Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 8. 26 februari 1944 - Frågor och svar om Nedre Norrmalm, av sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 februari 19U
217
stadsplanekontorets förslag är det närmast
frågan om hur trafiken därifrån skall föras vidare,
fram över Norrbro och förbi slottet till den
planerade Myntgatsleden, som är det verkliga kruxet.
Redan före kriget var korsningen mellan
Slottskajen och Norrbro en mycket svår punkt, som
alltid förorsakade stockningar. Nu som då går
den huvudsakliga trafiken över Skeppsbron, men
stadsplanekontoret har tänkt sig att vända denna
trafikström västerut mot Mynttorget. En viss
trafik från Norrbro mot Skeppsbron kommer
naturligtvis alltid att finnas trots Blasieholmsleden, i
synnerhet om denna utformas som tunnel och
alltså inte kan ta upp cykeltrafiken.
ökas då trafiken genom den inbjudande
Sveavägen, måste platsen vid Norrbro framför slottet
bli föremål för en omdaning, som kommer att
innebära ett mycket starkt ingrepp i detta
känsliga stadsparti.
Sedan skall trafiken via Myntgatan, som
åtminstone tills vidare inte får breddas på bekostnad
av Kanslihuset eller Brandkontorets hus, föras
över till Riddarholmen. Där kommer den i
omedelbar närhet av Riddarholmskyrkan kor.
På grund av det knappa utrymme, som här står
till buds, måste en fullständig omgestaltning av
trakten bli följden. Visserligen säger
stadsplanenämnden, att det måste vara en fördel, att ett
stort antal människor bringas i kontakt med våra
historiska minnen, men måste inte dessa minnen
förlora åtskilligt av sitt värde, när de stora
trafiklederna kommer alldeles inpå dem? Och
betyder inte själva miljön mer än hälften av Gamla
Stans attraktions värde?
Men även om vi antar att pietetsfrågor inte skall
få hindra en riktig utveckling av trafiken,
kvarstår dock, att frågan om hur trafiken skall föras
från Myntgatan till Söder ännu är olöst.
Stadsplanenämnden säger också öppet i sitt utlåtande:
"Huru denna anknytning bör på lämpligaste sätt
lösas synes emellertid ej i detalj klarlagt." Och
där har vi nog den verkligt tvivelaktiga punkten
i Sveavägsprojektet.
Men man måste väl säga att Sveavägens
neddragning ger en resolut sanering av Norra
Smedjegatan och de tråkiga kvarteren
däromkring, och i stället skapar lämpliga affärsgator
och goda butikslägen!
Resolut kanske man kan säga, men vad
återstår av hela detta parti? Jo, två spetsvinkliga
kvarter, som till stor del endast med svårighet
kan ekonomiskt utnyttjas för butiks- eller
affärsändamål. Visserligen säger stadsplanekontoret,
att de tunna kvartersspetsarna äro synnerligen
lämpliga för skyltningsändamål, men frågan är
om detta inte är mera en ursäkt än en förklaring.
För övrigt måste man nog kalla det rena
mark-slöseriet, när ett kvarter av så tvivelaktigt värde
som den triangel, som omges av Sveavägen,
Hamngatan och Regeringsgatan, blir försett med
tre så fina gator.
Man kan också peka på att
Malmskillnadsgatan, som nu fyller en funktion som trafikdelare
på Brunkebergsåsens krön, blir rumphuggen och
svårtillgänglig och att inskärningen från
Sveavägen mot det två våningar högre
Brunkebergstorg verkar nödlösning. Likaså blir
Skandinaviska Bankens östra, sneda hörn vid Gustav
Adolfs torg ganska konstigt, om det inte inom
rimlig tid blir utfyllt fram till gatuprofilen.
En annan diskutabel sak i stadsplanekontorets
förslag är Sveaplatsen, som med sina fyra breda
infartsgator och de ur affärsynpunkt synnerligen
tvivelaktiga inåtgående hörnen mera verkar
vidgad gata än den monumentala plats som den är
avsedd att vara. Ännu mindre platsmässig blir
Sveavägens korsning med Karduansmakaregatan
och Regeringsgatan, där man får en
"Stureplans-bildning", med idel spetsiga hörn och en
synnerligen livlig körtrafik.
För övrigt är det mycket omtvistat om en
butiksgata skall vara en körtrafiksgata, eller om den
huvudsakligen skall reserveras för gångtrafik.
Man kan nog inte komma ifrån, att gångtrafiken
är det primära, under förutsättning naturligtvis
Fig. 4. Sveavägen mellan Sveaplatsen och Gustav Adolfs
torg enligt stadsplanekontorets förslag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
