Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 6. 12 februari 1944 - Lundbergs luftförvärmare, av S Sylvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 februari 19U
175
Fig. 4.
Lundbergför-värmare, söndertagen.
Fig. 2. Varaktighets- och räntabilitetskurvor för den i fig. 1
visade anläggningen. Siffrorna äro baserade på
förbränning av 100 kglh kol.
sig vad avgastemperaturen kan vara efter luftförvärmaren
för förbränningsluften. Fig. 1 visar schematiskt en
smidesugn med en första förvärmare för förbränningsluften och
en andra värmare för ventilationsluft. Uttemperaturen från
ugnen antas vara ca 1 100°. För att icke anstränga
förvärmaren alltför mycket blandas ugnsgasen ined kylda
avgaser från rökgasfläktens trycksida, så att
blandningstemperaturen blir 850°. En ekonomisk beräkning efter de av
professor Malm angivna riktlinjerna ger en förvärmaryta
av ca 60 m2 per 100 kg/h kol. Luftförvärmaren har då
betraktats som ett alldeles fristående problem, oberoende
av den efterföljande värmeåtervinningen.
Förvärmnings-temperaturen blir 700° och avgastemperaturen efter
förvärmaren 400°. Gasmängden blir 1 400 Nm3 per 100 kg kol.
Den värmemängd, som går åt för att värma ventilations-
Avkastning
%
150
luften till + 10° beror naturligtvis på den rådande
ytter-temperaturen. Den nedre delen av diagrammet fig. 2 visar
yttertemperaturens varaktighet i stockholmstrakten. Den
övre delen visar den för uppvärmning av 20 000 m3
ventilationsluft per timme behövliga värmemängden. I samma
diagram är inritat en serie kurvor utvisande de
värmemängder, som kunna återvinnas ur 400° varma avgaser med
olika ytor på luftvärmaren. Som framgår av diagrammet
sjunker utnyttningstiden med ökade förvärmarytor. Den
streckade ytan representerar årsmedeltalet av
värmebehovet per timme. Genom att multiplicera den med
antalet drifttimmar per år får man hela årsbehovet. Med
olika förvärmarytor kan man utvinna den del av
behovet som begränsas av resp. återvinningslinjér.
Randskalan till höger är baserad på 6 000 h årligen.
Diagrammet, fig. 3, anger räntabiliteten med olika
luft-värmarytor. Värdet av en tonkalori har där förutsatts vara
lika med kostnaden per tonkalori vid uppvärmning med
ånga. Ränta, amortering och underhåll har förutsatts
belöpa sig till 33 % av anläggningskostnaden. Som framgår
av diagrammet får man 15 % avkastning på sista
investerade kronan vid luftvärmarytor mellan 24 och 30 m3,
beroende på kolpriset. Avkastningen på hela investeringen
blir bortåt 100 % eller högre vid höga kolpriser.
Lundbergsapparaten, fig. 4, är en kombinerad apparat,
som samtidigt utför luftvärmarens och de två fläktarnas
funktioner. Hjulet är uppbyggt av en serie tubknippen, som
sammanbinder en inre och en yttre ring, fig. 5. Tuberna
inom varje knippe bilda en plan skiva, som är snedställd
mot rotationsplanet. Vid rotation av hjulet verka
tubknippena som propellervingar och driva fram en luftström
vinkelrätt mot tuberna. De yttersta tuberna i knippena äro
försedda med styrlister, som möjliggöra anpassning av
luftmängden efter rökgasens temperatur. Inuti tuberna
passerar het rökgas radiellt utåt avgivande värme genom
väggen. Tuberna verka då som skövlar i en
centrifugalfläkt, som driver fram rökgasen med övervinnande av
luft-förvärmarens motstånd.
50
Fig. 3. Räntabiliteten av den undersökta
luftvårmnings-anläggningen vid olika storlek på luftvärmarijtan.
Fig. 5. Hjul till Lundbergförvärmare, med de av
tubknippen bildade fläktvingarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
