Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 4. 29 januari 1944 - Lättmetaller i monteringsfärdiga hus, av H Bernhard - Undervattenstunnel i Rotterdam, av Erik Bengtsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
TEKNISK TIDSKRIFT
Lättmetaller i monteringsfärdiga hus. I England har en
hel del hos oss föga beaktade synpunkter trängt fram, när
det gäller fabrikstillverkning av hus; bl.a. gäller detta
användningen av lättmetaller, såsom framgår av en nyligen
publicerad uppsats av G Fejér.
Denne behandlar först allmänt frågan om
fabrikstillverkning av hus. Han anser att upprepning av en god, väl
genomstuderad typ är bättre än att det byggs utan någon
som helst medverkan av arkitekt, vilket tyvärr ofta blir
fallet med de på platsen byggda husen.
Han anger tre grundförutsättningar för att ett hus skall
göra skäl för benämningen monteringsfärdigt: tillverkning
i stora enheter (tegelstenar t.ex. motivera ej benämningen
monteringsfärdigt); "torr" sammansättning (murbruk eller
cement skall ej behöva användas); mer fabriksarbete än
arbete på byggnadsplatsen.
En form av fabrikstillverkning är serietillverkning invid
byggnadsplatsen, en specialform är att gjuta betong i
fa-brikstillverkade formar.
Fördelarna av fabrikstillverkning anges vara: arbete i
den skyddade fabriken i stället för på den oskyddade
arbetsplatsen, noggrannhet och bättre verkningsgrad vid
byggnadsdelarnas tillverkning, möjlighet att bygga in
armatur och annan mekanisk utrustning, exporterbarhet, dvs.
husen kunna uppföras utan att på byggnadsplatsen
erfordras nämnvärda byggnadsmaterial, snabb resning. Som
enda nackdel anges, att det tar lång tid att upprätta
detaljritningar och organisera byggnadssystemet jämfört med
då man på platsen omedelbart påbörjar bygget.
Byggandet av monteringsfärdiga hus indelas i
tillverkning av element, vilket utföres av yrkesarbetare,
hopsättning i större enheter för vilket erfordras mindre
specialiserad arbetskraft samt byggandet på platsen, vilket kan
utföras av montörer och hantlangare. Det är visserligen
möjligt att bygga huset färdigt på fabriken och
transportera det ut till den färdigbyggda grunden, men metoden
har sådana olägenheter, att den säkerligen ej kommer att
tillämpas.
Fejér konstaterar, att metoden att använda
fabrikstill-verkade element vid husbygge utvecklats dels vid
skyskrapor dels vid billiga envåningshus, men att den är
användbar vid allt husbygge. Han omnämner amerikanska
system med trä-, järn- eller aluminiumstomme, engelska
med trä-, järn- eller pressmassestomme samt svenska med
trästomme. Först under det nuvarande kriget har
masstillverkning av hus kommit i gång på båda sidor om Atlanten.
I ett engelskt system användas samma byggnadselement
för bostäder och industribyggnader och en sådan allsidig
användning av elementen betecknas som önskvärd.
Elementens kvalitet och utförande är avgörande för ett
systems lämplighet; för stora element äro ohanterliga och
ej nog anpassbara, för små medföra för mycket arbete på
arbetsplatsen. Det är ej möjligt att använda bara ett
material till elementen i ett bra hus, utan man måste
använda flera. Härvid kunna aluminium och övriga
lättmetaller få en viktig roll.
Liksom värmepannor, spisar och kylskåp masstillverkas
på fabrik, kunna andia byggnadselement tillverkas på
samma sätt, och detta underlättas om lättmetaller
användas. Redan år 1931 konstruerades det första
aluminium-hussystemet. Det framhålles emellertid, att allmänheten
inte tål alltför snabb utveckling, utan att m&n måste ta en
detalj i taget. Utvecklingen har också inneburit att allt fler
detaljer i husen successivt utförts av lättmetall, t.ex.
fönster, listverk, takbeklädnad, isolering, väggbeklädnad, balkar.
Även om husbygge är en uppgift för husbyggare, så blir
tillverkningen av huselement av lättmetall en uppgift för
ingenjörer med erfarenhet från metallindustrin, eftersom
det är en invecklad procedur från bauxiten över
aluminium till färdig vara.
Samarbete mellan hustillverkare och lättmetallindustrin
beräknas resultera i den bästa lösningen i fråga om
konstruktion, metod och material. Prisfrågan har i allmänhet
blivit avgörande för vilket material som skall väljas, men
tekniska fördelar måste beaktas. Här framhåller för övrigt
Fejér att aluminium efter kriget kommer att bli mycket
billigt och att man därför redan nu bör söka sig fram till
de ändamålsenligaste konstruktionerna, så att de äro
färdiga när priset blir lågt.
För att stimulera användningen av lättmetaller förordas
tre metoder: arkitekter och byggmästare skola läras "tänka
i lättmetall" genom information om lättmetalls
möjligheter; undersökning skall göras var lättmetall kan användas
i stället för de material som nu användas; särskilda
konstruktörer skola sättas att fundera ut nya
användningsområden för lättmetall. Det understrykes att detta
program tar lång tid att genomföra.
Det finns många lättmetaller, soin använts för
byggnadsdetaljer, och efter kriget komma fler att finnas
tillgängliga. För olika ändamål böra olika legeringar användas,
då de ha helt olika egenskaper. I stora hus innebär
lättmetall till sekundära konstruktioner att man spar vikt
och utrymme. För väggbeklädnad t.ex. i skyskrapor har
lättmetall medfört avsevärd tidsvinst vid monteringen och
kostnadsbesparing på grund av sin väderbeständighet.
Aluminium kan användas till nästan vilken detalj som helst
i ett bygge. Aluminium kan gjutas, pressas och valsas till
användbara enheter. I form av tunna plattor och som
profiler har det använts t.ex. för fasadbeklädnad, till
takbeklädnad och som bärande konstruktion. Man måste dock
ta hänsyn till behovet av ljud- och värmeisolering. I form
av tunna blad kan aluminium användas som ytbeklädnad
t.ex. på trä för att ge vattenbeständighet. Som folier kan
aluminium användas för värmeisolering (Light Metals,
juli—september 1943). H Bernhard
Undervattenstunnel i Rotterdam. Denna tunnel, som
går under Maas, har tidigare beskrivits i Tekn. T. 1942 V
h. 5 s. 79 genom referat av uppsats i Umschau in
Wissen-schaft und Technik 1941 h. 50. En mera detaljerad
beskrivning över arbetet med själva undervattenstunneln,
författad av platsarbetsledaren Lassen-Nielsen, har nu
offentliggjorts.
Tunneln byggdes enligt sänkmetoden och utfördes i nio
delar, som bogserades till sin plats, sänktes till bottnen
och hopfogades. Den är inte blott den största tunnel, som
utförts enligt sänkmetoden, utan även den hitintills
rymligaste tunneln under vatten. Varje del gjordes 62 m lång,
25 m bred och 9 m hög. Totala vikten av varje del uppgick
till 15 000 t.
Delarna påbörjades i Heysche Havens torrdocka, som
hade plats för tre delar. Man kunde ej bygga upp
tunnelväggarna till full höjd, eftersom vattendjupet vid
högvatten ej översteg 5 m. Kortsidorna tillslötos med
provisoriska träväggar, så att man fick ett slags öppna tråg,
som kunde bogseras ut ur torrdockan. De fördes då en
sträcka på omkring 4 km till Waalhaven, där en pålvägg
iordningställts med plats för sex delar. Tunneldelarna
fastgjordes med hjälp av gejdrar, som möjliggjorde
successiv sjunkning, och betonggjutningen fortsattes.
Gavelväggarna utfördes nu i betong. Då under betongarbetena
tunneldelen sjönk djupare, försågs den med en
kantförhöjning av trä, innanför vilken tunneldelens tak kunde gjutas.
För att bli fullt vattentäta kläddes tunneldelarna med
6 mm stålplåt. Tätningen prövades, sedan även
gavelväggarna tätats med asfalt, på så sätt, att tunneldelen
sänktes helt under vatten, och erforderlig tryckskillnad
erhölls genom evakuering av delens inre. Inspektion
utfördes av personal, som var utrustad med
syrgasappara-ter. Den upprepades efter 18 h, under vilken tid det låga
inre trycket bibehållits.
De färdiga tunneldelarna utrustades med
gejderanord-ningar i form av höga portaler. För sänkning erfordrades
tre sådana portaler, en i vardera ändan av tunneldelen,
som skulle sänkas, och en vid infästningsstället på den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
