Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 8. 26 februari 1944 - Monteringsfärdiga stenhus, av Hilding Brosenius och Arvid Bjerke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-228
TEKNISK TIDSKRIFT
genomsläppa det i betongen befintliga vattnet.
Det visade sig att t.o.m. ett sådant material som
hård wallboard nöjaktigt tillät det innestängda
vattnet att avgå. Uttorkningen påskyndas dock,
om formplattan är mera absorberande, och en för
detta ändamål lämplig platta bör ha denna
egenskap.
En sådan platta måste vidare vara
flamskyd-dande och bör icke själv kunna brinna. Dessutom
måste lim fästa vid den, så att den kan
fastlimmas vid träreglarna, och vidare måste den ha
sådan styvhet och hållfasthet även efter
absorption av vatten, att den icke kräver för täta
avstånd mellan hålbalkarna.
Slutligen måste den vara såg- och spikbar samt
ge en slät yta, på vilken målning och tapetsering
direkt kan utföras, samt vara relativt prisbillig.
Wallboarden hade vid provgjutningen i en del av
dessa avseenden visat sig icke hålla måttet.
Emellertid hade arkitekt Wallander under en resa i
Tyskland fått uppmärksamheten riktad på en
platta — Lignatplattan — som i de flesta
avseenden föreföll tillfredsställande. Den förfärdigas
av defibrerat trä, som behandlas efter en särskild
metod, med en viss inblandning av asbest och
mineralull och med cement som bindemedel.
Sedan ingående prov utförts lyckades HSB
intressera Skandinaviska Eternitverken i Lomma att
uppta tillverkningen av plattan.
Tillverknings-rätten inköptes av dem, och plattan är nu under
namnet "Lomexplattan" tillgänglig i marknaden.
Denna platta har senare för här ifrågavarande
ändamål underkastats en hel del undersökningar
och försök.
I fråga om hållfasthet och styvhet visade sig
plattan vid en tjocklek av 6 mm med omärkliga
deformationer kunna motstå formtrycket vid ett
fritt avstånd av 25 cm mellan hålbalkarnas
flänsar.
För undersökning av i vad mån de genomgående
träklotsarna inverka på en betongplattas
motståndsförmåga mot brand har vid Statens
Provningsanstalt utförts brandprovning av en dylik
platta. Provet bestod, såsom framgår av fig. 3,
av en 15 cm tjock betongplatta, 35 X 35 cm, i
vars centrum ingjutits en genomgående 1" bräda
med en längd av halva betongplattans, vilket
ungefär motsvarar förhållandena vid hålbalkarnas
användning vid väggformar. Betongplattan var på
ovansidan beklädd med ett lag papp och ett lag
Fig. 3. Provning av
brandsäkerheten hos
en betongskiva med en
ingjuten genomgående
träklots (x
termoelement).
1" bräder. Provkroppen placerades över en
gas-eldad provugn med den oskyddade sidan vänd
mot elden. Temperaturen i ugnen stegrades
därefter i anslutning till den vid brandprovningar
använda normala temperaturstegringskurvan.
Under försöket uppmättes temperaturen med
termoelement, dels på träklotsen omedelbart
under pappen, dels på den övre betongytan och dels
på träpanelens utsida. Temperaturen i träklotsen
steg först ganska raskt till 100°C för att därefter
hålla sig konstant vid denna temperatur under
ca 55 min., beroende på vattnets bortgående ur
träklotsen genom ångbildning (fig. 4). Sedan allt
vatten bortgått steg temperaturen ånyo och vid
en temperatur av ca 150° avbrötos mätningarna.
Till sist antändes träklotsen på luftsidan och
genombrändes i samband därmed helt och hållet.
Den totala genombränningen hade emellertid
tagit en tid av 2 h 15 min., då ugnstemperaturen
uppnått 1 045°C. Detta innebär, att den med
genomgående träklotsar försedda väggplattan är att
hänföra till brandsäker vägg, klass A-2, vilket är
samma brandsäkerhetsklass som för en 15 cm
hel betongvägg. Vid den tidpunkt, då den av
betongen omgivna träklotsen slutligen
genombrändes, hade temperaturen på luftsidan av den
massiva delen av betongplattan stigit så högt, att
antändning skedde även av den mot
betongplattan anliggande brädintäckningen. Vid en
jämförlig eldsvåda skulle alltså trä, anliggande mot en
15 cm tjock betongvägg på den från eldhärden
vända sidan, antändas praktiskt taget lika fort
genom väggens upphettning som genom eldens
framträngande genom träklotsarna i
betongväggen. Ur brandsäkerhetssynpunkt representerar
därför den provade betongplattan med en
ingjuten genomgående träklots ingen egentlig
försämring. och detsamma gäller i motsvarande mån
bjälklags- eller väggplattor med ingjutna
hålbalkar, vars livklotsar ingå i väggytan i ungefär
samma proportion som i det nu beskrivna
brandprovet.
Fig. 4. Temperaturdiagram för ugn och provkropp i fig. 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
