Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 6. 12 februari 1944 - Undersökning av pentaerytritförestrad tallolja, av Benkt Widegren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 februari 19U
157
Olja ökning efter 1 dygns
vattenlagring % Minskning efter 7 dygns
vattenlagring och 2 dygns torkning % [-Fernissa-] {+Fer- nissa+} ökning efter 1 dygns
vattenlagring % Minskning efter 7 dygns
vattenlagring och 2 dygns torkning %
Al ... 46,1 16,0 FA1 .. 22,0 5,3
A 2 ... 33,6 1,8 FA 2 .. 44,0 8,5
Bl ... 43,8 3,1 FBI .. 22,6 6,8
B2 ... 17,7 5,5 FB 2 .. 12,4 4,2
B3 ... 11,5 7,7 FB3 .. 10,7 4,9
Cl ... 59,2 . 3,9 FC1 .. 66,4 9,3
C2 ... 48,0 5,4 FC2 .. 34,1 5,4
C 3 ... 29,8 8,7 FC3 .. 19,5 5,4
Dl ... 50,4 6,3 FD1 .. 57,7 5,5
D3 ... 37,2 5,5 FD 3 .. 54,0 6,1
Kokt linolja 8,8 6,0
[-Linstandolja-]
{+Lin- stand- olja+} .. 3,4 5,2 [-Linoljefernissa-] {+Linolje- fer- nissa+} . 4,4 2,8
har avsatts hartssyrahalten och som ordinata
vattenabsorptionen efter ett dygns vattenlagring.
Samtliga de enbart förestrade oljorna förete,
som framgår av försöksresultatet, mycket dålig
vattenfasthet. Då de för dessa oljor erhållna
värdena visat sämre reproducerbarhet än tabellens
värden i övrigt, låta sig inga säkra slutsatser dras
om den inbördes rangordningen mellan enbart
förestrade oljor med olika hartshalt. Efter
stand-oljekokning och luftblåsning framträder dock
denna rangordning tydligt, och man finner, att
5,2 % oljan i fråga om vattenfasthet står i
särklass. Med ökad hartshalt inträder en betydande
minskning av vattenfastheten, varvid skillnaden
mellan 5,2 % och 15,4 % oljan är särskilt
framträdande. Med kännedom om de goda egenskaper,
som pentaerytritylabietatet uppges förläna de
läcker, i vilka det användes7, bl.a. just i fråga om
vattenfasthet, är denna stora skillnad i viss mån
överraskande. Då de i talloljan ingående
harts-syrorna huvudsakligen utgöras av abietinsyra,
bildas nämligen vid oljornas förestring bl.a.
pen-taerytritylabietat, vilket i kombination med oljans
fettsyraestrar kunde väntas ge en produkt med
tämligen god vattenfasthet. För övrigt må
påpekas den anmärkningsvärt dåliga
vattenfastheten hos 3,8 % oljan.
Vad de olika behandlingsmetoderna beträffar
så gäller vid samtliga hartssyrahalter, att
stand-oljekokningen medför en avsevärd förbättring av
vattenfastheten, något som i ännu högre grad är
fallet med luftblåsningen.
Fernisskokningen har i vissa fall medfört
minskning av vattenabsorptionen.
Utomhusprovning
För utrönande av talloljornas beständighet vid
utomhusbruk företogs en utomhusprovning på
järn och trä. Provningen på trä utfördes på
följande sätt. På vardera av de olika talloljorna revs
en litoponfärg innehållande 35 % olja.
Sicka-tivering skedde med samma mängd sickativ som
vid torkningsprovningen, och färgerna
förtunnades med terpentin till strykkonsistens. Även på
fernissorna revs färg enligt samma
förfaringssätt, och pigmentmängden beräknades härvid
efter fernissornas olika utspädning, så att
proportionen mellan bindemedel och pigment hölls lika
med den för oljorna angivna. För jämförelse revs
även färg på kokt linolja och linstandolja samt
på linoljefernissa. Den kokta linoljan
sickative-rades ej särskilt, då ju sickativ redan tillsatts vid
kokningen. Linstandoljan och linoljefernissan
sickativerades med halva den sickativmängd,
som använts till talloljorna respektive
tallolje-fernissorna.
Samtliga färger uppströkos på hyvlade 1"
trä-plattor med dimensionerna 19 X 37 cm. Två
strykningar företogos inomhus med tre dygns
mellanrum. Nio dagar efter andra strykningen
utsattes plattorna utomhus i 45° lutning och med
den härvid uppåtvända sidan vänd i sydlig
riktning. Utsättningen av provplattorna ägde rum i
april månad, då vårsolen ännu verkade starkt.
Att den för utomhusbruk mindre lämpade
lito-ponen valdes såsom pigment vid detta prov
berodde på det höga syratalet hos vissa av oljorna,
som olämpliggjorde användningen av basiska
pigment. Då det ansågs av vikt med ett enhetligt
pigment för samtliga oljor, och då provet endast
avsåg en inbördes jämförelse av oljornas
beständighet, ansågs litoponen väl lämpad för
ändamålet.
Vid besiktning av proverna åtta månader efter
utsättningen upprättades ett protokoll, som
återges nedan. Färgerna bära samma beteckning som
de oljor eller fernissor, på vilka de rivits.
Protokollet upptar visserligen endast helt kortfattade,
subjektiva omdömen men torde trots detta ge en
uppfattning om färgernas inbördes rangordning.
Samtliga prover, inklusive linoljorna och
linoljefernissan, kritade starkt, vilket av utrymmesskäl
icke särskilt angivits i protokollet, där endast
sprickbildningen noterats. Denna genomgående
lika starka kritning torde i hög grad vara att
hänföra till litoponen.
A 1: Synnerligen stark sprickbildning.
A 2: Synnerligen stark sprickbildning.
B 1: Obetydlig tendens till sprickbildning. Sväller
märkbart vid fuktig väderlek.
B 2: Tät, fin sprickbildning.
B 3: Obetydlig tendens till sprickbildning.
C 1: Tät, fin sprickbildning. Sväller märkbart vid fuktig
väderlek.
C 2: Tät sprickbildning (mer markerad än vid Cl).
C 3: Tät, fin sprickbildning.
Dl: Synnerligen stark sprickbildning.
D 3: Synnerligen stark sprickbildning.
Kokt linolja: Ingen sprickbildning.
Linstandolja: Ingen sprickbildning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
