Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 13. 1 april 1944 - Teleteknikens utveckling sedan 1939. Radio, av Frank Hammar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i april 19 A A
373
fonväxel i land. En påringning från den ena ön
besvaras automatiskt med upptagetton, om
landstationen för tillfället skulle råka vara upptagen
av trafik med den andra ön. Vidare finnas
anordningar till förhindrande av obehörig avlyssning.
Larm ges automatiskt om sändarfrekvensen skulle
avvika från det riktiga värdet.
Inom området fasta stationer för rörlig trafik,
dvs. kuststationer för fartygsradio och
markstationer för flygradio, finnas knappast några
principiella nyheter. De trafiktekniska kraven ha
emellertid efter hand medfört, att sändare för
dessa ändamål utrustas med ett allt större antal fast
inställda frekvenser och med allt fullständigare
fjärrmanöveranordningar. Antalet på automatisk
väg valbara fasta frekvenser utgör på de
modernaste utrustningarna 6 till 10, fig. 5. De olika
kretsarnas frekvensinställningsorgan — variabla
kondensatorer eller variometrar samt eventuellt
omkopplare — förses därvid med individuella
automatiska rasteranordningar, drivna av
gemensamma eller individuella motorer.
Fjärrmanöversystemen för moderna kust- och
markstationer medge i regel förutom
frekvensväxling även växling mellan olika svängningsslag
och effektvärden samt svarsindikering. Genom att
tillämpa automattelefonins metoder och
konstruktionselement kan en sådan fullständig kontroll
erhållas över endast fyra trådar. Det kan vara av
intresse att nämna, att vi här i Sverige under de
senaste två åren fått fram två konkurrerande
typer fjärrmanövrerade flerfrekvenssändare av
ovan skisserade typ. Båda äro av allt att döma
mycket avancerade även internationellt sett.
I fråga om mottagare för kust- och
markradiostationer ha inga viktigare tekniska nyheter
försports under de senaste åren, men det förtjänar
att nämnas, att det nu finns en svensktillverkad
trafikmottagare av hög internationell klass.
Uvecklingen på fartggsradioområdet har
fortsatt, och avsevärda konstruktiva förenklingar
kunna noteras. Installation och underhåll ha
väsentligt underlättats genom att de olika i en
utrustning ingående apparaterna kombinerats. K.
Telegrafstyrelsens Radiobyrå, som redan före kri-
get hade låtit konstruera en kombinerad
lång-och kortvågssändare, har sålunda under
krigsåren i samarbete med industrin konstruerat en
fartygssändare, som täcker både långvågs-,
kort-vågs- och telefonibanden och dessutom
innehåller en särskild nödsändare. Samtidigt har den
också låtit konstruera en allvågsmottagare för
fartygsbruk, som bl.a. är försedd med
"lokal-knapp" för direkt inkoppling av nöd- och
anropsfrekvensen 500 kp/s.
I Amerika tycks utvecklingen också gå mot
kombinerade anläggningar, men enligt en helt annan
princip. Liberty-fartygens radioutrustning är
nämligen sammanförd i färdigkablade stativ, som
innehålla sändare, mottagare och alla tillbehör
t.o.m. skrivbord för telegrafisten,
skrivbordsbelysning och stationsur. Stativen kablas vid
radio-fabriken, och vid installationen ombord behöva
endast antenn och kraftkälla anslutas.
En aktuell och krisbetonad företeelse inom
far-tygsradioområdet utgör införandet av radio
ombord på livbåtar, som nu i viss utsträckning gjorts
obligatorisk. Radiobyrån har utfört en
konstruktion, som från och med i år användes i
lejdtrafi-ken, fig. 6. Sändaren har fyra rör och utsänder
modulerade signaler på nödsignal-frekvensen 500
kp/s. Den erhåller driftspänningar från en
handgenerator, som dessutom är kombinerad med en
automatisk teckengivare för utsändning av
nödsignaler. Denna automatiska teckengivning kan
naturligtvis ej ånge någon position, i stället utsändes
ett pejlstreck, som pejlas från det fartyg, som
kan komma till hjälp. Hela sändaren är
innesluten i en gummisäck, som vid haveriet slänges
överbord, och därefter uppfiskas av en livbåt.
Antenn kan uppsättas på livbåtens mast, och
sändarens räckvidd blir därvid ca 50 km. Betydligt
längre räckvidder kunna uppnås med ett annat
antennsystem, som uppbäres av en drake och som
användes då väderleksförhållandena så medge.
Utrustningen är kompletterad med en
torrbatteri-driven mottagare.
De viktigaste nyheterna inom flggradioområdet
avse radionavigering och komma att behandlas
längre fram. För de egentliga trafikutrustningar-
Fig. 6. Radioutrustning för
livbåtar; t.v. sändare med
handdriven generator; t.h. mottagare
för 500 kpls.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
