Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de bituminösa beläggningarna ha nyssnämnda av
Vej-laboratoriet beräknade siffror lagts till grund):
1941/42 1940/41 1939/40
vägtjära ................... 10 620 10 662 15 240
asfalt- och
cutbackasfaltbitu-men ..................... 1 550 5 080 13 476
asfalt- och tjäremulsion ..... 8 350 9 879 39 188
20 520 25 621 67 904
Av denna tablå framgår att totala
bindemedelsförbrukningen avsevärt nedgått från 1939/40. Den huvudsakliga
minskningen kommer på asfalt, då däremot vägtjäran
endast minskat med ca 30 %. Detta sammanhänger med
att Danmark i likhet med Sverige under kriget varit
praktiskt taget avstängt från import av asfalt.
Karl Erik Waltman
DK 711.55(482.1)(048)
Bosteder og arbeidssteder i Oslo, av Töre Sund &
Fridtjov Isachsen. Utgiven av Oslo kommune, Oslo 1942.
112 s.
På förslag av reguleringschef Harald Hals påbörjades
i Oslo 1937 en av kommunen bekostad undersökning av
bostäder och arbetsplatser i staden i avsikt att klarlägga i
staden då rådande förhållanden och den närmast
föregående utvecklingen. Utredningen, som ingick i
förberedelsearbetet för en påtänkt revidering av tidigare uppgjorda
planer för Oslos framtida gestaltning, planlades och
utfördes inom det geografiska institutet vid Oslos universitet.
Vid krigsutbrottet i september 1939 hade den i stort sett
avslutats. Med hänsyn till det osäkra läge, som uppstod,
avbröts emellertid generalplanearbetet, och då det var
ovisst, när detta skulle kunna återupptas, har det
tidigare sammanbragta utredningsresultatet offentliggjorts i
det nu föreliggande häftet.
Om bostäderna lämnas redogörelser för och jämförelser
mellan vid åren 1910 och 1936 rådande förhållanden i
avseende på dels befolkningens fördelning på stadsområdet,
dels bostadsstandarden (här uttryckt i antal rum inkl. kök
per person) inom olika delar av staden och dels
kapaciteten hos hotell och pensionat. Som en övergång till
behandlingen av arbetsplatserna framläggas resultaten av en
vid vissa industrier och industrikomplex företagen
undersökning av var arbetarna bo, på vilka vägar de färdas till
arbetsplatsen och hur lång tid färden tar. Dessa senare
undersökningar avse helt vid utredningstillfället rådande
förhållanden.
I häftets senare hälft, "Oslos arbetsplatser", behandlas
i skilda kapitel industri med hantverk, detaljhandel
inklusive hotell, restauranger och nöjesliv, samt
kontorsverksamhet. Undersökningarna rörande industri och hantverk
avse i huvudsak förhållandena under åren 1935—36. För
olika industrigrenar ha närmare studerats dels företagens
storleksfördelning, varvid företagens storlek räknats i antal
anställda per arbetsställe, och dels företagens geografiska
belägenhet. Undersökningarna omfatta hela stadsområdet
men äro begränsade till att endast gälla företag med mer
än 10 anställda. I motsats härtill är
detaljhandelsutredningen geografiskt avgränsad och omfattar endast vissa
gator, huvudsakligen i centrum, men i gengäld ha vid dessa
gator alla affärer undersökts oberoende av deras storlek.
Som uttryck för "detaljhandelsintensiteten" ha författarna
valt förhållandet mellan omsättning och fasadlängd. Med
denna "detaljhandelsintensitet" som utgångspunkt ha
jämförelser gjorts dels mellan centrumgatorna inbördes
och dels mellan dessa gator och vissa i bostadsområdenas
lokala centra ingående affärsgator. Vad stadens centrum
beträffar ha vidare butikernas storlek i antal anställda
per företag liksom även vissa detaljhandelsbranschers
lokalisering klarlagts. Slutligen lämnas en jämförelse
mellan antalet butiker 1910 och 1936. Undersökningarna
beträffande kontorsverksamheten omfattar likaledes en jäm-
förelse mellan antalet kontor 1910 och 1936 samt vidare
en det sistnämnda året avseende redogörelse för kontorens
storlek i antal anställda per företag.
Häftets sista sidor äro ägnade åt speciella
undersökningar avseende stadens centrum. Här klarlägges dels
proportionen mellan i centrum arbetande och boende, dels
relationen mellan byggnader innehållande övervägande
bostäder resp. arbetsplatser, och dels beträffande dessa
senare hus hur de fördela sig på de tre kategorierna
industri med hantverk, detaljhandel och kontor.
Som ovan antytts framlägga författarna resultaten av
sina undersökningar utan att med ledning av dessa resultat
ställa några prognoser för den kommande utvecklingen.
Utredningen har ej bragt i dagen några oväntade
förhållanden. Den har statistiskt bekräftat och givit
kvantitativa uttryck för den differentiering inom staden, som man
tidigare, i varje fall kvalitativt, haft på känn.
Utredningsresultatet är i stort sett redovisat på lätt
överskådliga kartor.
Bengt Vdge
DK 62(489.4) (048)
Dansk Ingeniørforenings Afdeling for Nordjylland
1917—1943, av civilingeniör Jens L Hamre, omslag och
teckningar av Preben Hansen. Aalborg 1942. 166 s., 81 fig.
Att börja en bokanmälan med att tala om pärmens
framsida är ovanligt men i detta fall nödvändigt. Ty för
första gången fångar ögat ett ingenjörsmässigt omslag,
bestående av en blåkopia brokonstruktionsritning med en
ledigt placerad räknesticka i förgrunden. Ett utmärkt
uppslag som bådar gott för innehållet. För att fortsätta med
bildmaterialet prydes boken av både färgbilder, teckningar
och diagram i svart samt fotografier av ingenjörsarbeten
men inga porträtt. Allt i gott utförande.
Aalborg är ju Nordjyllands tekniska kraftcentrum, och
staden är denna underfundiga blandning på gammalt och
nytt, som gör så många danska städer till Nordens
trivsammaste. Redan 1911 började de inom den
mångskiftande byggnadsverksamheten och industrien i Danmarks
"Thule" sysselsatta ingenjörerna att komma samman i
Aalborg, och vid jultiden 1917 blev man officiellt en
avdelning av DIF, denna riksorganisation, vartill vi tyvärr
sakna motsvarighet. Den nuvarande och fjärde
ordföranden, civilingenjör KEM Marcussen är en av de 23
stiftarna.
Redogörelsen består av två avdelningar,
föreningshistoria och krönika med foton över några större
ingenjörsarbeten inom Nordjylland under det senaste kvartseklet.
Föreningslivet är ju en inre angelägenhet, som här kan
förbigås. Framhållas bör endast det levande intresse för
det personliga, som utmärker dansk anda och som även
färgar ingenjörernas umgänge. Flertalet ledamöter äro
väg-och vattenbyggare. Med de goda förbindelserna i fredstid
mellan Fredrikshavn och Göteborg är det förvånansvärt,
att ej något samarbete uppstått med Tekniska Samfundet.
Carl Michael Bellman synes ensam företräda vårt land.
Det är stora arbeten inom vårt fack, som utmärka
denna landsände, såsom broar, dockor, hamnar (även
flyg-), siloer, vägar, fabriker, el- och gasverk,
kommunalteknik etc. Intresset för järn- och
järnbetongkonstruktioner är påfallande.
Åtskilliga av Danmarks största industrier ha sitt
hemvist vid Limfjorden. De mest kända tillverkningarna äro
svavelsyra, naturgas, märgel, cement, eternit,
torvbriket-ter, tobak, sprit, lim, kyrkklockor, textilier, fartyg,
motorer m.m.
R S
DK 914.85(048)
Svensk Geografisk Årsbok (18) 1942, utgiven av
Sydsvenska Geografiska Sällskapet. Gleerupska Bokhandeln,
Lund 1942. 620 s., 123 fig., 6 pl. 15 kr.
39 avhandlingar och uppsatser bilda denna hyllnings-
28 aug. 1943
V 127
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
