Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
1
ligen en såsom studievägledning lämnad redogörelse för
"Københavnske Havcboligkvarterer’ av Arkitekt PETER
Bredsdorff. Arne Svenserud
DK 711(048)
Byplan, av stadsingeniør Olof Forchhammer,
Ing.-vidensk. Skr. B 20. G E C Gad, Köpenhamn 1939, 242 s„
206 fig. 12 dkr.
Boken ger en bred allmän orientering i stadsplanefrågor
och har tillkommit med anledning av den danska
stadsplanelagen av den 29 april 1939.
Inom Dansk Ingeniørforening väcktes vid ovannämnda
lags tillkomst frågan om att skaffa en ingående
orientering om de villkor, som därmed voro skapade för dansk
stadsplanering. Man hade allmänt det intrycket, att en
saklig och omfattande orientering i stadsplanefrågor ej
endast vore av intresse för ett stort antal tekniker utan
även för de kommunalmän, som hade att ta ansvaret
för kommunernas byggnadsfrågor. Uppgiften att utarbeta
en vägledning i stadsbyggnad både med hänsyn till
stadsplanelagen av år 1939 som till utvecklingen på
stadsbyggnadsområdet uppdrogs åt en erfaren stadsplaneman,
stads-ingenjör Forchhammer i Köpenhamn. Denne har i
"Byplan" framlagt resultatet av sitt arbete, som även för
många svenska tekniker och kommunalmän torde vara
av stort intresse, då vi här sakna någon motsvarighet till
den på svenska, danskan bör inte möta några större
svårigheter att förstå, och då kommunerna här liksom i
Danmark äro ansvariga för markens planläggning och i viss
mån all byggnation.
Vid våra tekniska högskolor är undervisningen i
stadsbyggnad närmast att betrakta endast såsom en allmän
orientering i ämnet. Därför får varken väg- och
vattenbyggaren eller arkitekten där de kunskaper, soin en
stadsplanerare behöver. Härför skulle fordras en
undervisning, som ligger någonstans mitt emellan den, som
väg-ocli vattenbyggaren och arkitekten nu få samt dessutom
insikter i ekonomiska, sociala och tekniska förhållanden,
som kunna inverka på en lämplig markdisposition. Den,
som väljer stadsplanerarens bana, får därför på egen
hand med hjälp av facklitteraturen utbilda sig till
stadsplaneman. Därvid kan "Byplan" vara till god nytta, då i
den berörts den mångfald skilda ämnen, som ingå i
stadsbyggnadsfacket.
"Byplan" är på grund av sin hänsyn till den danska
stadsplanelagen en kompromiss och måhända en ganska
nyttig sådan. Helst skulle man velat ha två böcker. En
som uppdrog stadsplanespörsmålet i hela dess omfattning,
en bok som kunde göra det klart för både de icke
specialiserade och de mycket starkt specialiserade, att en
stadsplan är mera än en bebyggelse- eller vägplan: en
dispositionsplan för en fullständig utbyggnad av ett
kvarter, en stad eller ett helt landområde, en högst allvarlig
och ansvarsfull uppgift. Sedan kunde man ha nöjt sig
med en handbok i tillämpningen av de nya lagarna.
Forchhammer har sökt att lösa båda dessa uppgifter, varvid
han dock nedlagt det ojämförligt största arbetet på den
första, vilket för en svensk läsare endast är till fördel.
Forchhammer ger en bred orientering över de
undersökningar och förhållanden, som han främst anser böra
vara kända av alla de tekniker och kommunalmän, som
ha att besluta i byggnadsfrågor. Skall en stadsplan leda
till ett tillfredsställande resultat, så måste de
undersökningar, som skola ligga till grund för den, föras över en
mycket bred front. Därför blir det första ledet i arbetet
på en stadsplan att utföra en allmän undersökning med
hänsyn till samtliga de faktorer, som kunna öva
inflytande på en stads utveckling. Nästa uppgift blir i vilken
utsträckning stadsplaneförfattaren kan öva inflytande på
utvecklingen. Det är främst den första av dessa frågor,
som Forchhammer uppehållit sig vid, medan den senare
skjutits något i bakgrunden. Forchhammer ger en klar
framställning över vådan av att ej utföra stadsplane-
arbete och över den mängd vitt skilda uppgifter, som
böra lösas i ett sammanhang. Han förklarar, varför
planläggningen av ett enda kvarter är beroende av
planläggningsarbetet för hela staden och varför stadens problem
röna inflytande av regionens. Sedan fortsätter han till
den planläggning, som berör hela landet.
Forchhammer uppdelar de vanligast förekommande
stadsplanefrågorna i tre: utvidgning, nyplanering och
sanering. Den sista gruppen skulle man önskat sig
utförligare behandlad, då man, med den avtagande
befolkningstillväxten och den minskade inflyttningen till
städerna, troligen får räkna med ökad sanering av gammal
bebyggelse.
Forchhammer ger även en bred översikt över
stadsplaneringens enskildheter, såsom beträffande affärs- och
bostadsändamål, industri-, trafik- och rekreationsfrågor
osv. Boken får ett realistiskt drag genom det flitiga
bruket av exempel och av de många bilderna. Texten är
emellertid i många fall rätt omständlig liksom
förklaringarna och definitionerna. I marginalen och som stickord
i texten får man däremot korta positiva anvisningar,
förklaringar och definitioner. Någon lätthanterlig handbok
kan man dock ej säga, att "Byplan" är, därtill är den för
svår att hitta i. Då den är delad i två delar, en allmän
del och en mera speciell, finner man i den allmänna delen
hänvisningar till den speciella och tvärt om. Detta tynger
läsningen och verkar även försvårande på användningen.
Det är dock ej troligt, att boken avsetts såsom handbok.
Forchhammer är köpenhamnare, och det märker man
väl på de exempel han valt. Han har i valet av dessa
företrädesvis hållit sig till sådana från Köpenhamn. I
många fall finner man inga andra danska exempel än
de från huvudstaden, såsom när han i avsnittet om
regionplanering talar om den köpenhamnska utredningen
om grönområden av år 1936. Han behandlar emellertid
även småstädernas problem och är intresserad av alla
former av centralisation och decentralisation. Sålunda
relaterar han landsortsstädernas synpunkter, t.ex. i
hamnutvidgningsplanerna (en stor eller några få stora
import-och fördelningshamnar kompletterade med billiga
små-hamnar emot utbyggandet av de mindre hamnarna
överallt, där det skulle kunna stimulera det lokala
förvärvsarbetet). Det är dock främst storstädernas problem, som
Forchhammer uppehåller sig vid. Här är emellertid att
märka, att de allmängiltiga grunderna för
undersökningar och antaganden för en stadsplan icke äro artskilda
vare sig det gäller en stor eller en liten uppgift. Att
däremot direkt överföra ett exempel från en stor stad till
en liten går i allmänhet inte.
Forchhammer har i Danmark genom "Byplan" bidragit
till att skaffa förståelse för stadsplanearbetet och till att
få det i högre grad än tidigare värderat såsom en teknisk
uppgift och ej såsom ett kärt kommunal-politiskt
diskussionstema. Även hos oss bör "Byplan" kunna verka
främjande på ett sakligt studium av stadsbyggnadens
problem, då dess allmänna översikt i stadsplanefrågor är av
vitalt intresse ej endast för många tekniker och
kommunalmän utan även för den projekterande vägbyggaren,
som ofta i sitt arbete har att samråda med
stadsplaneraren. Elis Ternert
DK 624.27.036.3(048)
Zur Berechnung stählemer Brücken mit
gekrümm-ten, auf konzentrischen Kreisen liegenden Haupt-
trägern, av professor J Wanke. Forschungshefte 3 aus
dem Gebiete des Stahlbaues. J Springer, Berlin 1941.
34 s., 6 fig. 3 RM.
Såväl för järnvägs- som vägbroar belägna i kurvor
förordar professor Wanke krökta huvudreglar. Han
anser, att ett sådant bärande system erbjuder stora
fördelar ur både byggnadsteknisk och estetisk synpunkt.
Mot användandet av krökta balkar, speciellt
kontinuerliga sådana, har hittills stått svårigheten att finna en
25 dec. 1943
V 189
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
