Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 13. 1 april 1944 - Teori för frekvensdetektor, av Bengt Josephson - Nedsmutsning av isolatorer i utomhusställverk, av Carl E Söderbaum - Det sidste ord, af Kumbel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
386
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 2. Diskriminatorkurvans utseende vid olika värden på
kopplingstalet, k — 0,5; 0,7; 1; 1,4; 2; 3; 4 i ordning inifrån.
motstånden i primär- och sekundärkretsarna (däri
inberäknade de ekvivalenta
belastningsmotstånden från dioderna och drivröret, reducerade
till seriemotstånd). För att kurvans linjära del
skall bli så lång som möjligt bör x vara 1,5
à 2, varvid det lämpligaste värdet beror på
den tillåtna distorsionen. Det relativa
frekvensavståndet mellan diskriminatorkurvans toppar
bestäms med en nära approximation av formeln
2 Af lf o =^Vo,b + — 0,1 x. Vid beräkning av
diskriminatorns ingångsimpedans kan den
betraktas som två induktivt kopplade resonansavstämda
kretsar. För att bekräfta de teoretiskt erhållna
resultaten ha en serie mätningar gjorts, varvid i
allt väsentligt överensstämmelse erhölls mellan
de uppmätta och beräknade kurvorna.
Fig. 2 visar oscillogram över diskriminatorns
karakteristiska kurva för olika värden på
kopplingstalet x. Man ser att x = 1,5—2 ger bästa resultatet.
Om en resistans inkopplas i drosselgrenen flyter
genom den summan av likströmmarna i de två
dioderna, och strömmen i den ena dioden
åstadkommer alltså en negativ förspänning till den
andra, och vice versa. Man kunde konstatera, att
en ej oväsentlig förbättring av kurvformen
erhölls, om i serie med drosseln inkopplas ett
motstånd på omkring en tredjedel av vardera diodens
belastningsmotstånd.
Nedsmutsning av isolatorer i utomhusställverk.
Nedsmutsning i betydelsen försämrad isolation kan uppstå på
flera olika sätt. I Sverige har man på västkusten känning
av saltstormarna, vilka medföra saltbeläggning på
isola-torytorna. När denna saltbeläggning sedan blir ledande
antingen genom dimma eller genom smältande frost eller
snö, erhålles överslag, vilket på standardapparaterna ofta
medför isolatorbrott. Ett annat slag av nedsmutsning
uppträder i närheten av fabriker, som smutsa ned
omgivningen. I båda fallen kan man dock, om nedsmutsningen varit
måttlig, räkna med en viss naturlig rengöring genom att
nedsmutsningsperioderna avbrytas av regn.
I den tyska fackpressen har A Roggendorf nyligen be-
handlat dessa frågor och angivit erfarenheter av stort
intresse för driftmannen. I områden, där man har att räkna
med de ovan berörda driftsvårigheterna, kan det
ifrågakomma, att i stället för utomhusstationer bygga
inomhusstationer och att kablar användas i stället för
luftledningar. Roggendorf påpekar, att detta byggnadssätt i regel
blir betydligt dyrare, än om man kompletterar
utomhus-anläggningarna med följande speciella anordningar:
dim-porslin, anläggning för konstgjort regn och ljusbågsskydd.
Dimporslin framställes tydligen i Tyskland för såväl
iso-latorkedjor som för pelarisolatorer. VDE har givit ut
föreskrifter för provning av detta porslin. För
pelarisolato-rerna har man där bl.a. föreskrivit, att de skola vara
utbytbara mot normalisolatorer. De skola alltså ha samma
huvuddimensioner.
Regnanläggningarna ha i Tyskland varit i drift sedan
några år tillbaka, och de lämna goda resultat. I Sverige
har man vid Göteborgs Elverk sedan några år tillbaka
rengjort ett 50 kV ställverk under drift genom
vatten-besprutning. Nyligen har även Vattenfallsstyrelsen med
utgångspunkt från de tyska erfarenheterna utfört försök
med vattenbesprutning av isolatorerna i 130 kV ställverk
under drift. Det visade sig därvid, att inga egentliga
svårigheter förelågo. Om man, såsom tyskarna tydligen gjort,
övergår till fasta regnanläggningar, bli svårigheterna att
utföra rengöring naturligtvis ännu mindre.
Ljusbågsskydden yttrar sig Roggendorf tämligen utförligt
om. Han fordrar av ett dylikt skydd, dels att ljusbågen
skall hållas ut från isolatorn, och dels att den skall
stabiliseras i den för omgivningen gynnsammaste riktningen.
Han lämnar sedan exempel på en del armaturer, varvid
man särskilt fäster sig vid specialkonstruerade fotpunkter
för ljusbågarna, vilka bestå av cylindriska metalldelar, som
omges av ett konstmaterial, vilket vid hög temperatur
avger stora gasmängder. Utanpå detta material sitter
sedan en cylindrisk järnkåpa, som icke står i ledande
förbindelse med kärnan.
Roggendorf påpekar, att man under vissa
väderleksförhållanden icke kan bli i tillfälle att begagna
regnanläggningarna. Detta gäller speciellt under kyla. Försök med
varmt vatten har slagit alldeles fel. Under dessa
förhållanden får man nöja sig med att se till, att när en ljusbåge
uppstår på grund av nedsmutsning, denna icke fördärvar
porslinet. Detta sker då med tillhjälp av ljusbågsskydden.
Då man i utomhusanläggningarna i längden icke kan undgå
överslag, synes det vara riktigt att slå in på den här
angivna vägen och generellt anordna effektiva ljusbågsskydd
på apparaterna. (ETZ 1943 h. 43/44.) Carl E Söderbaum
Det sidste ord
Griik om Diskussionstekiiik
Runsten at faa det sidste Ord
er enkel som bare Fanden.
Trikket bestaar i ikke at ta
det næstsidste Ord fra den anden.
KIJMBEL
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
