- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 74. 1944 /
361

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 13. 1 april 1944 - Luftvärnets eldledningsinstrument, av C W Winsnes

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

/ april 1944

361

Fig. 2. Ringsiktets princip.

hållningen f ’ t,. I horisontalplanet genom
träff-och fyrpunkterna tänkes en cirkel med
medelpunkten i Tp och radien lika med
framförhållningen f’t». På avståndet a från siktet utlägges

A’

i skalan - motsvarande cirkel. Kommer ett flyg-

a JD

plan med farten / på avståndet A, inriktas
kulsprutan, så att flygplanet synes på cirkellinjen och
den extrapolerade flygbanan synes gå genom
cirkelns medelpunkt. Den önskade
framförhållningen är härmed uttagen.

I sin praktiska utformning består ringsiktet av
diopter och riktcirkel, fig. 3. Dioptern motsvarar
siktet och riktcirkeln kornet på ett gevär.
Dioptern utgöres av en liten ring. Den, som gör
inriktningen, ser genom denna och håller ögat strax
bakom. Syftlinjen genom dioptern och
riktcir-kelns medelpunkt, markerad av en liten ring, är
parallell med eldrörets kärnlinje. Riktcirkeln
lagras kring sin horisontella diameter. Den kan
härigenom inställas i ett plan parallellt med målets
rörelseriktning, alltså horisontellt, som i fig. 2,
lutande eller vertikalt. I avfyringsögonblicket
siktas flygplanet mot en punkt på riktcirkelns
periferi, så belägen att flygplanets rörelseriktning
synes gå genom riktcirkelns medelpunkt. Är också
skalan den riktiga, erhålles rätt framförhållning.

För att skalan skall vara den riktiga måste
lutande avståndet A’ till träffpunkten förhålla sig
till avståndet a mellan diopter och riktcirkelns
medelpunkt liksom framförhållningen f’ts till
riktcirkelns radie. De två variablerna A’ och /
fordra variabelt avstånd a och variabel radie hos
riktcirkeln. Att med ett enkelt instrument
uppfylla båda villkoren erbjuder konstruktiva
svårigheter. Praktiskt måste riktcirkeln ha en
oföränderlig radie. Ringsiktet utföres vidare för ett
bestämt lutande avstånd, t.ex. 1 000 m. På detta
avstånd kan skjuttiden vara 2 s. Samtidigt göres
riktcirkelns radie kanske 5 cm.
Framförhållningen blir 250 m, om flygplanets hastighet är 125
m/s. Skall syftlinjen från dioptern till flygplanet
skära riktcirkelns periferi, måste diopterns
avstånd från riktcirkeln vara

"=U%005==0-200 m

Endast då bli trianglarna i fig. 3 likformiga (är
i stället flygplanets hastighet 200 m/s, måste
avståndet a vara 0,125 m för att framförhållningen
skall vara den riktiga). Ringsiktet utföres också
med dioptern förskjutbar i längdriktningen
utefter en fartlinjal. Med kännedom om flygplanets
fart kan på detta sätt riktig framförhållning
tas ut.

Flygplanet befinner sig endast ett kort
tidsmoment inom gynnsamt skotthåll. Både avstånd
och fart måste i regel uppskattas, det finnes ej tid
att bestämma dem fullt exakt.
Luftvärnsriktmed-let kan därför utan större fel konstrueras för
genomsnittligt godtagbara räknevärden, för ett
visst avstånd. Farten uppskattas eller ges enligt
erfarenheten lämpligt värde. Dioptern inställes på
häremot svarande värde utefter fartlinjalen.

Riktcirkelns inställande parallellt med
flygplanets rörelseplan måste bli en tidsödande och även
en ungefärlig operation. Approximationen med
riktcirkeln i ett visst på förhand bestämt läge ger
icke upphov till något större fel. Flera utföranden
förekomma. Riktcirkelns plan kan hela tiden
hållas horisontellt. Detta kan enkelt åstadkommas
med en tyngd fast förenad med riktcirkelns
lagringsaxel. En förenkling ernås även om
riktcirkelns inställning göres oberoende av höjdvinkeln,
vinkeln mellan horisontalplanet och syftlinjen till
flygplanet, genom att riktmedlet får ge fullt riktig
framförhållning vid en viss medelhöjdvinkel hvm.
Riktcirkeln övergår då till en mot eldrörets
kärnlinje i alla lägen vinkelrät ellips. Storaxeln är den
tidigare vridningsdiametern och dess storlek
blir oförändrad. Lillaxeln blir i skalan lika
f ’ t sin hvm. Ett flygplan synes vanligen under en
snabbt föränderlig höjdvinkel. Den ytterligare
förenklingen att ersätta riktellipsen med en fast
och mot kärnlinjen vinkelrät riktcirkel medför
därför ej heller något större fel.

Ovan gjordes ett mindre förbehåll för riktningen
av eldrörets kärnlinje vid skottlossningen,
nämligen "med den avvikelse, som betingas av kulba-

Fig. 3. Ringsiktets likformiga trianglar
fi > fi; 1 och 2 fyrpunktslägen och
samhörande diopterlägen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:28:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1944/0373.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free