Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 2. 15 januari 1944 - Erfarenheter från svensk konservlackstillverkning, av Per-Åke Wallgren - Undersökning av ersättningsemballage för konserver, av Karl Mauritz Edsäter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 januari 1944
61
lagringsbeständighet, vilket även är fallet med
t.ex. syntetiska fettsyror och sojafettsyra, vilken
senare är av intresse, då den framställes i
Sverige.
För att få än mer snabbhärdande och även
ljusare och ljusbeständigare läcker än som kan
uppnås med fenolalkyder, utbytes fenolen helt eller
delvis mot karbamid eller melamin.
Reaktionssättet blir något annorlunda och alkyddelen ges
en annan sammansättning, då förestring mellan
alkoholgrupper i alkyd- och melamindelen även
äger rum vid härdningen av ett sådant harts. Ur
råvarusynpunkt är det angeläget att kunna
använda melamin, som framställes i stora
kvantiteter ur inhemska råmaterial, medan endast
mindre mängder fenol framkomma i landet.
En harts av helt annan typ än de ovan beskrivna
är polyvinylformalen. Stora förhoppningar kunde
knytas till denna, då den ger högelastiska filmer
med mycket god vidhäftning till metaller, stor
slitstyrka och motståndskraft mot kemiska
angrepp. Vid framställningen av hartsen utgår man
från acetylen, som omsättes med isättika till
vinylacetat. Detta polymeriseras till polyvinylacetat,
som förtvålas och acetaliseras med formaldehyd.
Tillverkningen är ganska kinkig, då molvikt och
sammansättning på hartsmolekylen måste hållas
inom snäva gränser.
Då en polyvinylformallack torkar enbart genom
lösningsmedlets avdunstning, är det möjligt att
komma ner i torktider på 1—2 min, vilket dock
fordrar temperaturer på 300—350°G, varför
sådana torkningssätt endast kunna användas på
helsvetsade eller pressade konservburkar. Vid
200°G blir torktiden ca 5 min.
En svaghet hos polyvinylformalen är att den ej
ger fullt vattentäta filmer. För att ändå utnyttja
dess goda vidhäftning vid metaller användes den
som "fästlack" med exempelvis en alkyd som
ytlack. Denna kombination ger en nästan idealisk
lösning av lackproblemet för svartplåt. Enligt
antydningar från tyskt håll synes man även där vara
inne på en liknande tankegång, ehuru inga
uppgifter om lacktyper stått att uppbringa.
Undersökning av
ersättningsemballage för konserver
Civilingenjör Karl Mauritz Edsäter, LSTF, Kalmar
Undersökningar rörande olika
ersättningsemballages lämplighet för konserver ha sedan slutet
av förra året pågått vid Havsfiskelaboratoriets
kemisk-tekniska avdelning i Lysekil i samarbete
med Statens Industrikommission. Härvid ha 170
olika typer av ersättningsemballage, dvs. ca 4 500
konservkärl, undersökts med hänsyn till
korrosionsresistens i olika avseenden.
Undersökningarnas utförande
De företag, som önskat få undersökt ett visst
emballages lämplighet, ha iordningställt 25
prov-kärl av den sort det varit fråga om. Av dessa ha
8 fyllts med destillerat vatten, 8 med 1 %
koksaltlösning och 8 med en vattenlösning,
innehållande 10 % socker och 0,5 % vinsyra1. Kärlen ha
försetts med påfalsade lock, upphettats en halv
timme i kokande vatten och förvarats under tre
dygn i en termostat vid 37 °C. Efter omskakning
ha kärlen öppnats, och det korrosionsangrepp,
som respektive lösning orsakat, har fastställts.
Korrosionsangreppet har karakteriserats genom
korrosionslösningens lukt, smak, färg, grumlighet
och relativa järnhalt samt genom lackeringens
DK 672.46
utseende: blåsor i lacket, vidhäftning och
rostbildning.
Lösningarnas grumlighet är i allmänhet även
ett uttryck för lösningarnas relativa järnhalt. Är
järnhalten hög, är i allmänhet grumligheten stark.
Socker-vinsyralösningarna ha emellertid icke
blivit grumliga.
Den relativa mängden järn har uttryckts i
"järntal", vars definition framgår av följande: 20, 10,
1 eller 0,1 ml av korrosionslösningarna ha
överförts i en 25 ml mätkolv. Vid 0,1 och 1 ml har
vätskan spätts med destillerat vatten till 10 ml.
Sedan har 1 ml 25 % saltsyra, 1 ml 2,5 %
kaliumpersulfatlösning och 1 ml 25 %
kalium-rhodanidlösning tillsatts2’3. Provet har spätts till
25 ml och blandats genom skakning. Lösningens
ljusabsorptionsförmåga har sedan bestämts för
filter S 50 i en Zeiss Pulfrich-Stufenphotometer.
Avläsningarna ha gjorts för en skikttjocklek av
1 cm. Tre avläsningar ha gjorts för den färgade
lösningen i högerläge och tre avläsningar för
vänsterläge. Medelvärdet för sex avläsningar har
sålunda legat till grund för varje protokollfört
extinktionsvärde. Det erhållna värdet dividerat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
