Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 1. 8 januari 1944 - Teknisk-kommersiella synpunkter på elsvetsaggregat, av S Swerup
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 januari 19 A A
11
oundvikliga variationen av båglängden, varierar
vid aggregat B svetsströmmen från 180 till 215 A
(b—b’, sålunda 35 A eller 17,5 %), under det att
vid aggregat A variationen blir avsevärt mindre,
från 190 till 205 A [a—a’, sålunda 15 A eller
7,5 %). Lutningen av den statiska karakteristiken
är alltså av betydelse. Då svetsaggregaten måste
dimensioneras icke blott för den högsta
strömstyrkan, som tas ut, 200 A, utan även för den
högsta spänningen. 50 resp. 70 V, är det tydligt,
att den högre spänningen med de bättre
svets-egenskaperna icke erhålles utan kostnader och
uppoffring av material.
Det är emellertid tydligt, att
toingångsspänning-en icke heller får vara för hög, så att den blir
farlig för svetsaren. Detta gäller speciellt för
växelström (transformatorer). Det kan emellertid
påpekas, att tomgångsspänning och tändspänning
icke behöva vara samma sak, då ett aggregat med
låg tomgångsspänning kan ha en högre
tändspänning, som uppträder först när strömkretsen med
svetselektroden slutes. Av praktiska skäl brukar
tändspänningen enligt den statiska
karakteristiken ligga mellan 60 och 80 V. Är den lägre, bör
man undersöka huruvida speciella
konstruktionsmetoder använts för att trots den lägre
spänningen garantera goda svetsegenskaper. Man bör i
oscillogrammet särskilt observera den
återvändande tändspänningen efter kortslutning. Man
eftersträvar härvid en spänning, som vid
likströmsvetsning ligger över 50 V för normala
svetselektroder. Tändspänningen skall sålunda
vara tillräckligt hög för att garantera tändning av
ljusbågen och ge en god sv et skar akteristik. Av den
statiska karakteristiken framgår även, att
kortslutningsströmmen (statiska) är 255 A för
svets-aggregat A och 315 A för svetsaggregat B. En för
hög kortslutningsström leder till, att elektroden
"fryser fast", när ljusbågen skall dras och
elektroden föres till arbetsstycket. Man bör sålunda
tillse, att kortslutningsströmmen är så låg som
möjligt i förhållande till svetsströmmen. Härtill
kommer att vid svetsning fortfarighet icke
gäller, varför ännu ogynnsammare resultat kan er-
hållas än vad den statiska karakteristiken anger.
För en ytterligare kontroll i detta hänseende
tillgriper man den dynamiska karakteristiken, som
anger förhållandena under svetsning.
Svetsförhållanden vid föränderligt tillstånd
(dynamisk karakteristik)
Utan att närmare gå in på dessa frågor skall
förhållandet endast belysas med två olika kurvor,
den ena för en svetslikriktare och den andra för
en omformare (fig. 3). Svetslikriktaren erhåller en
ringa strömrusning i begynnelseögonblicket för
svetsningen, under det att kurvan för
omformaren visar en betydlig upphöjning. Samtidigt
framgår, att svetslikriktaren, när kortslutningen
upphört, återtar sin fulla tomgångsspänning inom
en tid, som är mindre än 0,02 s. För omformaren
i fråga var motsvarande tid 2 s. Detta
sammanhänger med, att varje svetsaggregat har en viss
magnetisk tröghet, vilken är störst för omformare
och minst för transformatorer. För
svetslikriktare, som bestå av transformator och
likriktar-del, erhålles en magnetisk tröghet, som motsvarar
den för transformatorer. Den magnetiska
trögheten är först och främst aktuell för
svetsaggregat för likström, då det för transformatorer
nämligen icke bereder någon svårighet att erhålla en
tillräckligt låg magnetisk tröghet.
Under svetsningens gång förekommer det
ideligen mer eller mindre utpräglade kortslutningar
vid droppövergången, mera fullständiga för
obelagda elektroder och mindre för tjockbelagda.
Vid kortslutning faller motståndet i ljusbågen mot
noll. Om svetsaggregatets spänning på grund av
den magnetiska trögheten icke tillräckligt snabbt
anpassar sig och faller till noll, kvarstår en hög
spänning, som genom det till noll förminskade
motståndet i ljusbågen framdriver en avsevärd
ström, den dynamiska kortslutningsströmmen.
Härvid uppstår, som tidigare påpekats,
olägenheten att elektroden kan frysa fast, och vid
svetsning av tunnare material finns risk för att
materialet kan brännas sönder. Vid likström är alltid
den magnetiska blåsverkan också besvärande, och
Fig. 3. Oscillogram t.v. för svetslikriktare, t.h. för omformare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
