Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 13. 1 april 1944 - Luftvärnets eldledningsinstrument, av C W Winsnes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
366
TEKNISK TIDSKRIFT
igenom en bild av flygplanets väg erhålles och
möjlighet ges att till pjäserna kontinuerligt
överföra de tre skjutelementen, så att pjäserna alltid
hållas riktade mot aktuella träffpunkten. När så
flygplanets läge och rörelsetillstånd bestämts,
gäller det för centralinstrumentet att med utgång
härifrån beräkna träffpunktens läge i rymden och
ge dennas koordinater den form, som bäst
lämpar sig för pjäsen. Som regel äro koordinaterna
polära, de tre ovannämnda skjutelementen.
Tem-peringen är avståndet uttryckt i den tid
(skjuttiden), efter vilken projektilen skall brisera.
Centralinstrumentet behöver för sin bestämning
av flygplanets läge avståndet till detta, vilket
uppmätes med avståndsinstrument. Detta är antingen
uppställt för sig själv eller också sammanbyggt
med centralinstrumentet. I senare fallet vinnes
garanti för att båda instrumenten följa samma
flygplan.
Flygplanets rörelse kan bestämmas med två
principiellt skilda metoder, linjära och
vinkel-hastighetsmetoden. Vid linjära hastighetsmetoden
bestämmes flygplanets absoluta rörelse. De
storheter, som beräknas, äro flygriktning och
hastighet, vilka även kunna avläsas på flygplanets
instrumenttavla. Vid den senare metoden mätes
sett från centralinstrumentet den vinkelhastighet,
med vilken flygplanet synes röra sig i sid- och
höjdvinkelled, samt avståndet ändras. Vid båda
metoderna kan sedan framförhållningen
beräknas dels genom en geometrisk avbildning av
storheterna i rymden och dels genom en
matematisk beräkning ur de uppmätta storheterna.
Man skiljer mellan geometriskt och algebraiskt
förfarande.
Mellan projektilens tempering och pjäsens
av-fyring förflyta några sekunder, laddödtid; det
åtgår en viss tid för laddning av pjäsen. Detta måste
centralinstrumentet ta hänsyn till vid beräkning
av träffpunkten. Till framförhållningen, enligt
ovan flygplanets fart gånger skjuttiden, måste
adderas produkten av samma fart och
laddödtid.
Vanligen uppställes centralinstrumentet några
hundra meter från pjäserna och på en högre
punkt än dessa, en parallax förefinnes mellan
instrument och pjäser. Detta tar instrumentet
hänsyn till och omräknar skjutelementen, så att de
gälla för pjäsernas uppställningsplats.
Skjuttiden är beroende av med vilken hastighet
projektilen lämnar pjäsens eldrör.
Utgångshastigheten i sin tur är beroende av ett flertal faktorer,
såsom krutets temperatur, projektilens vikt,
eld-rörets förslitning m.m. På sin väg mot målet
påverkas projektilen av luftens tillstånd och rörelse.
Vinden ger i sin riktning projektilen en
rörelse-komposant, som varierar med vindstyrkan.
Luftmotståndet är beroende av bl.a. luftens täthet och
temperatur. Hänsyn måste tas till alla dessa från
dag till dag varierande faktorer. Instrumentet har
därför en "dagskorrektör", där de för dagen
gällande inflytelserna kunna korrigeras genom en
inställning av korrektionsvärdenas storlek.
Man kan vid centralinstrumenten iaktta samma
historiska utveckling som vid korrektörerna. Från
början utfördes ett flertal räkneoperationer genom
inställning av visare och följevisare över ett antal
skalor genom vridning på diverse rattar. Nu går
allt helautomatiskt, varvid små elektromotorer
äro drivkraften för de olika organen.
Även överföringen av skjutelementen från
centralinstrumentet till pjäser sker på elektrisk väg
och oftast med syngonelement. Den sändande och
den mottagande apparaten äro exakt lika och
bestå av en växelströmsmaskin. De båda
maskinernas statorer matas från samma enfasiga
växelströmsnät. Rotorerna äro trefasiga och förbundna
med en endast mellan dem gående trefasledning.
Är rotorernas läge i statorns magnetfält
detsamma, framgår ingen ström i trefasledningen.
Tvångsvrides sändarens rotor, uppstå däremot
utjämningsströmmar, som tvinga mottagarens rotor
att inta samma läge som sändarens.
Gentralinstrumentet, fig. 11, måste kompletteras
med en elektrisk utrustning, överföringskablar
och elektrisk generator eller ackumulator.
Centralinstrumentets drivmotor äro likströmsmotorer.
Sker skjutelementens överföring med växelström,
måste i utrustningen även ingå ett
omformar-aggregat. Detta kombineras då med organ för
konstanthållning av spänningen.
Fig. 11. Centralinstrument (Gamma).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
