- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 74. 1944 /
388

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 13. 1 april 1944 - Föreningar - Svenska Teknologföreningen. Svenska Elektroingenjörsföreningen, av Mm - Sammanträden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

388

TEKNISK TIDSKRIFT

Föreningar

Svenska Teknologföreningen

Svenska
Elektroingenjörsföreningen sammanträdde fredagen den 18
februari under ordförandeskap av
professor Fredrik Dahlgren. Nya
medlemmar blevo civilingenjörerna G Axelsson,
C Ekblad, H Eskilsson, L Ljungqvist,
T Nylén och T Skytt.

Föreningen diskuterade lämpligaste
samlingstid för föreningssammanträden
med anledning av att styrelsen beslutat
återgå från 19.00 till den hävdvunna
tiden 19.30 för alla "normala"
sammanträden. Representanter för i landsorten
bosatta medlemmar föredrogo en
tidigare samlingstid, medan ett stort antal
medlemmar enligt en provröstning vid
ett föregående sammanträde önskat
återgång till 19.30. En förnyad röstning
nu gav intet utslag, varför ärendet
återremitterades till styrelsen.
I Dagens Eko redogjorde byråingenjör
Sven Öberg för "Lotsverkets nyaste
elektriska fyr- och mistsignalanläggning på
Simpnäsklubb", som är i hög grad
automatisk och fjärrmanövrerad över en
2,5 km lång sjökabel. Kabeln innehåller
6 kV ledare för kraften jämte 14
signal-och manöverledare, av vilka 7 överföra
indikeringsimpulser från fyren till
kontrolltavlan i land och 2 äro
telefonledningar. På de återstående 5 ledarna
överföras 20 olika manövrer med hjälp
av en kombination polariserade reläer.

Civilingenjör Halvard Liander höll
därefter ett föredrag om
"Konsthartser-na som isolermaterial". Talaren
framhöll att konsthartserna icke utgöra en
enhetlig grupp av ämnen utan kunna
framställas av en mångfald olika
utgångsprodukter och enligt flera olika
förfaranden. Gemensamt för dem alla
är dock att molekylstorleken är
avsevärd och att de låta sig formas plastiskt.

De termoplastiska hartserna måste
"legeras" med mjukningsmedel för att få
god formbarhet och elasticitet. Men
detta försämrar i regel också de
elektriska egenskaperna. De härdbara
hartserna äro amorfa och spröda och måste
armeras med fibrösa material, som
knådas ihop med hartset medan detta
ännu är smältbart. De elektriska och
mekaniska egenskaper hos
konstmassorna påverkas därför inte bara av
konsthartsets sammansättning,
molekylstorlek och molekylform utan även av
mängden och beskaffenheten av använda
mjukningsmedel, fyllmedel och andra
tillsatser samt betingelserna vid
framställning och formgivning. När dessutom
mätresultaten ofta påverkas av vilken
provmetod som användes är det inte
ägnat att förvåna att man påträffar
högst varierande värden för en produkt
som t.ex. går under ett så diffust namn
som bakelit.

Talaren gav därefter i schematisk form
en sammanställning av de viktigaste
egenskaperna för några av de mest använda
konstmassorna. Inom teletekniken fäster
man största avseende vid
isolationsmotstånd, dielektricitetskonstant och
förlustfaktor medan genomslagshållfasthet och
förmåga att motstå krypströmmar är
av största intresse för kraftteknikern.
Isolationsmotståndet varierar inom så

vida gränser som 108—10i? ohmcm vid
rumstemperatur och avtar starkt vid
stigande temperatur. Då
isolationsmotståndet bör ligga omkring 10*5 ohmcm
är det i första hand polystyrol och
övriga vinylpolymerisat som komma i
fråga inom teletekniken. Emellertid spelar
ytmotståndet ofta en större roll, och man
har funnit, att ytskiktet uppvisar helt
andra egenskaper än det inre av materialet.
Dielektricitetskonstanten stiger i regel
något med temperaturen och avtar med
frekvensen. Hos isolermaterial bör den
vara låg utom för material för
kondensatorer. Låg förlustfaktor är av
fundamental betydelse inom teletekniken men
viktig även inom krafttekniken, då
förlustfaktorn och dess temperaturberoende
bestämma genomslagshållfastheten.
Polystyrol har god förlustfaktor, bakelit och
liknande pressmaterial dålig, såvida
man ej använder glimmer som
fyllma-terial. Försök att använda
polystyrol-impregnerat papper i stället för
bakelit-lackerat till kondensatorgenomföringar
ha visat sig lovande.

Genomslagshållfastheten är särskilt
känslig för provmetodiken och varierar
mycket mellan olika material. I
allmänhet ha de termoplastiska
konstmassorna högre genomslagshållfasthet än
material uppbyggda på härdbara hartser.
För bakelitpappersprodukter kan man
dock uppnå mycket goda värden
vinkelrätt mot skikten. I många fall är
emellertid krypströmshållfastheten viktigare
än genomslagshållfastheten. Kring
spänningsförande delar i t.ex. en
kopplingsplint uppträda små gnistor när
läck-strömmen blivit tillräckligt stor till följd
av föroreningar eller kondensvatten på
ytan. Om isolermaterialet icke motstår
dessa gnistor växer det ut en mer eller
mindre förgrenad sträng av kolat
material, vilket slutligen leder till en
verklig överledning. Pressmaterial med
mineralfyllning äro här bättre än sådana
med trämjöl eller annat organiskt
fyll-material, sannolikt beroende på att
hartset i ytan brännes bort, kvarlämnande
de krypströmsfasta oorganiska
materialen. Karbamid- och melaminhartser
betecknas som krypströmsfasta emedan
de inte förkolas utan sönderdelas under
förgasning. Den förkolning, som
eventuellt inträffar vid termoplastiska
material, gör mindre skada, ty kolet synes
bli inbäddat i smält harts.

Vid bedömning av ett isolermaterial
måste även hänsyn tas till de mekaniska
egenskaperna, som kunna vara minst
lika viktiga som isolationsförmågan.
Hållfastheten hos konsthartser och
härav framställda material är sämre än för
vanligen använda metalliska
konstruktionsmaterial. Draghållfastheten, som är
bäst hos de fiberformiga materialen,
uppgår i regel inte till mer än några
få kg/mm2 och är beroende av den
hastighet, med vilken provet utföres,
materialet "kryper". Böjhållfaslheten är
störst hos skiktade bakelitmaterial,
elasticitetsmodulen lägst för
cellulosaacetat, högst hos bakelit och liknande
material. Av stor vikt är
slagböjhåll-fastheten, som mätt på oskårad stav är
bäst hos sega termoplastiska material,
sämre hos härdbara pressmassor. Mätes
på skårad provstav erhålles en bättre
uppfattning om sprödheten. Den varierar
starkt med ämnets sammansättning och
framställningssätt. Även andra egen-

skaper, såsom hållfastheten i värme,
värmehärdighet, och låg
absorptionsförmåga för vatten äro av stor praktisk
betydelse, men man har ännu icke
uppnått full enighet om provmetoder och
tillåtna gränsvärden.

Som sammanfattning visade talaren en
tabell med platssiffror för olika
egenskaper hos de tio konsthartsmaterial
som behandlats. Polystyrol framstår
som det bästa materialet ur elektrisk
synpunkt, men dess användning
begränsas av termoplasticitet, relativt låg
hållfasthet och hög
värmeutvidgningskoef-ficient. Det torde likväl få betydligt
större användning än hittills, särskilt
inom teletekniken. Bakeliten står sig
ganska gott, även om mera
krypströms-fast pressmaterial är efterlängtat. Här
kan möjligen melaminhartset komma att
spela en roll.

Efter föredraget följde en stunds
diskussion med inlägg av hrr Brodin,
Berlin, Charpentier, Herlitz och
föredragshållaren. Diskussionen rörde sig i
huvudsak om möjligheten att få
bakelit av definierad kvalitet, vilket
förutsätter godtagna provmetoder.
Föredragshållaren refererade därvid några
nyare utländska provmetoder, som dock
hade flera nackdelar, särskilt när det
gäller provning av en färdig
konstruktion. Man kom även in på de svenska
föreskrifterna, som man ansåg endast
borde äga tillämpning på
installationsmaterielen, där bakeliten är en allmän
handelsvara, som undandrar sig
kontroll. Man borde i längden icke
motsätta sig t.ex. motorplintar av bakelit.
Tillkomsten av nya fyllnadsmaterial
torde ge anledning till förnyad
omprövning av föreskrifterna, som avsågo
bakelit med trämjölsfyllning. Mm

Sammanträden

Svenska Teknologföreningen

Grafisk Teknik sammanträder
måndagen den 3 april 1944 kl. 19.30. 1.
Föreningsärenden. — 2. Dagens Eko. —
3. "Yrkessjukdomar inom den grafiska
industrin"; för de tekniska
synpunkterna redogör civilingenjör Erik Thrtsen*
och för de medicinska professor Sven
Forssman, Statens Institut för
Folkhälsan. — Supé och samkväm.

Mekanik sammanträder onsdagen den
12 april 1944 kl. 17.45 (datum och tid!).

1. Föreningsärenden. — 2. "Vätets roll
i teknik och material", anföranden av
några framstående teknici. — KU. 19.30
middag och samkväm.

Kemi och Bergsvetenskaps
medlemmar äro inbjudna till Geologiska
Föreningens sammanträde på Stockholms
Högskola, lärosal 3, Kungstensgatan 45,
torsdagen den 13 april 1944 kl. 19.30
"Danmarks Geologiske Undersögelses
Borearkiv. Arkivets organisation,
ar-bejdsmåde og en del af dets resultater
gennem 18 år", föredrag av dr phil.
H öDUitf. Sexa på Studentkårens
Restaurang.

Svenska
Elektroingenjörsföreningen sammanträder fredagen den 14 april
1944 kl. 19.30. 1. Föreningsärenden. —

2. Dagens eko. — 3. "Eldrift ombord",
föredrag av civilingenjör Nils Ericson.
— Supé och samkväm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:28:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1944/0400.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free