör Bengt Bypors redogjorde i sitt föredrag den 21
oktober för många sådana. Vid val av konstruktioner och
material har man varit tvungen att ta hänsyn till de krav på
ljudisolering, värmeisolering, slitstyrka etc., som på olika
platser inom byggnaden göra sig gällande. Föredragshållaren
förnekade, att det vore lyx att med kakel bekläda vissa för
mycket stark förslitning utsatta delar av väggarna. Kaklet
är visserligen betydligt dyrare än puts och målning, men
det håller sig också snyggt och prydligt under lång tid.
Vid samma tillfälle redogjorde avdelningens vice
ordförande, civilingenjör Sven Askling, för några tekniska
detaljer vid utförandet av betongmagasin i Lindholmshamnen.
Träpålning hade icke kunnat användas, varför
grundläggning på mindre djup utfördes med sänkbrunnar och på större
djup med pålning med jämbalkar, Dip 22, med upp till 48 m
längd på djupaste stället. Dessa järnbalkar hade i
nederändan försetts med en dubb av speciellt utförande, och den
sista slagningen av pålen hade skett på • sådant sätt, att
denna dubb fått gott fäste i bottnens starkt lutande bergyta.
För själva byggnaden hade man strävat efter att i möjligaste
mån undvika sprickor på grund av sättningar, krympning
etc. Sålunda hade ytterväggarna utförts som lösa skärmar,
helt fria från den bärande stommen. I fogarna lades två
lager papp, som täcktes med plåt fastskruvad i ett
vinkeljärn, som fastsatts i ena väggen. Väggarna stå lösa på
sockel-balkarna i grunda rännor, fyllda med asfalt och på lämpligt
sätt förankrade. Sprickor runt fönstren motverkades av
kraftig armering vinkelrätt mot de sprickor, som vanligen
bruka uppstå. Ännu efter två år hade inga som helst sprickor
uppkommit.
Vid årets sista sammanträde den 11 december höll
professor Bo Hellström ett synnerligen intressant föredrag om
de stora artesiska grundvattenströmmarna i Libyska öknen,
Dakota och Australien. Tal. redogjorde för markens
geologiska beskaffenhet, för höjd- och nederbördsförhållanden m.m.
1 de tre stora huvudområden på Jordytan, där artesiska
brunnar förekomma. Han hade själv varit i tillfälle att bl.a. göra
vissa undersökningar i Australien, där man liksom i Dakota
funnit, att man måste börja iaktta sparsamhet med det
tillrinnande grundvattnet, som är av allra största betydelse
för områdenas utnyttjande.
Under 1942 ha i avdelningen invalts 24 av Tekniska
Samfundets medlemmar. Medlemsantalet den 31 december 1942
utgjorde 142.
Den 19 februari 1943 sammanträdde avdelningen under
ordförandeskap av civilingenjör Torsten Hultin.
Årsberättelsen för 1942 godkändes. I avdelningen invaldes sex nya
medlemmar.
Ordet överlämnades sedan till arkitekt Tage
William-Olson för ett föredrag om "Moderna trafikregleringsmetoder
och deras samband med stadsplanen". Det intressanta och
givande föredraget, som anslöt sig till en av
föredragshållaren i Tekn. T. 1942 h. 48 publicerad uppsats, illustrerades
med en mångfald ljusbilder. I den- följande animerade
diskussionen yttrade sig bl.a. stadsplanechefen Uno Åhrén,
arkitekt C F Ahlberg, civilingenjör Folke Skugghall m.fl.
Till slut samlades ett 20-tal av de närvarande till en
angenäm supé.
Erie Ericsson
V 112
24 juli 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
