Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 6. 12 februari 1944 - Undersökning av pentaerytritförestrad tallolja, av Benkt Widegren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 2. Fernissornas torkning.
Efter en torkningstid på tre veckor vägdes
folierna och nedsattes i bägare med destillerat
vatten. Efter ett dygns vattenlagring upptogos
folierna, torkades omsorgsfullt med filtrerpapper och
vägdes exakt 2 m 30 s efter upptagandet ur
vattnet. 2 m 45 s efter upptagandet nedsattes de åter
i vattnet. Denna vägningsprocedur upprepades en
gång per dygn i sju dygn. Efter vägningen det
sjunde dygnet placerades folierna på ett bord, så
att det av oljefilmerna absorberade vattnet fritt
kunde avdunsta. En timme efter upptagningen ur
vattnet vägdes folierna på nytt, och efter två
dygn, då vikten i samtliga fall blivit konstant,
skedde en sista vägning. Vattenabsorptionen
beräknas i procent av olje- resp. fernissfilmens vikt.
I fig. 3 ha grafiskt återgivits värdena för
tall-standoljorna samt den kokta linoljan och
lin-standoljan.
Framhållas bör, att de kurvor, som erhållas
enligt Niesens metod, icke exakt motsvara den
verkliga vattenabsorptionen vid oavbruten
vattenlagring. Då oljefilmerna tas upp ur vattnet, avge
de nämligen under de första minuterna
absorberat vatten mycket snabbt. Under den tid, som vid
försöket förflyter mellan upptagningen ur
vattnet och vägningen, undergår följaktligen
oljefilmen en viss viktminskning. Den genom
vägningen fastställda vattenhalten i filmen är därför lägre
än vattenhalten i upptagningsögonblicket. Enär
vattenabsorptionen under vattenlagringen går
långsamt i jämförelse med vattenavgivningen i
luften, kan det dröja flera timmar, innan
oljefilmen åter upptagit den i samband med
vägningen förlorade mängden vatten. På grund härav
sker en gradvis förskjutning av de vid försöket
erhållna värdena på vattenhalten från de värden,
som skulle erhållits vid en oavbruten
vattenlagring. Vid vissa oljor är skillnaden i hastighet
mellan vattenavgivning och vattenabsorption så
stor, att oljefilmen efter en första viktsökning
kommer att uppvisa en successiv minskning av
vikten under försökets fortsättning. Till
minskning av värdena .bidrar även i någon mån den
omständigheten, att olje- resp. fernissfilmen till
en del upplöses i vattnet.
Trots den ovan påtalade förskjutningen av
värdena erhålles dock vid grafisk reproduktion av
dem en uppfattning av skillnaden i vattenfasthet
hos de olika oljorna.
Vid studium av de erhållna kurvorna har det i
samtliga fall visat sig, att man av värdena på
vattenabsorptionen under första dygnet rätt väl
kan sluta sig till kurvornas fortsatta förlopp, och
värdena i fråga ge således en god bild av de olika
oljefilmernas vattenfasthet. Av denna anledning,
och då det av utrymmesskäl är olämpligt att
återge samtliga kurvor, sker här endast ett
återgivande av olje- och fernissfilmernas viktsökning efter
24 h oavbruten vattenlagring. Värdena återfinnas
i tabellen på nästa sida (fig. 3 avser blott att ge
en uppfattning om kurvornas allmänna utseende),
där även den viktminskning upptagits, som
filmerna undergått efter sju dygns vattenlagring
med efterföljande lufttorkning i två dygn.
I fig. 4 ha för tydlighets skull grafiskt återgivits
tabellens värden i fråga om oljorna. Som abskissa
Fig. 4.
Vattenabsorp-tionens beroende av
hartshalten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
