Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk. Tidskrift
metod att statiskt beräkna dem, som är tillräckligt
exakt utan att vara för tidsödande.
Förf. behandlar broar med två huvudreglar, vars
mittlinjer ligga på koncentriska cirkelbågar, med ett
vindförband och med radiellt ställda tvärreglar,
belägna på lika avstånd från varandra, med andra ord,
fackvidden är konstant. För att ernå bekväma
beräkningsmetoder, där uppställda tabeller kunna användas, bar
Wanke gjort beräkningsantaganden, som visserligen
icke äro fullt exakta, men som förändra slutresultatet
högst oväsentligt, jämfört med det exakta.
I olika avsnitt behandlas broar med fritt upplagda
och kontinuerliga huvudreglar. I varje särskilt fall nås
såsom slutresultat:
för jämnt fördelad last över en spännvidd moment
och upplagsreaktioner för de båda huvudreglarna,
varvid lasten på dem kan vara olika stor;
influenslinjer för moment i de punkter av
huvudreglarna, där tvärreglarna äro infästade och för
upplagsreaktioner och avskärningskrafter.
I en första avdelning behandlas det fall, att
huvudreglarna äro fritt upplagda, varvid det bärande systemet
sålunda är statiskt bestämt. Härvid delas momenten
för huvudreglarna upp i två delar. Den ena, det s.k.
huvudmomentet, utgör momentet för motsvarande raka
balk och den andra delen ett tilläggsmoment, som
endast är beroende av balkarnas krökning, dvs.
avstånden mellan huvudreglarna och mellan tvärbalkarna samt
krökningsradien. Wanke anger en exakt lösning, men
eftersom beräkning enligt dènna är relativt tidsödande,
har han även utarbetat en förenklad metod, som är
mycket nära exakt. För att underlätta räknearbetet vid
användandet av denna senare metod har Wanke
upprättat tabeller, med vars hjälp man mycket snabbt når ovan
omtalade slutresultat.
I bokens andra avdelning behandlas det fall, att
huvudreglerna äro kontinuerliga över flera stöd.
Eftersom ett dylikt statiskt obestämt bärande system måste
beräknas genom att införa systemets formförändringar,
där styvheten hos huvud- och tvärreglarna spelar in, bli
de statiska beräkningarna mycket mer tidsödande och
omfattande än för det statiskt bestämda bärande
systemet. Det för den fritt upplagda balken använda
beräkningsförfarandet användes dock även här. Förenklande
antaganden göres beträffande tvärreglarnas
formförändringar, varvid det fel som begås är obetydligt.
Först behandlas det allmänna fall, att
huvudreglarnas tröghetsmoment godtyckligt varierar från fack till
fack. I beräkningarna förekomma ett mycket stort
antal produkter och summor, som måste uträknas för varje
fall särskilt.
För det fall att huvudreglarnas tröghetsmoment äro
konstanta mellan två stöd, men gärna olika stora, har
Wanke kommit till betydande förenklingar. De
delsummor, som förekomma ha kunnat uträknas för bestämda
antal fack mellan två stöd, varvid de sammanföras i
tabellform.
E)tt sista specialfall behandlas, där huvudreglarnas
tröghetsmoment äro konstanta över hela brons längd,
men som förut gärna olika stora, och där spännvidderna
mellan de olika stöden äro lika stora. Här ha de
uppställda differentialekvationerna kunnat lösas. Wanke
anser dock, att detta beräkningssätt endast med fördel
kan användas för huvudreglar kontinuerliga över många
stöd.
De tabeller, som omtalats, ha uppställts endast under
förutsättning, att huvudreglarna genom tvärbalkarna
äro uppdelade i 8 eller 10 fack. För annat antal fack
kunna tabellvärden lätt uträknas med hjälp av angivna
formler. För de olika fallen finnas exempel uträknade,
vilka ytterligare belysa beräkningsmetoden.
Harald Wale
dk 620.17.082.7(048)
Measuring stresses and deformations in solid
materials; the causes of rupture in brickwork and some
other problems, av Nils Hast. Stockholm 1943. 164 s.,
69 fig.
Avhandlingens förra hälft behandlar av förf.
konstruerade töjningsmätare. Mätprincipen är
magnetostriktions-fenomenets ömvändning: ett ferromagnetiskt material
ändrar sin magnetiska ledningsförmåga, när det utsättes
för mekanisk deformation. När spolen b i fig. 1 sålunda
genomlöpes av en växelström av bestämd styrka, kan ett
tillhörande spänningsfall uppmätas över spolen. Ifall
nickelcylindern sammanpressas av en tryckkraft P, ändras
ledningsförmågan i den magnetiska kretsen och därmed
växelströmsmotståndet i den elektriska kretsen. Påföres
samma strömstyrka, kommer alltså ett annat spänningsfall
över spolen att uppmätas. För en viss tryckmätare kunna
spänningsfallen för olika värden på tryckkraften P
uppmätas och en kalibreringskurva uppritas, som anger den
tryckspänning i tryckmätaren, som vid en bestämd
strömstyrka hör till varje uppmätt värde på "spänningsfallet.
Tryckkraften orsakar i tryckmätaren en
mekanisk-elas-tisk sammantryckning. Därigenom blir det ifrågavarande
spänningsfallet ett mått på mätarens sammantryckning.
Ingjuten i en betongkropp kommer mätaren vid kroppens
deformering att registrera förskjutningen mellan
betongytorna i kontakt med mätarens ändytor.
Tryckmätaren har i första hand avsetts att utröna denna
förskjutning. På grund härav vore det kanske klarare
att beteckna även mätapparaten i fig. 1 såsom en
deformationsmätare.
Huru mätaren förhåller sig, ifall den utsättes för
skjuvspänningar, framgår ej tydligt. Vare sig mätaren är
okänslig för sådana eller icke, torde kännedomen häroin vara
betydelsefull i de fall mätarens ändytor kunna
sidoför-skjulas i förhållande till varandra.
Mätarens ändytor påverka betonghåligheten med
krafter, som deformera betongkroppen. Tryckmälaren har
avsiktligt utformats så, att dessa krafter äro ungefär lika
stora som dc axiella krafter den av mätaren undanträngda
betongvolymen utövar. Förf. uppställer även med hjälp av
Boussinesqs formler en korrektionskurva för det fel i
.spänningsbestämningen, som uppkommer på grund av
olikhet i mätarens och försöksmaterialets
elasticitetsegen-skaper i axiell led. Läsaren torde emellertid observera, att
denna korrektionskurva endast kan användas vid ett
en-axligt spänningstillstånd samt då försöksmaterialets
elas-ticitetsdiagram vid den ifrågavarande spänningen kan
utrönas. Hur det sistnämnda skall ske i det allmänna fallet
för betong inom det plastiska området torde utgöra ett
nyckelproblem för spänningsbestämningen, som tyvärr
icke behandlats.
För sådana deformationsmätningar, där man ej kan
tillåta, att mätaren utövar några större krafter på
försökskroppen, beskriver förf. en särskild "deformationsmätare",
i vilken mätorganet utgöres av en 1 mm nickeltråd.
Hast framhåller starkt förtjänsten av att apparaterna
äro små och att de äro de enda "i marknaden", som
lämpa sig för ingjutning i betong saint att apparatur för
mätning av spänningar och deformationer i solida
kroppar synes vara alldeles ignorerad i den tekniska
litteraturen. Emellertid finner man i Zenient 1937, s. 658, en
mät-apparat beskriven, som skiljer sig från Hasts tryckmätare
väsentligen endast därigenom, att den är tillverkad av
permalloy i stället för av nickel och därigenom att den
är större. I artikeln redogöres även för mätning av
krympkrafter i betong, sedan mätaren ingjutits. Sacerdote
förordar i 1’Elettrotecnica 1932, s. 485, magnetostriktiv
tryckmätning med växelström och inätorgan av nickel.
Utan att metodiskt ha genomsökt litteraturen har
anmälaren i Civil Engineering, 1931, även funnit en av Jolin
Hedberg vid Purdue University beskriven kapacitiv
deformationsmätare med ungefär samma uppgivna känslig-
V 190
25 sept. 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
