Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 6. 12 februari 1944 - Ljungströms luftförvärmare, av Edvin Ek - Sandvikens luftförvärmare, av Teofil Lindblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 februari 19U
167
Fig. 2. Nyare utförande av värmeytan med växelvis
anordnade ondulerade plåtar och distansplåtar.
Effektförbrukningen är belt ringa, enär rotorns hastighet
uppgår till endast ca 4 r/m.
Med Ljungströms luftförvärmare uppnås sålunda
följande fördelar: kontinuerlig regenerativ värmeöverföring;
ren motströmsprincip; en mycket stor värmeyta inom en
liten volym; rak genomströmning av gas resp. luft med
små tryckförluster, varigenom värmeytan blir lätt att hålla
ren; ingen nedsättning i verkningsgrad på grund av
korrosion, emedan temperaturen, i vilken som helst punkt av
elementsatsen, under ett varv icke varierar mer än ca
10°C; en billig värmeyta, lätt åtkomlig och lätt att
komplettera; gynnsammare anläggningskostnader ju högre
man driver luftförvärmningen i förhållande till ingående
gastemperatur.
Av de ca 3 000 Ljungströms luftförvärmare, som finnas
i världen, äro de flesta inbyggda i ångcentraler och av
dessa finnas de två hitintills största för övrigt i Sverige,
i förbindelse ined en ångpanna för 300 t/h ånga vid
Statens Ångkraftcentral i Västerås, i vilka rotorerna ha en
diameter av 6 m.
För temperaturer på ingående gasen av upp till 450°C
användes vanlig stålplåt. Gäller det temperaturer däröver,
såsom vid industriugnar ofta är fallet, har man vid
Ljung-strömsförvärmaren den fördelen att, beroende på ingående
temperaturens höjd, kunna dela upp elementsatsen, så att
den del, som först beröres av de heta gaserna, utföres i
specialmaterial till den längd, som behövs för att kyla
dessa till ca 450°C, varefter resten utföres av vanlig plåt.
På detta sätt uppnås givetvis en betydande besparing i
materialkostnaden.
Kalluft
Fig. i. Ljungströms luftförvärmare av nyare typ.
Ett hundratal Ljungströmsförvärmare äro inbyggda i
förbindelse ined industriugnar, till största delen inom
järnindustrin, varvid man kunnat gå upp till en
temperatur på ingående gasen av ca 1 000°C. En dylik installation
av en Ljungströmsförvärmare i anslutning till en
värme-ugn visas i fig. 5. I detta fall är hela elementsatsen av
eldhärdig specialplåt och såväl rotor som hölje av
eldhärdigt gjutgods. Ingående gasen har i delta fall en
temperatur av 1 000°C, varvid luften förvärmes till en
temperatur av 600°C. Edvin Ek
Sandvikens luftförvärmare
Luftförvärmarna vid de svenska järnverkens ugnar voro i
gamla tider nästan alltid utförda av tjockväggiga
gjutjärnsrör med stor diameter och kittade mufförbindningar.
Sedermera kommo även tegelrekuperatorer till
användning särskilt vid värmugnar med höga
avgastempera-turer. Dessa konstruktioner voro dock i många avseenden
otillfredsställande. I och med att man lyckades framställa
valsade rör av eldhärdigt stål, fick man nya möjligheter
att förbättra luftförvärmarnas konstruktion.
Vid Sandvikens Järnverk utarbetades 1922 en ny
reku-peratortyp (fig. 1), som tog sikte på följande önskvärda
egenskaper:
stabilitet vid höga temperaturer. Horisontella delar ha
i största möjliga utsträckning undvikits, varigenom
nedhängning undvikes. De enda längre horisontella
delarna, inloppsrören, kunna lätt effektivt understödjas, om så
erfordras;
Varma avgaser
från ångpanna
V arm luft
till ugn
Fig. 3. Ljungströms luftförvärmare med inbyggda
propellerfläktar.
Fig. 5. Ljungströms luftförvärmare, monterad vid värmeugn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
