Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 7. 19 februari 1944 - Rationaliseringen och den svenska industrins utveckling, av Arthur Montgomery
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19 februari 19 A A
181
Rationaliseringen
och den svenska industrins utveckling
Professor Arlhur Montgomery, Stockholm
Såvitt man kan döma av de ofullständiga
statistiska uppgifterna, synes den industriella
produktionen i Sverige från mitten av 1890-talet till
år 1913 ha vuxit med omkring 100 %. Den hade
med andra ord fördubblats. Från 1913 till 1929
ökades produktionen enligt Kommerskollegii
beräkningar med ca 50 %, och denna ökning
hänförde sig nästan helt och hållet till 1920-talet.
År 1920 låg produktionen faktiskt något lägre än
1913, även om produktionskapaciteten hade ökats
i viss mån också under de mellanliggande åren.
Från 1929 till 1939 slutligen ökade produktionen
med mera än 60 %.
Y
Tekniken och rationaliseringen
från mitten av 1890-talet till 1939
Det hela måste sägas vara ett lysande resultat,
och tiden från mitten av 1890-talet till utbrottet
av det nuvarande kriget kan betecknas som en av
de gynnsammaste i S,T:riges ekonomiska historia.
Den industriella utvecklingen under detta skede
utmärktes av en fortgående och snabb
mekanisering och en relativ besparing av arbetskraft.
Produktionen växte i mycket hastigare tempo än
den inom industrin sysselsatta arbetarstammen.
För att använda ett mångtydigt inen mycket
populärt uttryck kunde man sålunda tala om en
utpräglad rationalisering av driften. De
produktiva resurserna utnyttjades allt bättre, och
produktionsresultatet per arbetare eller arbetstimme
visade en markerad uppgång.
Det är tillräckligt stora likheter mellan de tre
perioderna för att man skall ha anledning tro,
att de drivande krafterna i denna
rationaliseringsprocess i väsentlig grad voro av samma natur och
gjorde sig gällande under dem alla. Man brukar
visserligen säga, att rationaliseringen var särskilt
framträdande under mellankrigstiden, åtminstone
under vissa delar av denna, och att den då också
tog sig nya former. Som vi sedan skola finna,
saknar detta antagande visst inte grund, men det
är dock viktigt att i första hand betona den starka
kontinuitet, som trots allt föreligger mellan de
olika perioderna.
Det kan icke vara någon tvekan om, att de
tekniska faktorerna härvid spelade en mycket stor
DK 338.45 : 658.011(485)
roll. Faktiskt kan man säga, att den tekniska
utvecklingen under denna tid om något mera än
fyra decennier visade en rätt stark likformighet.
Särskilt framträder detta på exportens område.
Det var här en del "nya" industrier, som i ganska
stor utsträckning behärskade bilden. Bland dessa
var det särskilt två, som successivt tillvunno sig
en ledande ställning, nämligen massaindustrin
och verkstadsindustrin, men vid sidan härav
måste man också nämna järnmalmsexporten som
en av de nytillkomna produktionsgrenarna. Det
var de nu nämnda industrierna, som möjliggjorde
den starka expansion av expprten, som var
karakteristisk för särskilt de tre första årtiondena av
det nu diskuterade tidsskedet. Uppsvinget på
dessa punkter bidrog också på ett avgörande sätt
att stegra den inhemska köpkraften och
möjliggöra den tillväxt av hemmamarknadsindustrin,
som mot periodens slut tog ännu väsentligt
hastigare fart än uppsvinget inom exportindustrierna.
Hela denna utveckling av exporten stod i
samband med bestämda tekniska förutsättningar,
som redan under tiden före förra världskriget
gjorde sig gällande med betydande styrka. På sätt
och vis kan man säga, att det svenska
näringslivet under mellankrigstiden byggde på de
tekniska framstegen under årtiondena närmast före
1914. Det var först under mellankrigstiden som
dessa uppfinningar till fullo kunde exploateras.
Det är givet, att mellankrigstiden inte härvid
spelade en enbart passiv roll. Det försiggick en
oavbruten utveckling och förfining av de tekniska
metoder, som man tagit i arv av tiden före 1914,
och nydaningen var på åtskilliga punkter ganska
påtaglig. Inte minst gällde detta en "gammal"
exportindustri som järnhanteringen. Men också
0111 man tar full hänsyn till dessa fortgående
framsteg på det tekniska området, kvarstår det
starka intrycket av kontinuitet. Det inträdde
aldrig en nydaningsperiod av samma styrka som
under tiden före 1914, då det svenska näringslivet
på viktiga punkter leddes in på nya banor. Detta
innebär inte något omdöme om den
tekniskvetenskapliga utvecklingen under
mellankrigstiden, endast ett konstaterande av att tekniken inte
under den tiden gav anledning till några ekono-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
