Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 4. 29 januari 1944 - Den svenska trähusindustrin, av Bengt J Zakrisson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29 januari 19 U
95
kommun till kommun. Mångenstädes har den
lokala sakkunskapen faktiskt firat triumfer, när
det gäller otidsenliga och opraktiska
bestämmelser i dessa avseenden. Att en husköpare
härigenom kan komma att vidkännas betydande
extrautgifter är givet.
Det bör slutligen framhållas, att de svenska
trähusproducenterna hittills icke ha tillämpat en
tillräckligt långt driven standardisering. Man har
i stället tagit alltför stor hänsyn till kundernas
individuella önskemål, och att man har kunnat
leverera en katalogmodell utan minsta ändring,
har väl nästan hört till undantagen. Härigenom
ha producenterna icke mer än delvis kunnat
utnyttja de kostnadsbesparande faktorer, som
standardiseringen innebär. Det är otvivelaktigt, att
detta är huvudorsaken till, att de
monteringsfärdiga husen ur kostnadssynpunkt ännu knappast
ställa sig fördelaktigare än motsvarande hus,
byggda enligt traditionellt byggnadssätt, även om
detta delvis kan förklaras av den genomgående
höga kvaliteten hos de monteringsfärdiga husen.
Den svenska trähusindustrins lokalisering
Antalet fabriker, som tillverka
monteringsfär-digt trämaterial, är numera mycket stort. Särskilt
har under de senaste åren ett betydande antal nya
trähusfabriker tillkommit. För att ge en
föreställning om trähusindustrins nuvarande
lokalisering har jag uppgjort kartan, fig. 3, utan att
dock ta hänsyn till alla dessa mindre
trähusfabriker. Kartan har således inskränkts till att
omfatta de industrier, som äro anslutna till Sveriges
Trähusindustriers Exportförening (STINDEX),
men då dessa äro de ojämförligt mest betydande
fabrikerna och tillsammans torde representera ca
95 % av den totala produktionen, kan kartan
anses ge en korrekt bild av vår trähusindustris
nuvarande belägenhet.
Det brukar för all träindustri gälla, att den
viktigaste lokaliseringsfaktorn är närheten till
och god tillgång på råmaterial, dvs. virke. Detta
förklarar emellertid inte trähusindustrins
påfallande koncentration till nordöstra delen av
Småland, där åtminstone på sina håll tillgången på
lämpligt virke minskats i oroväckande hög grad,
medan å andra sidan trähusindustrin så relativt
sparsamt förekommer inom vårt skogrikaste
område, Norrland. Detta torde delvis bero på, att
för en industri som denna en mycket viktig
lokaliseringsfaktor är ortsbefolkningens egen
företagsamhet. Det är enligt min mening småländsk
företagaranda och driftighet, som i stor
utsträckning ha gjort den svenska trähusindustrin till
vad den i dag är.
Det är emellertid tydligt, att trähusindustrins
centrum så småningom kommer att förflyttas
norrut. År 1939 kom således ca 65 % av den
totala trähusproduktionen från småländska
fabriker, medan år 1942 Smålands procentuella andel
minskats till ca 45 %. Detta innebär å andra
sidan inte, att Smålands absoluta produktion
skulle ha minskats, utan anledningen därtill är i
stället, att Smålands trähusproduktion icke
kunnat utvidgas i samma omfattning, som nya
industrier grundats och utvecklats i Norrland och
Mellansverige. De bidragande orsakerna härtill
torde vara, att, som nämnts, virkestillgången i
Småland börjat bli knapp, varigenom
virkespriserna sprungit i höjden till den grad, att de
numera äro betydligt högre än Norrlands, medan
förhållandet tidigare varit det omvända. Dessa
omständigheter ge vid handen, att
trähusindustrin i Småland numera har nått sin optimala
storlek, och att dess relativa andel av landets
produktion säkerligen kommer att minskas
ytterligare.
Att trähusindustrin så relativt sent kommit att
utvecklas i Norrland får nog inte huvudsakligen
tillskrivas bristande företagsamhet, utan det torde
framför allt ha berott på svårigheten att här få
fram en lämplig och yrkeskunnig arbetskraft.
Småland, som har över 50 % av landets
snickeriindustri inom sina gränser, hade härvidlag
betydande fördelar. Här fanns det riklig tillgång på
en duglig och snickarkunnig arbetskraft, och
snickerifabrikernas övergång till trähustillverkning
kunde här ske ganska omärkligt. Den norrländ-
Fig. 3. Den
svenska trähusindustrins lokalisering 1942. Varje
prick betecknar
ort med
trähus-industri med det
årliga
tillverkningsvärde, som
framgår av
skalan. ..i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
