Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 3. 1944 - Tändstiftet som indikator för motorns driftförhållanden, av Erik Carlberg - Förbättringar på armémotorcykeln, av sah - TNC: 2. Isolator, isolerbussning, genomföring, av J W
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 januari 19 A A
89
oljecirkulationen är för riklig på grund av fel i
smörjsystemet.
När tändstiftet blir nedsotat eller igenoljat,
signaleras detta genom att tändningen uteblir.
Tändströmmen flyter över fällningen på isolatorn
till gods och någon gnistbildning uppstår inte.
I regel ligger motståndet här vid övergångsstället
redan under 200 000 ohm. Har man inte
möjlighet att råda bot på detta missförhållande genom
att justera motorn så måste man övergå till
tändstift med lägre värmetal för att man skall få ett
normalt utseende på tändstiftet och därmed
också en normal motordrift utan
tändningsstör-ningar. I detta sammanhang kan det vara skäl
att påpeka, att sot- och oljebeläggning endast har
skadligt inflytande på isolatorn. Ett tändstift
med ren isolatorfot och sot- eller oljefällning
endast på sockeln eller på sidoelektroderna är
fullt i sin ordning. Sot- och oljebildningen beror
på att sockeln och elektroderna förbli relativt
kalla och kan ofta ha den fördelen att den
reducerat den nödvändiga överslagsspänningen för
tändgnistan och alltså verkar i positiv riktning.
När man talar om igenoljade tändstift kan man
också ibland få höra uttrycket förhartsning, men
det är när det gäller tändstift felaktigt. Med
förhartsning av en olja menar man i allmänhet att
det uppstår klibbiga partiklar som en följd av en
oxideringsprocess — alltså under inverkan av
luft — eller en polymerisation. Oljan på den del
av tändstiftet som befinner sig i förbränningsrum
-met förkoksas till följd av de höga
temperaturerna, varvid den för en kort stund genomgår
ett mellanstadium, som kan betecknas som
förhartsning. På tändstiftets yta kan inan upptäcka
olja och en förgasad oljeskorpa men inte någon
förhartsad oljeskorpa.
Till slut visas i fig. 12 ett tändstiftsutseende som
numera är ytterligt välkänt. Det är tändstift från
en motor driven med gengas, i detta fall
träkols-gas. Isolatorfoten har den svaga gulvita
beläggning av aska eller pottaska, som är karakteristisk
för just gengasen. Denna beläggning är starkt
hygroskopisk och ger därför anledning till
startsvårigheter i synnerhet om bränslet är fuktigt —
vattenhalten får vara högst 20—25 % — eller
om generatorns uppvärmning inte liar varit
tillräcklig. Det är nödvändigt att ofta rengöra
dylika tändstift genom pulverblästring och därefter
genom undersökning av gasreningsanordningen
söka minska den mängd av pottaska som samlar
sig på stiftet. Man bör använda ved som inte är
alltför fuktig, värma upp aggregatet tillräckligt
och se till att man har tillräckligt torr
gasblandning, innan man startar motorn.
Förbättringar på armémotorcykeln. Den i Tekn. T.
1943 AM h. 4 beskrivna armémotorcykeln m/42 har nu
utkommit i en ny serie, där flera förbättringar vidtagits.
Främst gäller detta fjädring^systemet. Den tidigare
modellen hade icke justerbara fjädrar i framgaffeln och ingen
bakhjulsfjädring. I den nya modellen är inbyggd en
fjädrande bakgaffel av helt ny konstruktion samt en
hydraulisk, justerbar framgaffelfjädring. Denna är utförd på så
sätt, att en stöt mot marken fortplantas genom
gaffelbaljorna och länkarna samt stängerna till en tryckfjäder,
som uppfångar stöten. Vid återfjädringen tryckas
dämpningskolvar ned i oljefyllda cylindrar. Ett utlopp för
oljan i cylindrarnas nedre del kan ökas eller minskas med
en konisk skruv, varigenom hastigheten på den
utströmmande oljan kan regleras. Denna sker genom en
hand-manövrerad visare, och alltså kan motorcykelföraren lätt
ställa om fjädringen, så att han alltid får den mest
ändamålsenliga hårdheten, antingen det gäller att köra i svår
terräng eller på slät landsväg. Sedan oljan pressats ur
cylindern, ledes den genom ett ytterrör tillbaka till
cylindern ovanför kolven, vilken är försedd med en backventil,
varigenom oljan vid nästa stöt uppåt rinner ned till den
nedre delen av cylindern. Vid sista delen av återfjädringen
träda även returfjädrar i funktion.
Vid omkonstruktionen har även strålkastaren kunnat
sänkas och fått en mera skyddad placering; samtidigt har
hastighetsmätaren byggts in i strålkastaren. Den tidigare
anhopningen av vikt över styret har därmed försvunnit,
och motorcykelns tyngdpunkt i sin helhet sänkts.
I motorn ha sidoventilerna ersatts med toppventiler.
Effekten har på detta sätt kunnat höjas från 14 hk till
20 hk vid 4 200 r/m. Med vanlig kamaxel har den nya
modellen en maximihastighet av ca 125 km/h och med
specialkam gör den 145 km/h.
I den nya serien har för övrigt en hel del
småförbättringar utförts — parkeringsstödet fälles numera upp
automatiskt, när cykeln inte längre stöder på det,
manöverorganen ha gjorts åtkomligare och mera lättmanövrerade
m. m. (Kedjan 1943 h. 3.) sah
TNC
2. Isolator, isolerbussning, genomföring
Inom elektrofysiken kan isolator betyda såväl isolerande
ämne som isolerande föremål: luft är en god isolator; en
isolator i form av en skiva. Härmed kan jämföras ordet
ledare, som har motsvarande dubbelbetydelse:
karbo-rundum är en dålig ledare; långa ledare. Inom
elektrotekniken betyder isolator ett isolerande dou och kan då
inbegripa fästen och andra mekaniska detaljer. Som
exempel kunna nämnas stödisolator, hängisolator. Vill man i
sådana fall namnge endast den isolerande delen kan man
säga isolatorkropp.
Med "bussning" förstås allmänt en i ett hål insatt hylsa,
avsedd att skydda — t.ex. mot skarpa kanter — eller
stödja eller ge lämplig glidyta mot en genom hålet gående
ledare, stång, axel e.d. Är den avsedd för
isolationsända-mål, och detta icke klart framgår av sammanhanget, bör
ordet förtydligas till isolerande bussning, isolerbussning
eller i tillämpliga fall porslinsbussning e.d. En
isolerbussning kan exempelvis vara insatt i ett hål i en plåtkåpa för
att på en gång mekaniskt skydda och ge ökad isolation åt
en genomgående ledningskabel.
En genomföring är avsedd att förena ledare på ömse
sidor om en vägg av ett eller annat slag och består i
huvudsak av en genomföringsledare och en denna
omslutande genomföringsisolator. Ordet "kropp", som helt
allmänt användes för den grövre, ofta tekniskt viktigare,
oftast centrala delen av ett föremål, kan i detta
sammanhang vara farligt, då somliga därmed förstå den centrala
delen, ledaren, medan andra avse den grövre delen,
isolatorn.
Skillnaden mellan en genomföringsisolator och en
isolerbussning består däri att den förra är en del av en
genomföring, vartill hör en särskild genomföringsledare,
medan bussningen konstruktivt sett är ensam. J W
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
