Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 1. 8 januari 1944 - Storkraftöverföring, av W Wanger - Diskussion, av E Sylwan, Å Rusck, I Herlitz, U Lamm, Åke Vrethem - Ljusets relativitet, av sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
TEKNISK TIDSKRIFT
Ett specialproblem, som berör både isolations- och
koro-nafrågan, är vilken likspänning som kan tillåtas vid
övergång från växelström till likström på en befintlig ledning.
I litteraturen brukar räknas med en likströmsspänning
E=\[2/\J 3 X växelspänningens (huvudspänningens)
effektivvärde, dvs. man räknar med att tillåta samma
toppspänning till jord i båda fallen (ibland utelämnas för
övrigt \J 3). Något rationellt motiv härför torde ej kunna
påvisas. Vidare brukar räknas med att man kan ha
antingen + E på den ena ledaren och —£ på den andra
eller också samma spänning E på båda ledarna vid
användning av jorden som återledare. I verkligheten torde
emellertid koronafenomenet medföra, att man vid motsatt
polaritet på ytterledarna ej kan använda på långt när så
hög spänning till jord som vid lika polaritet på
ytterledarna.
Möjligheten att använda jorden kontinuerligt som
återledare spelar mycket stor roll för ekonomin hos
likströmsöverföringarna, såsom framgår bl.a. av ovanstående
resonemang om spänningen. Verkligt utslagsgivande
erfarenheter huruvida kontinuerlig drift är möjlig vid
jordförhållanden motsvarande de svenska saknas.
Den automatiska snabbåterinkopplingen ställer
stabilitetsproblemet vid växelström i en gynnsammare dager än
tidigare. Även vid likströmsöverföringar torde man kunna
tala om ett stabilitetsproblem i det att ett kortvarigt
avbrott i lik- och växelriktningen vid baktändning eller
ledningsfel torde ha liknande återverkningar på de matande
och matade växelströmsnäten som t.ex. en kortslutning
med snabbåterinkoppling vid växelströmsdrift.
Växelströmssystemet har en tekniskt och även
ekonomiskt mycket betydande fördel i sin smidighet och
utvecklingsbarhet. Ett stelt system, som endast medger en enkel
tvåpunktsöverföring utan möjlighet till avgreningar och
dubbellinjesystem, kan i längden ej accepteras. Det torde
därför bli nödvändigt att strömbrytare och automatiskt
reläsystem för likströmsnät utvecklas. För att kunna lösa
reläproblemet torde man behöva tillgripa
högfrekvens-eller signaltrådsförbindelse mellan linjens ändpunkter.
Det är känt att kablar för likström kunna utföras
mycket billigare än för växelström. Närmare hållpunkter för
likströmskablarnas dimensionering torde emellertid ännu
saknas. För den ökade driftsäkerheten vid användning av
kabel i stället för luftledning, både med hänsyn till
atmosfäriska överspänningar och till krigsrisken, kan man
betala ganska mycket.
Vid en ekonomisk jämförelse kommer man i praktiken
alltid att behöva ta hänsyn till att de befintliga
anläggningarnas utformning alltid gynnar växelströmsalternativet
med hänsyn till behovet av transformering m.m.
Jag har intrycket, att de i tidskriftslitteraturen
publicerade kostnadsjämförelserna oftast ge en gynnsammare
bild av likströmmens möjligheter än som motsvaras av
verkligheten. Den ekonomiska gränsen torde i verkligheten
snarare ligga i närheten av 400 än i närheten av 250 km.
Man får också räkna med att det fordras en mycket
avsevärd kostnadsbesparing för att man i befintliga
kraftfördelningssystem skall vilja införa en överföringslänk som
i fråga om utformning och driftsätt helt avviker från det
i övrigt enhetliga systemet. Åke Vrethem
Litteratur
1. Vrethem, A: Isolationsstandard och
isolationskoordina-tion i elektriska högspänningsanläggningar. Tekn. T. 1940 E
h. 5, 6.
2. Wanger, W: Stossüberschlagsmessungen an
Stabfunkenstrecken. Bull. Schweiz. Elektrotechn. Ver. 1943 h. 8.
3. Wanger, W & Frey, W: Untersuchungen über die
Sicher-heit der Isolationsabstufung bei der Koordination der
Isolationen. Brown Boveri Mitt. 1943 h. 9/10.
4. Rydbeck, G & Vrethem, A: Moderna ventilavledares
inverkan 4 högspänningsställverk. Tekn. T. 1941 E h. 31.
5. Leitsätze für überspannungsableiter. Schweiz.
Elektrotechn. Ver. Publ. 132. Zürich 1936.
6. Wanger, W: Probleme der Drehstrom-Energieübertragung
bei sehr grossen Leistungen und Distansen. Bericht über die
Diskussionsversammlung des Schweizerischen
Elektrotech-nischen Vereins vom 13. Dezember 1941 in Zürich.
7. Ehrensperger, Ch. : Probleme der
Gleichstrom-Energie-übertragung bei sehr grossen Leistungen und Distansen und
der wirtschaftliche Vergleich zwischen der Femübertragung
mit Drehstrom und Gleichstrom. Bericht über die
Diskussions-versammlung des Schweizerischen Elektrotechnischen Vereins
vom 13. Dezember 1941 in Zürich.
8. Wanger, W: Dos neue Brown Boveri
Hochspannungs-laboratorium. Brown Boveri Mitt. 1943 h. 9/10.
9. Herlitz, I: Studier över stabiliteten hos långa
kraftöverföringar för växelström. Aseas T. 1943 h. 9/10.
10. Lamm, U: Några strömkretsfrågor vid
storkraftöverföring med högspänd likström. Aseas T. 1943 h. 11/12.
Ljusets relativitet. Den danske arkitekten Poul
Hen-ningsen, känd som uppfinnare av "ph-lampan", har
nyligen publicerat en med nya synpunkter laddad analys av
ljusets kvalitet och dess förhållande till belysningens
ekonomi.
Han utgår från Purkinjes fenomen, dvs. förskjutningen
av ögats känslighet åt blått vid avtagande ljusstyrka. Detta
fenomen ger sig tillkänna t.ex. i aftonhimmelns starka
blåa färg (’Theure bleue"). Enligt författaren har naturen
för övrigt ordnat det så vist, att vi genom aftonrodnaden
få just det tillskott av rött ljus, som ögat behöver för att
trots den tilltagande skymningen behålla sin känslighet,
över huvud taget se vi bättre ju varmare belysningen är
(dvs. ju mera färgtemperaturen sjunker), vilket lätt visas
t.ex. genom jämförelse av det ljus vi få av en 25 nlj
glödlampa med ljuset från 25 stearinljus.
Författaren åberopar också försök av den holländske
ingenjören Kruithof, som för olika färgtemperaturer
undersökt den lägsta respektive högsta subjektiva gränsen
för ljusstyrka. Han fann därvid, att den minsta ljusstyrka
vid vilken man t.ex. kan läsa starkt ökar med
färgtemperaturen. Man behöver sålunda 20 gånger mera
dagsljus än koltrådsljus för att belysningen inte skall verka
grå, och ljusstyrkan hos lysämneslampor måste tas 5 à
10 gånger så stark som hos vanliga glödlampor.
Med dessa fakta som bakgrund anser Henningsen, att
glödlampsteknikens utveckling i riktning mot allt större
"ljusekonomi" — från koltrådslampans 2,5 W/nlj via
halv-wattlampan fram till lysämneslampans 0,25 W/nlj —
genom den samtidiga ökningen av färgtemperaturen
kommer i en helt annan dager än vad man hittills har velat
framhålla. Han påpekar också, att minskningen av
energiförbrukningen uppnåtts på bekostnad av såväl pris som
livslängd.
Efter egna försök kommer författaren till den slutsatsen,
att likvärdig belysning med olika lamptyper synes
uppnås, om man räknar med oförändrad strömförbrukning i
de olika fallen. Den gamla regeln, att ett större rum skall
belysas med ca 10 W/m2, skulle alltså gälla antingen man
väljer lysämneslampor eller — vilket utmärkt väl går för
sig — koltrådslampor. Han anser, att det inte finns någon
orsak att övergå från äldre till nyare lamptyper för
ekonomins skull, utan endast om man av andra orsaker vill
ha en kallare färg.
Slutligen går författaren in på färgåtergivningsfrågor,
och sätter därvid i fråga, om det är dagsljuset eller
lampljuset, som skall anses ge den "riktiga" färgåtergivningen.
Enligt ovanstående är det heller inte bara belysningens
färg, som avgör färgåtergivningens riktighet, utan
färgtemperaturen multiplicerad med ljusstyrkan. Vill man
uppnå samma färgåtergivning med en lysämneslampa som med
en koltrådslampa, så måste man öka ljusstyrkan
avsevärt. Det belysningsintervall, vid vilket riktig
färgåtergivning kan uppnås, anger Henningsen till 15 à 50 lux för
koltrådslampor, men från 400 lux och uppåt för dagsljus
och lysämneslampor. (Byggmästaren 1943 h. 25.) sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
