Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk. Tidskrift
volym till professor Helge Nelson, vilken är vår nutida
främste i ekonomisk geografi, denna för ingenjörer
oumbärliga hjälpvetenskap.
Författarna höra hemma i Norden och syssla med en
mångfald ämnen. Varje opus följes av en sammanfattning
på tyska eller engelska och stundom på franska samt av
utförlig källförteckning. Sex avhandlingar äro av särskilt
intresse för oss.
SGU:s sekreterare, Karl Esaias Sahlström, har bl.a.
till uppgift att förkovra arkivet över våra 96 000 sjöar,
särskilt ifråga om djupförhållandena, med data för ett
tusental sjöar. Jag är övertygad om att detta antal skulle
väsentligt ökas, om våra vattenbyggare och lantbruksingenjörer
ihågkomme samlingen med sina förrättningskartor.
Uppsatsen heter "De svenska insjöarnas djupförhållanden". De
stora djupen finnas i Norrland med Hornavan (221 m) i
spetsen. Förf. föreslår, att djupsiffror införas på våra
officiella kartor.
"Kunskapen om bergens höjder", några glimtar ur
höjdmätningens historia, av Knut Lundmark anger de fem
huvudmetoder, som använts. Det är en fängslande
världsöversikt, däri vårt folks insats sedan 1859 meddelas. Redan
1807 hade man emellertid trott sig finna, att Sulitelma
(1 883 m) var vår högsta topp, men 1902 kunde
professorerna Rosén bekräfta 1880-talets uppgift om att
Kebnekaise var högst (2 123 m). Heter det ej Kebnekaise? Man
får vidare veta, att 1911 betecknar gränsåret för
precisions-fixarnas exakta höjdläge. De äldre 4 000 kunna vara
felaktiga på en eller annan meter, medan de nya 1 000 äro
riktiga på 0,1 à 0,2 m. Det är önskvärt att alla avvägande
ingenjörer berika Rikets Allmänna Kartverks fixarkiv.
Erik Rönnby försöker i ’"Orsakerna till sänkningen av
sjöarna Hjälmaren och Kvismaren" skildra det ekonomiska
förspelet sedan 1786 till detta märkliga regleringsföretag.
Det är framför allt jordbrukets inriktning och omdaning
samt trafikens omläggning, som analyseras. Vad den
sistnämnda angår äro järnvägarna och ångfartygen
huvudfaktorerna.
En särdeles nutidsbetonad studie är ’’Skånes
järnvägsnät, splittrat och enat" av Josef Svensson. Sedan
stambanenätet till en början utbyggts i statlig regi,
övergick enligt direktiv av 1869 års riksdag initiativet till den
enskilda företagsamheten. Den utvecklade sig både i god
och ond riktning, särskilt i Skåne. 44 enskilda företag
kommo till därnere (92 % av järnvägsnätet) och toppåret
blev 1905 med 30 i gång samtidigt. En bättre ekonomisk
ordning påbörjades redan 1906, och från 1936 upptogs arbetet
på förstatligandet. Inlösen hade samtidigt pågått sedan 1896.
Nu återstår endast 462 km enskilda banor av 1 459 km.
1923 offentliggjorde den systematiskt anlagde Sten De Geer
vissa principer, vilka nu fullföljas av William
William-Olson i "Geografien, dess mål och medel". Förf. ger en
återblick och kommer till den överraskande slutsatsen, att
vi rygga tillbaka inför uppgiften att beskriva Sverige av i
dag. En förskjutning åt det humanistiska konstateras.
Slutpåståendet är skarpt: "Människans och hennes samhällens
förhållanden i rummet äro icke nöjaktigt utforskade. I
vår okunnighet stå vi så handfallna inför dessa
förhållanden, att vi driva människor till ett liv i armod och nöd
på norrländska ödemarkskolonat, vi lägga ned väldiga
kapital på platser, som genom sitt läge äro dömda att bli
ofruktbara, och ofullständigheten i kunskapen om jorden
är en av orsakerna till att folken drivas till raseri.
Geografen är den ende, som kan ge bot för denna okunnighet."
Slutligen ha vi Maxwell Överton, som ger sig i kast
med den svårbemästrade uppgiften "Några huvuddrag av
näringslivets, särskilt industriens, och befolkningens
utveckling inom olika typer av svenska städer’. Det är en
stadsgeografisk studie, innebärande ett försök att komma
ifrån subjektiva omdömen, som lätt snedvrida
kommunalpolitiken. Gruppindelningen följer tvenne linjer, dels
kust- och inlandsstäder, dels storlek (100 000, 20 000 och
10 000 inv. äro gränstal). Industrialismens genombrott sät-
tes till 1870, och utvecklingen belyses bl.a. med hänsyn
till järnvägar och motortrafik. Bristerna i den officiella
näringsstatistiken ha berett förf. svårigheter. R S
DK 624.04 : 666.982(048)
693.55.04(048)
Der Eisenbetonbau, del III, 7:e uppl., av
överingenjör C Kersten. W Ernst & Sohn, Berlin 1941. XII+ 233
s„ 289 + 4 fig., 4,87 RM.
Boken utgör en samling av exempel i anslutning till
de teoretiska utredningarna i del I och II. Därutöver
innehåller den den kontinuerliga balkens teori jämte
praktiska exempel till denna. Förf. framhåller
inledningsvis, att boken är avsedd för såväl undervisning
på läroanstalter som för självstudium och praktiskt
bruk. Man kan också konstatera, att den som lärobok
lämpar sig synnerligen väl. Förf. nöjer sig icke med
enbart lösande av de problem, han ställt upp, utan
han diskuterar dessutom igenom dem på ett sätt, som
är mycket klargörande för en studerande. Sålunda
undersöker han vid dimensionering inverkan av en
ändring i tillåtna påkänningar för järn och för
betong, inverkan av ökad belastning osv. Men även för
den praktiskt arbetande ingenjören äro exemplen väl
valda och tillrättalagda. Förf. gör icke anspråk på att
boken skall behandla mera speciella fall utan endast
de vanligast förekommande. Enligt anmälarens
uppfattning har förf. mycket väl lyckats häri. Man kan
med nöje rekommendera boken.
Gunnar Schmidt
DK 624.04 : 674(048)
694.04(048)
Grundzüge des Holzbaues im Hochbau, av dr-ing.
Felix Fonrobert, 2:a uppl. W Ernst & Sohn, Berlin 1942.
XII + 208 s., 192 fig. 5,10 RM.
Efter att ha framhållit betydelsen av att spara virke
i ett land, som har begränsade tillgångar på skog,
redogör förf. för några träslags fysikaliska och tekniska
egenskaper och virkets med hänsyn härtill indelande i
kvalitetsklasser.
Ett följande kapitel handlar om olika träförbindningar.
Där redogöres för lim-, spik-, dvmlings- och
bultför-band och dessas beräkning och egenskaper. Särskilt
ingående beskriver förf. spikförbanden och framhåller deras
ekonomi.
I kapitlet "Tragwerke" visar förf. med flera exempel
hur träfackverk och massiva träbalkar av olika profiler
beräknas.
För konstruktören — speciellt den, som blott då och
då får sig uppgiften förelagd att konstruera i trä — har
boken sitt givna intresse såsom uppslagsverk, då den
genom sina 76 räkneexempel ger honom möjlighet att
snabbt återinhämta, vad han till äventyrs skulle ha glömt
i träbyggandets konst.
Carl G Ekman
Föreningar
Väg- och Vattenbyggnadskonst sammanträdde
måndagen den 17 maj 1943 under ordförandeskap av civilingenjör Bo
Ekelund. Sammanträdet var besökt av ett 100-tal ledamöter.
I avdelningen inträdde civilingenjörerna Henrik Nylander
och Court Sallander.
Generaldirektör Nils Bolinder höll ett föredrag om
"Förstatligandet av vägväsendet", som i sammandrag kommer att
publiceras i Teknisk Tidskrift. Efter föredraget följde en kort
diskussion, vari kapten Fred Hansen, professor Wolmar
Fellenius, ordföranden och föredragshållaren yttrade sig.
Vid supén och samkvämet deltogo ett 50-tal ledamöter.
Byggnadschef Güstaf östman visade vid samkvämet en
intressant färgfilm från Norrköping.
Erling Reinius
V 128
25 sept. 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
