Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 14. 8 april 1944 - Malmgeologisk forskning på Nordostgrönland, av Olof Eklund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i april 19 A A
399
Fig. Skiss av Drömbukten (enligt Noe Nygaard) 193b.
mäktiga Auspiciapyriten på Glaveringön kunde
jag även konstatera någon arsenikkis med
obetydlig guldhalt. På båda platserna är paragenesen
guld—arsenikkis påtaglig. Den största kända
förekomsten av kopparkis i Ostgrönland är den
tidigare nämnda "Blå gången" på
Wegenerhalv-ön (fig. 3). Det är en kvartsgång, som genomskär
devona skifferkvartsitiska, veckade bergarter, och
brottstycken av denna ingå i gångmassan. Ofta
äro dessa serpentiniserade och förkislade.
Gångens hängande är minst metamorfoserat, men
cirka 2 dm av ytskiktet är gnuggat. Liggandet är
något kloritiserat och serpentiniserat.
Koppar-kisen samt något malakit, vilka äro de sist
utkristalliserade mineralen, förekomma mestadels
åt liggväggsidan i gången och uppträda här i
med kvartsförekomsten parallella sprickor och
mestadels i form av rena körtlar. Hämatit finns
även. Guld- och silverhalterna äro mycket
oregelbundna i gångmassan. De få prover, som vi blevo
i tillfälle att ta, gåvo sålunda ej över 0,3 g/t guld,
resp. 60 g silver per ton gångmassa.
Gången är 2—3 m mäktig och kunde följas upp
till cirka 400 m höjd och skönjdes lång väg
utefter bergkammen. En ung basaltgång skäres av
"Blå gången", varför tertiär ålder måste antas för
denna. Man kan förmoda, att gången i sin
fortsättning genomlöper intradevona eruptiv och här
möjligen anrikas. Det lösa blocket, som
Noe-Ny-gaard fann år 1933 (med 5,7 g/t guld och 5 %
koppar) lär ha bestått av förkislad, omvandlad,
intra-devon porfyr med kvartsådror. Att detta block
härrör från med "Blå gången" analoga förekomster
kan förmodas. För brytning äro det topografiska
läget samt gångens sträckning och mäktighet
lämpliga. God ankringsplats finns, men isförhållandena
äro största delen av året svåra i fjorden.
Vid Ravnefjällets strand (fig. 3) på
Wegener-halvön hittades 1933 det ovannämnda
Noe-blocket. Ehuruväl berget består av veckade
de-vonbergarter med intradevon porfyr, diabas och
syenit, samt en tertiär basaltgång och lokala,
svaga kisimpregnationer, sprickor och en liten
barytgång förekomma, kunde bevisas, att blocket
ej härstammar från detta bergparti. Dess moder
-klyft måste befinna sig längre norrut på halvön
— de malmgeografiska förhållandena visa vissa
tecken härpå. Blocket kan möjligen även ha
hit-förts av drivis eller vattenrörelser.
På västra dalsluttningen, ca 5 km söder om
Mount Quensel på Wegenerhalvön, iakttogos i
permkalken, ca 320 m över havet,
kopparkis-impregnationer. Undersökning och analyser av
kalken i omgivningen och utefter vissa
perme-ablare skikt i närheten av kiskörtlarna gåvo vid
handen, att kopparmineralet endast förekommer
lokalt och fattigt i sprickor.
På udden öster om Mount Nordenskiöld i
Nathorst-fjorden fann Gansser 1934 en
koppar-kis-pyritförekomst i de marina sedimenten
(karbon enligt Noe-Nygaard, marin perm enligt O
Eklund, se fig. 5).
Gansser skriver: "Kalken är tektoniskt störd
i malmzonen, sprickorna här äro utfyllda med
karbonat, mineraliseringen tycks vara bunden
till dessa sprickor, kiserna förekomma alltid
med kalcit — ev. något manganhaltig, fin
im-pregnation av sidostenen utgår från de
malmförande karbonatgångarna, kalken tycks här vara
sandigt marmorerad. Mineralbildningen är ev.
metasomatisk metamorfos, malmen består
huvudsakligen av pyrit, som delvis för koppar och i
vissa fall innehåller kopparkis. Malmzonen är
några meter bred. Den rikaste delen — cirka 1 m
— håller omkring två viktsprocent malmmineral.
Ovan beskrivna förekomst är billig i brytning och
lätt att anrika." Fyndigheten saknar emellertid
på grund av läget, litenheten och fattigdomen allt
praktiskt intresse.
Backlund och Wenk berätta om
kopparkis-impregnationer i en amfibolitmarmorserie i
mig-matisk bergart (prekambrium, på sydöstra delen
av Charcots land, och Wegmann och Gansser
hittade kopparmineral i
amfibolitkloritskifferrull-stenar — tillhörande det metamorfa komplexet —
Fig. 5. Pyrit-kopparkisförekomst 30 juli 1934 (enligt Aug.
Gansser). Kustprofil: öster om Mount Nordenskiöld
(kontinental trias), väster om Depotön. a. brokig märgel, b. svart
lerskiffer, c. dolomitisk kalksten, d. dolomitisk, något
korallogen kalk, e. sandiga partier i kalksten, f. röd sandsten,
konglomerat, g. malmzon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
