Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 6. 12 februari 1944 - Målningsmaterialen under krisen, av Nils E Pihlblad - Skydd mot yrkesfaran vid sprutmålning - Släckning av magnesiumbränder, av sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
TEKNISK TIDSKRIFT
områden, där linoljeknappheten är utan
betydelse.
Andra grupper förbrukare av
ytbehandlingsmaterial gingo redan ett tiotal år före krigsutbrottet,
alltså i slutet av 1920-talet, över på ett annat
linoljefritt material, nämligen nitrocellulosalacker.
Hit höra bl.a. möbel- och
radioapparatindustrierna.
En nitrocellulosalack innehåller nitrocellulosa,
mjukgörningsmedel, lösningsmedel och
förtun-ningsmedel.
Tillverkningen av cellulosanitrat, eller som det
vanligen kallas nitrocellulosa, var långt in på
1930-talet baserad på importerad bomull som
utgångsmaterial. I god tid före 1939 hade man
emellertid här i landet kunnat lägga om den på
svensk cellulosa. Det forsknings- och
experimentarbete som låg bakom hade givetvis igångsatts
för vårt försvar, men för färg- och
fernissindu-strin var dess resultat synnerligen välkommet.
Av plasticerings- eller som de också kallas
mjuk-göringsmedel har det under krisåren kommit
fram åtskilliga inhemska att välja på. Från
landets gasverk och några svenska industrier som
arbeta med trä som råvarubas få
cellulosalack-tillverkarna ett relativt stort antal av de
nödvändiga lösnings- och förtunningsmedlen: bensol,
toluol och xylol, aceton, sprit, butanol, glykoletrar,
etyl- och butylacetat m.fl. Polymerisat av
vinyl-serien t.ex. polyvinylklorid och polyvinylacetat
ävensom kumaronhartser ha i sin mån bidragit
att ge lackindustrin ett ökat urval bland råvaror.
Till sist skall här nämnas ett exempel, där
lackbehandling av en yta f.n. får tjänstgöra som
ersättning för metall. Fenol-formaldehydhartser ha
både under 1920- och 1930-talen använts som
beståndsdel i oljefernissor, t.ex. i båtlacker och
golvlacker. Nu ha även modifierade hartser av
fenolaldehydtyp fått användning, närmast för
ytbehandling av industrialster. Ett sådant ändamål
är lackering av tråd inom elektrotekniken, ett
annat lackering av järnplåt t.ex. för
konservemballage.
Tidvis har det som bekant under krisåren
konserverats avsevärda mängder livsmedel i landet.
Som emballage härför använder man i normala
tider förtent järnplåt, vitbleck. Eftersom det är
Japan som f.n. behärskar de största
tennfyndig-heterna, är det ganska knappt om tenn på de
flesta andra ställen i världen och även hos oss.
Det har dock lyckats att ersätta förtent plåt med
bakelitlackerad järnplåt och på så sätt
åstadkomma ett emballage som är användbart
åtminstone inom vissa grenar av konservindustrin*.
Konservernas olika art har dock medfört problem
som ännu ej äro helt lösta.
Betydelsen av teknisk forskning och överförande
av dess resultat i industriell drift har under de
* Jfr Wallgren, P å: Erfarenheter från svensk
konservlacks-tillverkning, Tekn. T. 1944 s. 59.
gångna avspärrningsåren blivit än mer påtaglig
än tidigare. Särskilt gäller detta den kemiska
industrin, och närmast den del därav som bearbetar
en av våra värdefullaste nationella tillgångar,
skogen. Här ha tydligt förmärkts icke bara vilja
och förmåga att ur laboratorieförsök hämta fram
nyheter, utan även framåtanda att lägga ned
kapital i fabriker och sätta i gång tillverkning av
produkter, som tidigare ej framställts inom
landet, men som tjäna som råvaror för andra
industrigrenar, ej minst färg- och fernissindustrin. Det
bör i detta sammanhang kanske förtydligas, att
det i de flesta fall ej rör sig om kristidsfabrikat,
utan om fullgoda varor som även i fredstid kunna
göra oss oberoende av import.
De som under de senaste månaderna i dags- och
fackpress lagt märke till de annonser, vari några
av landets större företag inom kemisk industri
visat fram produkter, som äro av vikt för att förse
landet med ytbehandlingsmaterial och som
tidigare ej framställts fabriksmässigt inom Sverige,
ha där fått exempel på de många och vackra
resultat vartill forskning inom området kemisk
teknologi fört under krisåren.
Skydd mot yrkesfaran vid sprutmålning.
Riksförsäkringsanstalten har utfärdat nya anvisningar angående
skydd mot yrkesfaran vid sprutmålning (nr 12/1943).
Förutvarande anvisningar (nr 12/1930) upphöra därmed att
gälla. De nya anvisningarna kunna erhållas från Statens
Reproduktionsanstalt, Stockholm 6, till 80 öre per styck.
Släckning av magnesiumbränder. Behovet av en
effektiv släckningsmetod för magnesiumbränder har blivit
aktuellt dels för luftskyddsändamål och dels för
verkstadsbruk, när nu magnesium i allt större utsträckning
bearbetas i verktygsmaskiner, varvid de varma spånen lätt
ta eld.
Undersökningar, som utförts av U. S. Bureau of Mines,
ha visat, att "hårt beck" i form av korn eller flingor från
koltjära har visat sig effektivt för släckning av de flesta
magnesiumbränder, men även för släckning av
aluminium-och zinkeldsvådor. I ett fall har medlet med framgång
använts, då flera hundra kilo magnesiumpulver tagit eld.
Becket sprides jämnt över eldytan, varvid det mjuknar och
utestänger luften. Elden släckes snabbt och blossar inte
upp igen även om becket avlägsnas. Större delen av
metallen kan i regel räddas.
När det gäller att släcka brandbomber, måste man först
släcka sekundärbranden, som bomben anstiftat i
omkringliggande byggnadsdelar, då becket inte kan användas för
detta ändamål.
Becket skall fylla följande specifikationer: det skall
vara framställt av koltjära och vara av den "mycket hårda"
sorten med en mjukningspunkt enligt A. S. T. M. av
omkring 150°C. Flam- och antändningspunkterna måste vara
högre än 260° respektive 316°. Becket skall krossas så,
att minst 98 % går igenom ett såll med maskstorlek U. S.
nr 6, medan 90 % icke får passera ett såll med maskstorlek
40. Beck i flingor kan användas, om flingorna ha mindre
yta än 6 cm2; de få inte varä tjockare än 3 mm, och
minst 90 % skall kvarhållas i ett såll nr 40.
Petroleumbeck har också visat sig effektivt, men svårare
att använda på grund av sin tendens till hopbakning. (Metal
Ind., 16 juli 1943.) sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
