Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 6. 12 februari 1944 - Luftförvärmningens betydelse vid industriugnar, av Lage Malm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-5 februari 1944
165
kan vinnas härigenom, finner man att
värme-genomgångstalet, hänfört till den rökgasberörda
värmeöverförande ytan, kan höjas med ca 16 till
45 %, beroende på temperaturfältet på
rökgas-och luftsidorna. Därtill kommer att man vid höga
gastemperaturer får ett mot värme
motståndskraftigare rekuperatorelement.
En fråga, som kan vara av intresse för
industrimannen, och som det kanske icke skadar att
beröra i detta sammanhang, är frågan om provning
av luftförvärmareaggregat för att konstatera att
avsedda prestationer verkligen uppnås. Det kan
kanske räcka att trycka på nödvändigheten av
att alla mätningar, som utföras för utrönande av
om för luftförvärmare avgivna garantier
innehållas, utföras med hänsyn till de i
luftförvär-mareaggregatet och tillhörande kanaler rådande
aerodynamiska förhållandena. Att bedöma en
sådan prestationsgaranti allenast på en
temperatur-mätning och en C02-bestämning före och efter
luftförvärmaren är icke tillåtet, utan temperatur
-och hastighetsfält måste noggrant bestämmas i
de båda mätsektionerna före och efter
apparaturen. Som exempel härpå kan det vara av
intresse att nämna ett fall, där avgastemperaturen
i avloppskanalen efter en luftförvärmare
varierade mellan 100 och 177°. Att i en sådan
mät-sektion göra endast en punktmätning är
naturligtvis meningslöst. Jag har medtagit denna
detalj, därför att det ofta förekommer, att olika
provningsmän i regel uppnå mycket olika resultat,
då enpunktsmätningar användas, en mätmetod,
som tyvärr ofta kritiklöst användes i praktiken.
Luftförvärmare för stofthaltiga gaser
Inom många industrier göres gällande, att
luftförvärmare äro mindre önskvärda
värmeåtervin-ningsaggregat, enär de äro svåra att hålla rena,
speciellt i sådana fall, där förbränningsgaserna
innehålla fasta partiklar av olika slag, exempelvis
vid eldning med orenad masugnsgas. Detta
påstående är naturligtvis i många fall sant, men det
torde även finnas många anläggningar, där man
genom utformning av förbränningsrummet på ett
riktigt sätt kan eliminera faran för beläggning
på luftförvärmareytorna. Jag skall här visa en
bild från Fagerstaverkens nya ångcentral, fig. 5,
vilken nu varit i drift med masugnsgaseldning i ca
6 månader utan att någon som helst svårighet i
här berörda avseende visat sig. Luftförvärmaren
utgöres av en Ljungströms luftförvärmare,
monterad efter en La Mont-strålningspanna.
Masugnsgasen utgöres av grovrenad masugnsgas.
Den tillföres genom fyra Meyerhofer-brännare
och får därefter passera ett ca 8 m högt
förbränningsrum med strömningssektionen 3,4 X 3,4 m
innan den inkommer i pannans konvektionsdel
för att så småningom passera nyssnämnda
luftförvärmare.
Mot bakgrund av denna erfarenhet kan det må-
hända även vara lämpligt att något behandla
masugnarnas varmapparater, vilka ha till
uppgift att genom förbränning av masugnsgas
framställa varm blästerluft till masugnarna. Efter
vad jag har mig bekant använder inan för
närvarande vid koksmasugnar lufttemperaturer upp
mot 800 à 850°, medan man vid träkohnasugnar
synes kunna reda sig med lufttemperaturer
uppgående till 600 à 650°. Vid den höga
luftförvärm-ningën 800—850° användas i de flesta fall
Cowper-apparater, vilka bestå dels av ett murat,
långsträckt förbränningsrum med jämförelsevis
liten strömningssektion dels av ett system
gaskanaler utförda av eldfast sten.
Luftförvärm-ningen genomföres här regenerativt på så sätt, att
man tidvis eldar i förbränningsrummet med
masugnsgas, varefter de bildade förbränningsgaserna
strömma genom det murade kanalsystemet,
varigenom stenmassan uppvärmes. Då massan nått
tillräckligt hög temperatur avbrytes eldningen,
varefter luften får strömma genom stenmassan,
som då avger sitt värme. Det göres gällande, att
Fig. 5. Sektion av ångpannehus för eldning med masugnsgas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
