Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 9. 4 mars 1944 - Kraftteknikens utveckling sedan 1939. Elektricitetens användning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 mars 1944
263
En gammal bekant har dykt upp igen under
krisen, nämligen elbilen och med elcykeln som en
ny svensk variant. Båda ha visat sig mycket
värdefulla för begränsade transportuppgifter, där
man klarar sig med 20—30 km/h och ca 40 km
färdlängd per laddning, som t.ex. vid
regelbunden distributionskörning, med eller utan
släpvagn, inom slutna samhällen. Den lovande
utvecklingen har tyvärr hämmats av
materialsvårigheter. Inte minst i Sverige ha dock nya
konstruktioner kommit fram både på fordonen,
på den elektriska utrustningen och
laddningsaggregaten, som göra det möjligt att elbilen denna
gång kan överleva krisen.
Elvärme
Överallt i världen håller elvärmet på att tränga
ut andra energiformer för högkvalificerade
värmeändamål, och detta nästan oberoende av
effektbeloppets storlek. Karakteristiskt för utvecklingen
inom industrin är elvärmets infogande som en
naturlig del i produktionskedjan vid
serietillverkning. Detta gäller såväl de mera traditionella
uppvärmningsmetoderna med indirekt
uppvärmning från motståndselement som framför allt
direkt uppvärmning i godset genom
induktions-värme.
I Sverige har elvärmets utveckling under
krigsårens avspärrning till stor del möjliggjorts av att
svensk tillverkning kommit i gång av
temperatur-beständigt keramiskt material samt inte minst att
vi ha det inhemska elementmaterialet kanthal,
som åtminstone för tillfället med god framgång
undanträngt kromnickeln efter hela linjen, från
stora ugnar ned till små hushållsapparater.
I fråga om ugnarna ha eljest icke några
principiella konstruktionsändringar sett dagen.
Utvecklingen har mera gått på anpassningen till
nya värmebehov och de olika processernas krav
på vakuum, höga tryck eller skyddsgasatmosfär,
bl. a. vid smältning av metallegeringar. Som ett
rekord i storlek kan nämnas en cylindrisk
gropugn för glödgning av svetsade fartygsångpannor
upp till 22 t vikt vid Lindholmens Varv i
Göteborg. Effekten är 370 kW uppdelad i tre grupper.
Som kontrast härtill stå nya små
transformatorkopplade högtemperaturugnar för dental- och
laboratoriearbeten, en ugnstyp, som tidigare icke
tillverkats i Sverige. Ugnar av mellanstorlek för
småindustri och hantverk synas på väg att
standardiseras, åtminstone till ugnsutrvmme och
effekt.
lnduktionsvärmet går raskt framåt och erövrar
även nya områden under intensivt
forsknings-och utvecklingsarbete, framför allt i Sverige.
Dubbelfrekvensugnen har visat sig synnerligen
användbar för järn- och stålverken, och man
synes ha löst infodringsproblemet för ett flertal
processer och upp till avsevärda ugnseffekter.
Andra eleganta tillämpningar av virvelströms-
principen äro små värmebehandlingsugnar för
lokal härdning av ett visst parti, för anlöpning på
löpande band, för värmning av bergborrar till
smidestemperatur och för pålödning av
hårdme-tallskär på svarvstål. Metoden är väsentligt
överlägsen äldre uppvärmningsmetoder och väntas bli
av mycket stor betydelse för verkstadsindustrin.
Ett stort nytt område för högfrekvensvärmet är
ythärdning med tillämpning av skineffekten.
Metoden har bl.a. använts i Tyskland och Amerika
för härdning av vevaxlar, varvid man nått ett
härddjup av 3 mm på 1,8—6 s och en
brinell-hårdhet av 600. Man lär kunna uppnå
energikoncentrationer av 3 kW/cnr och inträngningsdjupet
kan varieras från bråkdelar av en mm och uppåt
genom att välja olika frekvenser.
Svetsningen har gått starkt framåt på senare år
och karakteriseras av en alltmer sinnrik
automatik och fullständig kontroll av alla faktorer,
som inverka på svetsförloppet, samt ökad
kapacitet och produktionsförmåga hos maskinerna.
Framför allt gäller detta motståndssvetsningen,
där många varianter utvecklats, t.ex.
pressvets-ning, där flera punkter svetsas samtidigt genom
att elektrodtryck och svetsström lokaliseras till
förut uppressade vårtor i det ena arbetsstycket
eller längs linjeformiga kontaktlister. Metoden
möjliggör svetsning i mindre antal tempo och har
väsentligt höjt produktionsförmågan.
För lättmetallsvetsning har den i Sverige
fullkomnade kondensatorsvetsmetoden fått stor
användning inom flygmaskinstillverkningen. Andra
nya tillämpningar äro varmstukningen, som i
vissa fall kan ersätta smide. Sömsvetsningen har
bl.a. anpassats för tillverkning av konservburkar
av svartplåt,
Bland märkligare nyheter inom bågsvetsningen
nämnes den amerikanska Unionmeltmetoden,
karakteriserad av att trådmaterialet är ändlöst och
svetsen får sitt skyddshölje pålagt i själva
automatmaskinen. Metoden användes för automatisk
svetsning av mycket grova svetsfogar, t.ex. vid
sammansättning av fartygsplåtar på löpande
band. Vidare kan man i dag bågsvetsa betydligt
flera metaller än för blott några år sedan.
I Tyskland är en metod för trefassvetsning under
utveckling, varmed man hoppas kunna höja
svets-hastigheten och få gynnsammare
belastningsförhållanden. Slutligen kan nämnas att i
marknaden kommit små bekväma handverktyg för
automatisk punkt- eller bågsvetsning, som ersättning
för lödning.
För den elektriska rumsuppvärmningen söker
man nya vägar att minska energiförbrukningen
utan att komma under gränsen för behaglig
värmekänsla. Två sådana metoder förtjäna nämnas,
en schwezisk och en norsk. I Schweiz har man
tillverkat särskilda plagg i form av filtar, kappor
eller rockar med mycket flexibel lindning, utförd
för klenspänning och med transformator och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
