Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk. Tidskrift
DK 656.051(048)
Årsmötet i Halmstad 22—23 augusti 1941, utgiven
av Svenska Spårvägs-, Buss- och Förortsbaneföreningen,
Stockholm 1942. 165 s„ 65 fig.
Omläggningen till högertrafik i Budapest
behandlas av avdelningsingenjören vid Stockholms Spårvägar,
civilingenjör Stig Samuelson. Denne lämnar först en
kortfattad historik över införandet av högertrafik i
olika länder i Mellaneuropa och beskriver därefter
trafiken i Budapest. Ingående skildras planerandet
för omläggningen och de förarbeten, som kunde
utföras, såsom ombyggnad av spårvagnar och bussar,
utbyten av växlar samt förändring av trafikplatser,
refu-ger, signal- och trafikanordningar. Omläggningen
ägde rum natten till söndagen den 9 november 1941,
dä spårvägstrafiken inställdes under timmes tid.
Härunder utfördes erforderliga justeringsarbeten med
växlar, flyttades hållplatser, trafikmärken m.m. Stora
inskränkningar kunde pä söndagen vidtas i
busstrafiken och privatbilarna användes ej på
myndigheternas anmaning.
De sammanlagda kostnaderna för omläggningen
uppgingo till 10 Mkr., varav ca 8 Mkr. belöpte sig på
arbeten med spärvägsanläggningen.
Efter de första dagarnas osäkerhet lärde sig stadens
invånare snart de nya trafikreglerna, och tack vare
en välorganiserad propaganda var olyckornas antal
ringa. Förf. drar den slutsatsen av sin studieresa, att
bortsett från de särskilt vid spårvägen omfattande
förberedelserna, är en högertrafikomläggning
förvånansvärt enkel att genomföra även i en miljonstad.
Per Olow Klevemark
DK 625.7/8.08(048)
Vägmaskinlära, utgiven av Svenska Vägföreningen,
huvudredaktör Fredrik Schutz. Norrtälje 1942. 329 s.,
267 fig. 18 kr.
Boken, som enligt företalet är avsedd till självstudier
för ingenjörer ocli andra i ansvarig ställning för
väg-maskiner, innehåller först några kapitel, som man kan
kalla en allmän avdelning, vari meddelas
grunddragen av de för maskinerna gemensamma
huvudelementen, konstruktionsmaterial, motorer och drivmedel.
Därefter lämnas mera detaljerade avhandlingar om de olika
vägmaskinerna av var och en på sitt område erkänd
fackman.
Bokens fem första kapitel avhandla
materialegenskaper hos järn samt järnets bearbetning,
förbränningsmotorer, driv- och smörjmedel till förbränningsmotorer,
elektriska motorer samt allmänna synpunkter rörande
vägmaskiners skötsel, underhåll och ekonomi. Av dessa
torde särskilt kapitlen om motorer vara värdefulla.
De ge på ett överskådligt och för icke fackmannen
begripligt sätt de nödvändiga teoretiska grunderna för
olika motorers princip och verkningssätt samt även
praktiska driftkalkyler samt tips för motorval. För
den i dessa stycken i regel rätt obevandrade
vägingenjören äro dessa kunskaper omistliga i det dagliga arbetet.
I de följande kapitlen behandlas utförligt de på
vägarbeten viktigare och mera allmänt förekommande
maskinerna. Sà är fallet med krossar och sorterverk, för
vilka redogörelsen är mycket ingående, omfattande
olika krosstyper, deras verkningssätt, krossproduktens
egenskaper samt även driftkalkyler för kompletta
kross-sorterverk. Liknande noggranna redogörelser
lämnas för tryckluftmaskiner, väghyvlar, pumpar,
kranar, vältar, betongblandare samt asfalt- och
tjärbetong-verk. Ett särskilt kapitel ägnas de i modernt vägbygge
stora insatserna av maskiner för schaktning, lastning
och transport. De där lämnade utredningarna om
transportkostnaderna vid biltransport, överskådligt
sammanställda och exemplifierade, äro av stort intresse.
Där behandlas även arbetssätt samt driftkalkyler för
de moderna kombinerade schaktnings- och
transportmaskinerna. I bokens sista kapitel lämnas mera
summariska redogörelser för mindre vägmaskiner som
bindemedels- och grusspridare samt för mindre allmänt
förekommande maskiner som lergrusverk och
vägbetong-maskiner.
En väg- och vattenbyggares kunskaper i fråga om
maskiner äro från början alltför begränsade, och det
har mig veterligt förut icke funnits något speciellt
för denna yrkesgrupp anpassat samlat arbete om
maskiner. Boken är därför ett synnerligen värdefullt
tillskott till facklitteraturen för vägingenjören i
synnerhet. Men den torde även bjuda åtskilligt till nytta för
byggnadsingenjören i allmänhet, detta gäller då närmast
den allmänna avdelningen om motorer och drivmedel
men även kapitlen om tryckluftmaskiner, pumpar och
kranar. Boken lämnar de ytterst viktiga
grundkunskaper man måste ha om maskiner för att tekniskt och
ekonomiskt riktigt kunna använda förefintliga
maskiner samt för att kunna göra förnuftiga förbättringar
och nyanskaffningar. Innehållet är klart och redigt
disponerat och texten belysande illustrerad med goda
bilder samt tabeller och diagram, varför boken som
helhet gör ett mycket gynnsamt intryck.
Vagmaskinläran kommer säkert att fylla ett behov
inom de fackkretsar den berör, och det är att hoppas
att den får stor spridning, icke blott som handbok för
arbetande ingenjörer utan även vid studierna i de
tekniska undervisningsanstalterna. Holger Röhfors
DK 656.1.021(048)
Vejes Kapacitet, av civilingenjör Erik Guxstad.
Medd. 5 fra Den Polytekniske Læreanstalts
Laboratorium for Vej- og Jernbanebygning samt
Byplan-lægning, Köpenhamn 1941.
Ifrågavarande avhandling, utförd som examensarbete,
behandlar teoretiska och empiriska metoder att beräkna
en vägs kapacitet, definierad som det antal fordon, som
under en timme kan passera ett visst avsnitt av vägen.
Förf. utgår från ett specialfall, för vilket vissa
förenklande förutsättningar gälla, bland annat: alla fordon
på vägsträckan köra med samma hastighet och samma
inbördes avstånd, vägens kapacitet är icke större än
kapaciteten hos anslutande vägsträckor i början och slutet
av densamma och vägen går utan väsentliga stigningar
och skarpa kurvor. För detta idealfall kommer förf.
fram till en kurva över kapaciteten som funktion av
hastigheten, vilken kurva har ett maximum på något
under 2 200 fordon per timme vid en hastighet av ca 45
km/h och vid en fordonsfil.
I fortsättningen behandlar förf. var för sig de olika
faktorer, som inverka på vägens kapacitet, såsom
korsande vägar, stigningar och kurvor, antalet fordonsfiler
m.m. Vidare behandlas utförligt problemet om
förbi-körsel vid olika hastigheter och vägbredder samt
slutligen frågan om bestämmandet av en körbanas bredd
med hänsyn till önskad kapacitet.
Avhandlingen, som tar hänsyn till tidigare
undersökningar i samma fråga, är läsvärd, icke minst genom
sitt förtjänstfulla sätt att klara upp begreppen.
Per Rönström
DK 04 = 398(048)
12 Foredrag ved det vej- og kommunaltekniske
Kursus Februar 1941, utgivna av TJdvalget i Dansk
Ingeniørforening. Hansen & Andreasen, Köpenhamn 1942.
131 s„ 91 fig.
I det första föredraget redogör civilingenjör Axel
Riis för huru man bäst skall få vägmaterialen att
räcka under kriget, och huvudvikten lägges på
asfaltens ersättande med tjära. Materialtillgången är
knapp, varför sparsamhet är nödvändig, och förf.
redogör först för huru man skall kunna spara på mate-
V 154
25 sept. 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
