- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 74. 1944 /
285

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 10. 11 mars 1944 - Civilt och militärt - Svenska Brandtarifföreningen, av r - K. Järnvägsstyrelsen, av r - Telefon AB L M Ericsson, av r

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

// mars 19 AU

285

Civilt och militärt. I Dagens Nyheter för den 26 februari
1944 har statskommissarie Erik Norberg offentliggjort
följande iakttagelser, som han har gjort under en tids
tjänstgöring som kanslichef i Statens Krisrevision:

"När det andra världskriget bröt ut hade vår
försvarsledning ännu icke till fullo insett de krav som den nya
rörliga krigföringen ställde på krigsmaktens
motorise-ring. Följaktligen rådde stor brist icke blott på bilar,
motorcyklar, traktorer, tanks osv., utan även på utbildade
motormän, mekaniker, reparatörer och annan tekniskt
skolad personal för materielens skötsel och vård. Det
gällde att i en hast improvisera, och så tillkom — på
civilt initiativ — bl.a. arméingenjörkåren. När kåren skulle
organiseras uppstod genast en rad intrikata militära
problem: hur skulle uniformen se ut, vilken tjänsteställning
skulle de olika slagen av ingenjörer ha, var skulle de sitta
i mässen o.d. Det framhölls från militärt håll att det var
av stor vikt att arméingenjörerna erhölle en sådan
befälsställning att de skulle kunna hävda sig bland
yrkesmilitären. Nå, problemen löstes, hur vill jag lämna därhän,
men att effekten av den nödtorftigt genomförda militära
kostymeringen knappast blev den avsedda vet var och en
som hört tonfallet hos den ’riktige’ officeren när han
talar om ’hanlottor’.

I anledning av de många flygolyckorna ocli ett befarat
samband mellan dessa och vissa brister i den militära
väderlekstjänstens organisation tillsattes våren 1943 på
initiativ av chefen för flygvapnet en kommitté för att
utreda saken. Kommittén blev snabbt på det klara med
att den civila meteorologiska centralanstalten icke upp
fyllde de militära anspråken, utan att en särskild
militär väderlekscentral borde inrättas under chefen för
flygvapnet. Kritiken mot hittillsvarande ordning riktade
sig bl.a. mot att ett civilt organ omhänderhade den del
av de militära väderleksunderrättelserna som var av
hemlig natur samt att flygarna misstolkat anstaltens
prognoser eller saknat förtroende för dem. Det ansågs också
lämpligt att militärmeteorologerna erhölle civilmilitär
ställning med rätt och skyldighet att i tjänsten bära uniform.
Jag citerar kommittén: ’En civilklädd tjänsteman vid ett
militärt förband blir ofta, och särskilt under
fältförhållanden, av sina militära kamrater betraktad som en
utomstående, och han känner sig ej hemmastadd på mässen
bland sina uniformsklädda kamrater bland befälet. Även
ur legitimationssynpunkt är det lämpligt att
militärmeteorologerna i tjänsten bära uniform. Denna synpunkt kan
anses oväsentlig, men den kan vara av stor betydelse för
den enskilde individen i hans dagliga tjänst.’

Vissa protester mot bela detta betraktelsesätt restes väl
från civilt håll, men de militära synpunkterna segrade, och
förutsättningar ha numera skapats för att även
meteorologerna skola trivas på mässen och deras
väderleksprognoser tillvinna sig flygarnas förtroende. En fråga må dock
här inskjutas: Hur kommer det sig att inte också landets
försvarsminister måste gå i uniform?

I ett annat, nyligen framlagt kommittébetänkande
angående marinintendenturkårens organisation behandlas även
frågan om lämpligheten att ta i anspråk civil personal för
de arbetsuppgifter av rent kameral natur som för
närvarande påvila intendenturofficerare. Kommittén avvisar
denna tanke och anför därvid som en huvudinvändning att
’inom den militära organisationen en civil tjänsteman i
ledande befattning på grund av den undantagsställning
han komme att inta icke torde ha samma möjlighet att
vinna gehör och få sina synpunkter beaktade som en
militär befattningshavare’.

Det anförda må vara nog för att belysa den militära
inställningen till den civila arbetskraften. Några farhågor för
en fortgående militarisering av den svenska folksjälen
behöva de väl icke uppväcka — svenskarnas psyke är nu en
gång ohjälpligt civilt — men vill man eliminera den onödiga
motsatställningen mellan civila och militära och definitivt
bryta den militära kastandan, bör man nog snarast slå in

på den väg som leder till försvarets ’civilisering’, .dvs.
tveklöst acceptera den civila livsformens användbarhet även
inom försvarsväsendet och utnyttja arbetskraften efter dess
kvalifikationer och icke efter dess militära rang. Först då
kan man hoppas förläna innehåll och mening åt slagordet:
Rätt man på rätt plats inom försvaret."

Svenska Brandtarifföreningen har med anledning av
sin 70-åriga tillvaro utgivit en minnesskrift, som innehåller
ett tiotal uppsatser.

Tarifföreningens verkställande direktör, Gunnar
Holmgren, redogör för Tariff öreningen som
centralorganisation, och civilingenjör J Erik Berglund skriver Om
premiesättning. I uppsatsen Tarifföreningens brandtekniska
avdelning beskriver civilingenjör Christer Möller det
fruktbringande samarbetet mellan avdelningens ingenjörer
och myndigheterna, industrins sammanslutningar samt
tillverkarna av t.ex. motorvärmare, spannmålstorkar,
anordningar för bearbetning av magnesiumlegeringar m.fl.
för att vid nykonstruktioner och i fråga om nya varor
eliminera brandfaran. Detta arbete är givetvis av stor
betydelse för tillverkarna, vilkas varor därigenom öka i värde.
I artikeln Några synpunkter på ersättningsmaterialen i
brandförsäkringshänseende lämnar civilingenjör Sven
Lindberg en redogörelse för tarifföreningens medverkan
vid lösandet av en del frågor, soin ha uppstått i samband
med tillverkningen av ersättningsmaterial av olika slag.
Föreningen har bl.a. deltagit i författandet av föreskrifterna
angående skötseln av gengasbilar, deras användning i
närheten av brännbara byggnader osv. Föreningen har även
studerat tillverkningen av gengaskol ur brandsynpunkt,
självantändningens problem m.m. Liknande undersökningar
ha utförts bl.a. i fråga om cellull, foderkakor, torv,
fodercellulosa, ved m.m. r

K. Järnvägsstyrelsen har givit årets broschyr om sin
verksamhet under föregående år formen av ett fotografiskt
bildverk av mycket hög klass.

I det korta förordet meddelas, att persontrafiken sedan
1938 har ökat med 122 % och godstrafiken med 108 %.
överskottet på driften har under de senaste fem åren t.o.m.
1942 ständigt ökat och gått upp från 45,7 Mkr. 1938 till
123,8 Mkr. 1942. För 1943 beräknas driftöverskottet
preliminärt till 132 Mkr., en tidigare icke uppnådd siffra.

De många vältagna och i flera fall mycket vackra
fotografierna, som ha reproducerats i djuptryck, belysa på
ett utomordentligt trevligt sätt verksamhetens olika sidor;
vinter i Lappland, de nyaste lokomotiven, reparations- och
underhållstjänsten, den väldiga cykeltrafiken, jultrafiken,
arbetet på resebyråerna och mycket annat. En bild erinrar
också om gångna tider; i juli 1943 var det jämnt 40 år
sedan malmbanan till Narvik invigdes. r

Telefon AB L M Ericsson har givit ut en broschyr, i
vilken bolagets styrelserum i nybyggnaden i
Midsommarkransen beskrives.

Efter en kort orienterande inledning av arkitekten Ture
Wennerholm, som i stora drag redogör för planlösningen,
lämnar dr Gustaf Näsström en sakkunnig och
medryckande skildring av konstnären Ewald Dahlskogs stora
intarsiaarbete, varmed styrelserummets väggar ha
smyckats. Detta arbete, för vilket konstnären har använt icke
mindre än omkring 140 olika träslag, lär i sin art kunna
betecknas som ett av de största och märkligaste i svensk
inredningskonst. Framställningen är fördelad på fyra
kompositioner, behandlande den optiska och akustiska
underrättelsetjänsten från äldsta tider fram titi våra dagar, och
avsikten är givetvis att därmed symbolisera bolagets verksamhet.

Den förnämliga broschyren har tryckts hos Esselte, som
också har äran av de många lyckade färgbilderna. r

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 16:12:51 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1944/0297.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free