Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 9. 4 mars 1944 - Arbetarnas fulla medverkan inom industrin, av Valter Åman - Det enskilda företaget och dess sociala ansvar I - Företagarens syn på problemet, av Christian von Sydow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-242
TEKNISK TIDSKRIFT
menskap med företaget än att ett byte
arbetskraft—pengar sker. så måste detta inverka på
hans trivsel och intresse. Kände han sig på det
ena eller andra sättet ha verklig del i företaget
och framför allt kännedom om sin egen roll i det
stora sammanhanget och om företagets
överblickbara framtid (inkluderande dess egna planer) så
är det sannolikt att han skulle stimuleras därav
och känna en trivsel, som i någon mån också
kunde påverka arbetsresultatet.
Den tekniska sidan av arbetarnas medverkan är
måhända den, som lättast går att vinna intresse
för vid en diskussion med företagarna. Genom
sina fackliga organisationer tillvarata arbetarna
nu sina intressen i fråga om lönesättning,
fastställande av ackord och annat. Däremot förfoga
arbetarna icke över några auktoriserade organ
för att inom industriföretagen ge tillkänna sin
mening 0111 företagens organisatorisk-tekniska
åtgärder.
Med arbetarnas vetskap om betydelsen av
företagens avkastning såsom grundval för
lönesättningen är det uppenbart att de måste vara
intresserade av alla anstalter som kunna förbättra
produktionsresultatet. Som det nu är kan en viss
ineffektivitet säkerligen förekomma på sina håll,
utan att arbetarna göra några invändningar
häremot, dels därför att de icke ha befogenhet att
göra dessa invändningar eller ha något organ
härför, och dels därför att de icke i någon form på
förhand äro tillförsäkrade del av den vinst, som
kan uppstå genom av dem föreslagna
omläggningar. De uttalanden, som förekomma om de i
England nu under kriget förekommande
produk-tionskommittéerna, vilkas uppgift just är att
syssla med här nämnda problem, ge vid handen,
att åtskilligt har stått att vinna genom arbetarnas
positiva intresse.
Till de här gjorda reflexionerna kan knytas
ytterligare en: vårt samhälle har under de senaste
decennierna undergått betydande förändringar,
vilka bl.a. inneburit, att arbetarna ha fått en
aktningsvärd del av inflytandet över landets politik.
Samhällets organ ha i högre grad blivit organ för
omvårdnad av de bredare folkskikten. Härav
följer som en naturlig konsekvens, att uppfattningen
om näringslivet, och därmed även de enskilda
företagen såsom medborgarnas tjänare, har blivit
allt allmännare. Detta gör, att en diskussion om
arbetarnas förhållande till företagen och inom
dessa måste föras efter andra linjer än tidigare.
Man kan icke uteslutande hänvisa till den privata
äganderätten såsom den skyddande mur, över
vilken inga anspråk av här nämnt slag kunna nå.
Numera måste diskussionen följa
frågeställningen: äro människorna (både såsom arbetande och
konsumenter) betjänta av en ny ordning inom
vår företagsamhet?
Vad här ovan sagts utgör ett försök att besvara
den frågan jakande.
Det enskilda företaget
och dess sociala ansvar I
Företagarens syn på problemet (direktör Christian
von Sydow)
När man blickar tillbaka på vårt näringslivs utveckling
alltifrån äldsta tider till den tid vi nu leva i, har man
brukat skilja mellan den patriarkaliska tiden och den moderna
industrialismen. Skiftet mellan det gamla och det nya
systemet kan förläggas till 1890-talet och ett stycke in
på detta århundrade.
Livet i fabriker och verkstäder levdes under den
patriarkaliska tiden under vida svårare förhållanden än i våra
dagar. Men även den tiden hade sina goda sidor, om än
bristen på tillräckliga ekonomiska resurser och en från
utlandet insättande, mördande konkurrens ofta lade en
stark hämsko på mången god vilja från arbetsgivarens
sida. Om en både konstruktiv och produktionsfrämjande
socialpolitik på många håll inom våra äldre
industriförelag finnas också rikt dokumenterade uppgifter i behåll.
Här är dock icke fråga om historieskrivning utan det gäller
för oss i stället att försöka besvara frågan: "Vad menas
med socialt ansvar?"
När vi tala om socialt ansvar inom näringslivets ram,
länka vi kanske, och förklarligt nog, i främsta rummet
på ansvaret gentemot den mänskliga arbetskraften, men
även frågan om vad kapitalet bör ha i utbyte av sin
insats i företaget är icke så litet socialbetonad den heller.
Bland de frågor, som böra behandlas i detta
sammanhang, kan i första hand urvalet av arbetskraft nämnas.
Med den brist på arbetskraft, som vi f.n. ha att kämpa,
kan något egentligt urval ur den tillgängliga arbetskraften
icke göras. Man får ta vad man över huvud taget kan få.
Även befolkningsfrågan pekar i denna riktning. Redan i
slutet av 1950-talet kommer den arbetsföra delen av vår
befolkning att vara 400 000 personer färre än i dag. Med
hänsyn till denna utveckling anmäla sig också kraven på
ökad yrkesskicklighet hos arbetarstammen med allt större
tyngd. Med all sannolikhet komma kraven på högre
effektivitet hos industrin att bli allt starkare. Utan ett
målmedvetet handhavande av vår arbetarstams
yrkesutbildning kan detta krav icke behärskas. Vad en hög
yrkesskicklighet dessutom betyder i fråga om fördjupat innehåll
i tillvaron för den enskilde arbetaren behöver icke
särskilt framhållas.
En fråga, som det har stått många bittra fejder om i
vårt land, är lönepolitiken. Grunden för en sund
lönesättning måste vara vad företaget ekonomiskt orkar med.
Det ligger mera socialt ansvar förborgat i en lönepolitik,
som tar sikte på ett tryggande av företagets framtida
bestånd, än i ett oreflekterat hundraprocentigt
tillmötesgående av framställda krav och önskemål.
Nästa stora fråga är arbetsorganisationen och
rationaliseringen, vars nödvändighet och berättigande i dag
allmänt erkännas inom industrin. Vid bedömandet av en
rationaliseringsåtgärds berättigande måste emellertid det
nyktra, rent tekniska kalkylerandet även innesluta socialt
tänkande. Åsidosattes sådant tänkande på ett uppenbart
sätt har man anledning frukta, att felrationalisering
föreligger. Den företagare eller arbetare, som är angelägen
om att vidmakthålla en god anda på arbetsplatsen,
vinnlägger sig om att lyssna till den andra partens synpunkter
och försöker förstå hans motiv och betänkligheter. Hela
det förhandlingsväsende, som vi med kollektivavtalens
Sammandrag av föredragsserie i Svenska Ekonomföreningen
hösten 19 42—vintern 1943 (efter Ekonomen 1942 h. 4 och
1943 h. 1, 2 och 3).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
