Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk. Tidskrift
där v <= felteckningen, och
r = radiella avståndet från bildcentrum
erhålles för punkten P
ll(yV+~g8) ■ æ
Fig. 3. Schematisk
framställning av de
horisontal- och
vertikalparal-laxer, som i en
godtycklig punkt inom
stereo-Tomrddet uppkomma pä
grund av felteckningen.
varandra icke längre vid strålknippenas
rekonstruktion i stereoinstrumentet utan korsa
varandra i rymden. Man erhåller sålunda i det i
figuren angivna skärande planet en motsägelse i form
av en parallax Ap, vilken kan uppdelas i en
hori-sontalkomposant Aph och en vertikalkomposant
Apt. Av dessa kan tydligen horisontalparallaxen
Aph direkt omsättas i en höjdverkan på punkten
i fråga. Vertikalparallaxen Apv däremot ger till
resultat en dubbel bild av punkten och uppfattas
som en för ögat knappast märkbar oskärpa.
Möjligt är dock, att ögonen hos vissa betraktare
omedvetet bringas att skela, vilket i så fall har till
följd att oskärpan bortfaller. Under det att
horisontalparallaxen sålunda direkt återverkar på
själva utmätningen av ett stereopar och då i
huvudsak på höjdmätningen, medför
vertikalparallaxen vissa motsägelser vid bildparets orientering
och då särskilt vid den inbördes orienteringen.
Det framgår härav, att de av felteckningen
orsakade horisontal- och vertikalparallaxerna utgöra
tekniskt sett skilda problem.
Det är liär min avsikt att närmare undersöka
horisontalparallaxernas inverkan på
höjdmätningen vid stereobearbetning av lodbilder.
Härledningarna förutsätta härvid teoretiskt stränga
lodbilder. Det problem, som berör
vertikalparal-laxernas inverkan, kommer sedermera att
behandlas i annat sammanhang. 1 det följande kommer
först en rent matematisk behandling av
problemet att diskuteras. Därefter kommer ett grafiskt
förfarande att behandlas, vilket visat sig vara den
ur praktisk synpunkt bäst framkomliga vägen.
Den av felteckiiiiigeii alstrade
horisontalparallaxen i matematisk form
Ett stereopar med de båda bilderna 1 och II
och med basavståndet b är schematiskt angivet i
fig. 3. Bildparets stereoområde är markerat
medelst en grövre linje. Ett koordinatsystem (x g)
väljes ined origo i bildcentrum Ci och med
ordi-nataxeln gående genom bildcentrum Cu.
Horisontalparallaxen i en punkt P’ orsakad av
felteckningen betecknas slutligen med dpi,.
För problemets fortsatta behandling sökes en
matematisk form för felteckningskurvan. Skrives
denna för enkelhets skull
v = 11 (r)
dpi,,
\/x2 + y2
, _ Il(\J[b—x]2-\-y2){b— x)
,H"~ ^(b-xf+y2
och följaktligen
dpi, = ± dph,± d pi,,, =
= + /W.r2 -i- j,2) • .t + // iy[&-.rH- y2)(b-x)
~ \!x2 + y2 ~ \/(b — x)2 + y2
För horisontalparallaxens omsättning i höjd
betraktas uttrvcket för normalfallet
(1)
Z
bf
pi,
(2)
där Z = höjden
b = basavståndet
/ = kamerans brännvidd (kamerakonstanten)
p/,— horisontalparallaxen
Den totala differentialen av ekv. (2) blir under
hänsynstagande till att b och / äro konstanta
Z2
dZ = — ^ j dpi- (3)
där alltså clpi, utgöres av ovanstående uttryck.
Som synes blir ett numeriskt genomförande av
beräkningarna alltför opraktiskt och
tidskrävande. Därför har vid behandlingen av problemet en
grafisk väg valts.
Grafisk bestämning
av felteckningens inverkan pä höjdbestäniningen
Den grafiska behandlingen av problemet har
utförts i anslutning till den matematiska
härledningen. Basavståndet har sålunda för en och
samma undersökning givits ett konstant värde,
motsvarande en viss övertäckning i stråkled. På detta
sätt har undersökningen genomförts för fem olika
övertäckningsförhållanden, nämligen 55, 60, 65,
70 och 75 %. Samtliga beräkningar ha utförts för
en konstant flyghöjd över mark, varvid i detta fall
valts 4 000 m motsvarande en
fotograferingsskala av 1 : 20 000.
Den grafiska konstruktionen av
horisontal-parallaxerna framgår principiellt ur fig. 4. För
ändamålet tillskuros smala linjaler av celluloid,
på vilka dels avståndet från bildcentrum till
punkten i fråga, dels felteckningen avsattes längs
samma räta linje. Sålunda var exempelvis på en linjal
motsvarande ett avstånd från bildcentrum av 100
mm en sträcka av denna längd utmärkt medelst
tvenne nålstick a och b i sina båda ändpunkter.
I sträckans omedelbara förlängning avsattes så
likaledes medelst ett nålstick c den motsvarande
25 sept. 1943
V 179
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
