Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 5. 5 februari 1944 - Industrimännen och Riksdagen, av Sven Lundberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5 februari 19 Ak
117
Industrimännen och Riksdagen
Direktör Sven Lundberg, LSTF, Hälsingborg
Man hör ofta folk uttala sin förvåning över,
att så få industrimän sitta i Riksdagen. Det är
nog ej så förvånansvärt som man vill göra
gällande. Anledningen härtill, eller riktigare sagt,
anledningarna härtill — ty dessa äro flera — äro
ganska påtagliga.
Först och främst kan man hänvisa till, att
industrimän i allmänhet få anses i politiskt hänseende
hemmahörande i något av de borgerliga
minoritetspartierna. Det betyder, i och för sig, att under
nuvarande förhållanden möjligheterna att placera
industrimän i Riksdagen äro starkt begränsade.
Så gäller särskilt vid val till Andra Kammaren,
där det s.k. bostadsbandet förefinnes. Det är
därför ej så märkvärdigt att — till exempel — finna
bela vår Norrlandsindustri utan någon
representant ur företagareleden. I industricentra är
nämligen arbetareantalet i regel i sådant flertal, att
en borgerlig kandidat knappast kan tänkas bli
väld. Granskar man möjligheterna för att i Andra
Kammaren få in en industriman, finner man
ganska snart att utsikterna — valtekniskt sett —
äro ganska små annat än möjligen i de större
städerna. Man bör sålunda på den ena handens
fingrar kunna räkna antalet sådana möjligheter.
Annat är förhållandet vid val till Första
Kammaren, där något bostadsband ej existerar. Teoretiskt
sett skulle ett något större antal industrimän
kunna väljas till denna kammare, men i själva
verket äro möjligheterna även här starkt
begränsade med hänsyn till berättigade anspråk från
andra intresse- eller yrkesgrupper inom
samhället att erhålla representation i Riksdagen.
En annan orsak till industrimännens fåtalighet
i vår riksförsamling är säkerligen att söka i deras
obenägenhet att syssla med "politik". Därmed är
icke sagt, att industrins folk ogärna ägnar sig
åt samhälleligt arbete. Tvärtom torde vara fallet.
I många kommuner ha industrins män, såväl
chefer som tjänstemän, med glädje och intresse
ställt sina krafter och sin sakkunskap till det
allmännas förfogande. Det går, emedan ett
kommunalt förtroendeuppdrag ofta väl kan förenas med
det egna arbetet i industrins tjänst. Annorlunda
ställer det sig med ett riksdagsmannauppdrag,
som är väsentligt mer politiskt betonat och
framför allt mera tidskrävande. Den tendens, som nu
förefinnes, att förlänga Riksdagen ut över större
DK 328.182 : 338.45(485)
delen av året, gör det svårt för en industrinian
att åta sig ett sådant uppdrag. Han vill
nämligen givetvis icke släppa kontakten med det egna
företaget. Har han dessutom sin hemvist i
landsorten, blir ett riksdagsuppdrag genom måhända
långa och tröttande resor mycket betungande.
Besväret härmed och den ökade arbetsbördan skulle
han dock gärna ta, om ban bättre kunde förlika
sig med Riksdagens arbetsformer.
Industrimännen äro i regel icke förtjusta i
långa debatter. De äro vana att kort och koncist
framlägga och att själva få för sig framlagda på
samma sätt huvudsynpunkterna i en fråga. De
äro också vana vid att snabbt bilda sig en egen
uppfattning, som kan utgöra grunden för ett
ställningstagande. Riksdagen är en institution, som
arbetar efter andra normer. Som alla veta, sker det
egentliga arbetet i utskotten, där alla ärenden
förberedas. Om också utskottsarbetet genom
mängden av ärenden är tidsödande, måste var och en,
som deltagit i sådant arbete, betyga att frågorna
där underkastas en mycket noggrann och saklig
prövning. Det är just i detta förberedande arbete,
som en riksdagsman från näringslivet kan göra
en värdefull insats. De långa överläggningar som
följa, då utskottens förslag framläggas i
kamrarna, finner en industriman tidsödande och i
många fall meningslösa. Kravet på, att
Riksdagens arbetsformer skulle underkastas en
rationalisering, har resulterat i att en kommitté tillsatts,
som har till uppgift att undersöka möjligheterna
härför. För näringslivets män i Riksdagen är
resultatet av denna kommittés arbete särskilt
betydelsefullt.
Även om riksdagsarbetet är svårförenligt med
industrimannens egna arbete i näringslivets tjänst,
så bör det framhållas, att ett
riksdagsmannauppdrag även kan vara till stort gagn för
industrimannen i fråga och för industrin i övrigt. Genom
samvaron med representanter för olika
näringsgrenar och olika samhällsklasser i landet vidgas
otvivelaktigt industrimannens syn på de allmänna
frågorna, icke minst på det sociala området.
Genom riksdagsarbetet kommer han att lära känna
myndigheternas arbetssätt och kommer i kontakt
med statliga institutioner på ett vis, som endast
kan vara till gagn för honom själv och det
företag, i vars tjänst han är. Detta borde leda till en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
