Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk. Tidskrift
en analyspunkt, ansågs såsom sådan trafikant,
som under alla förhållanden skulle ha kört in
till staden.
För att så snabbt som möjligt kunna göra den
erforderliga uppdelningen av trafikanterna
överfördes räkneblanketternas uppgifter efter ett
speciellt utformat system till hålkort, som sedan
sorterades med tillhjälp av Hollerithmaskiner.
Genom den maskinella bearbetningen kunde man
förutom motortrafikens uppdelning i de tre
huvudgrupperna — trafik till och från orten,
genomgående trafik med ärende i orten och direkt
genomgående trafik — med lätthet få fram en
mängd uppgifter rörande de olika fordonsslagen
och de olika landsdelarnas (amtens) andel i
trafiken.
Trafikresultaten ha i redogörelsen på ett
överskådligt sätt sammanställts för 38 olika städer.
För varje stad ha uppgjorts en kartskiss samt en
grafisk framställning av den totala motortrafiken
under de fyra dagar räkningen omfattade. (Man
har således icke såsom vid den allmänna
trafikräkningen beräknat ett veckomedeltal.) Dessutom
ha i anslutning till den grafiska framställningen
lämnats tabeller, som möjliggöra ett närmare
studium av trafikens sammansättning.
I fig. 2 anges det system, som användes för
det grafiska åskådliggörandet av trafikresultatet
från en stad. Det schematiska exemplet visar
hur trafiken också i verkligheten tedde sig i en
stad med endast två infartsvägar.
Såsom exempel på en trafikanalys från en stad
med flera infartsvägar ha i fig. 3 visats vägplan
och trafikdiagram från staden Randers med åtta
analyspunkter.
Genom denna danska vägtrafikräkning har
lämnats ett värdefullt bidrag till metoderna att
studera biltrafikens karaktär. I allt väsentligt
synes räkningen lia utförts på ett utomordentligt
sätt, och Overvejinspektøren är att gratulera till
att trots de svåra tiderna ha kunnat genomföra
bearbetningen och lägga fram resultatet i en
gedigen publikation, som i intet avseende har prägel
av kristiden. Med all säkerhet komma vi även i
Sverige att både direkt och indirekt dra nytta av
detta danska utredningsarbete.
Böcker
DK 624/628
Kampmann, Kierulff & Saxild A/S, De første 25 Aar,
av Ejnar Black, teckningar Harald Hansen, Kampsax,
Köpenhamn 1942, 134 s., 162 bilder.
Granskar man den nordiska byggnadslitteraturen efter
det senaste världskrigets början, finner man, alt Danmark
står främst i hävdandet av det nationella. Flera skildringar
av landets tekniska historia i allmänhet och enskilda
företags i synnerhet vitlna därom. Den bok, som här anmäles,
hör till de bästa, och man kan önska, alt våra unga
väg-och vattenbyggare ur den ville förvissa sig om hur mod
och vederhäftighet kunna föra den djärve in i företagarnas
utvalda krets.
Det börjar alltså i det förra världskrigets fjärde år
(1917) med att tre nyblivna civilingenjörer i 25-årsåldern
slå sig samman under de blygsammaste former kring en
mindre men ganska svår uppgift, krävande ett med möda
hopsamlat kapital om 100 000 kr. Man specialiserade sig
på järnbetong men var över huvud taget intresserad av nya
tekniska problems lösning, ett utmärkande drag för hela
verksamheten än i dag. Olikartade uppdrag följde under de
goda åren 1918—21, bl.a. Danmarks största
vattenkraftverk (Gudenaa).
Sedan har verksamheten fortgått på tvenne avdelningar,
en dansk och en utländsk. Bland arbetena inom den förra
märkas t.ex. Sønderjyllands hamnar, Limfjordsbron,
strandvägen Charlottenlund—Klampenborg, stålvalsverket,
stora broarbeten och förslag till dylika m.m. På sistone
har man genom dotterbolag kommit att syssla med
industri.
Tidigt kommo de utländska arbetena i gång, framför allt
i England 1923 i samarbete med en dansk ingenjörsfirma
i London. Är 1926 drogos svenskarna med i rörelsen. Det
är en strålande historia med Nohab som pådrivare och
bland underhandlarna den framstående järnvägsbyggaren
John Nyström (1865—1938).
Turkiet skulle ha järnvägar, varvid Sverige (Göteborgs
Handelsbank) fick stå för kapitalanskaffningen (55
miljoner gulddollar) och den rörliga materielen, medan
Danmark svarade för det byggnadstekniska. Det är en riktig
äventyrsberättelse, hur man på åtta år byggde 850 km
järnväg (19 000 arbetare, 10 Mm1 massor, 119 större och
3 066 mindre broar, 104 tunnlar osv.). Verksamheten
präglades av nordisk anda: ordning i arbetet, mänsklighet i
umgänget och absolut ärlighet. Våra skolmyndigheter böra
påminnas om att franskan var det gemensamma språket.
Flera uppgifter i östern lockade. Man försökte sig
förgäves på Egypten, men i Iran hade man desto större
framgång. Den duglige shahen — numera bortkörd av vissa
stormakter — hade förgäves försökt att få ett
internationellt syndikat alt fullfölja påbörjade järnvägar, varför
hänvändelse skedde till Kampsax. 1933 satte man igång
för 1 050 km bana (550 miljoner dkr., 250 större och 4 000
mindre broar, 250 tunnlar, 300 tjänstemän, 55 000 arbetare
m.m.).
1938 tog man itu med Jugoslavien. Det gällde framför
allt att genom sandpumpning förvandla sumpmarkerna
kring Beograd till byggnadstomter. Och nu är Ungern
uppdragsgivare för stora broar.
I en försynt hållen efterskrift tacka "de tre
musketörerna" medarbetarna för ett kvartsekels gemensamma mödor.
Det pampiga fotoavsnittet utmärker sig för en
klargörande text om det som är tekniskt betydelsefullt.
Boken skiljer sig avsevärt från andra tekniska
jubileumsskrifter genom de läckra lavyrerna och frånvaron av
bilder av de stora män, som stå för de märkliga
gärningarna.
R S
DK 625.85.001.4(048)
Snabb bestämning av bitumenhalten i
vägbeläggningar, av Harry Arnfelt. Statens Väginstituts Medd.
63, Stockholm 1942. 26 s., 5 fig., 5 tab. 2 kr.
Förf. har utarbetat en metod för snabb bestämning
i första hand av tjärhalten i vägbeläggningar. Den
grundar sig på principen att extrahera tjära med
bensol och snabbheten åstadkommes genom att massa och
lösningsmedel ständigt omröras. Om detta icke sker
bildas på stenmaterialets yta ett skikt av finkorniga
mineralämnen och olösliga organiska ämnen, vilket
skyddar den underliggande tjäran så att upplösningen
av denna snart avstannar. För ändamålet användes
en speciellt konstruerad apparat, bestående av ett
cylindriskt extraktionskärl av koppar, som sättes i
rotation kring sin vertikala axel omväxlande i båda
riktningarna, vardera under 3 s med en hastighet av
ca 700 r/m. Vid den regelbundet återkommande
V 152
25 sept. 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
