Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 15. 15 april 1944 - Fredrik Henrik af Chapman, av Gustaf Halldin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
420
TEKNIS K TIDSKRIFT
verkstäder och stora gedigna
administrationsbyggnader av korsvirkeskonstruktion eller sten i
stället för gamla otidsenliga byggnader och skjul.
De nya, av vilka flertalet ännu i dag pryda
varvet, uppfördes alla under åren 1781—1786.
Det nuvarande varvschefsbostället byggdes på
framställning av Chapman och efter hans
ritningar. Förre varvsamiralen Tersmeden, vars
befattning af Chapman övertog 1783, gör när han
fick se ritningen, följande syrliga reflexion: "Jag
flatnade inom mig själv att se de pretentioner,
som han" — af Chapman — "gjorde att logera
grandement, så olika mot förra tider här i Sverige
och mot vad jag i England. Spanien och Holland
sett pretenderas. Och i detsamma filosoferade jag
huru skadeligt det är, att artister upphävas till
karaktärer uti deras stånd ovanliga."
En annan varaktig insats gjorde af Chapman
genom sin modelltillverkning. Samtidigt med att
fartygen byggdes, lät han tillverka modeller i
stor skala av de viktigaste fartygstyperna,
utomordentligt väl och detaljerat utförda. I en av de
nya varvsbyggnaderna inredde han en ståtlig
modellsal. Där insattes dels de på varvet redan
befintliga äldre modellerna, dels de modeller av
skärgårdsflottans fartyg vilka af Chapman
medfört från Stockholm och som inlöstes av kronan
och dels de nytillverkade modellerna av
örlogsflottans nya fartyg. T.o.m. Tersmeden var här
imponerad. Den 12 september 1785 skrev han i
sin dagbok: "Vi" (amiralerna Wrangel och
Tersmeden) "gjorde sedan en tur att bese de nya
modellerna efter Chapmans ritningar till en
fregatt och ett skepp, som nu byggdes, vilka var
efter halvtumsskala på foten, ganska väl och
propert med deras tackling och
metallkanon-bestyckning admirabelt arbetade. Och hades
under händer tvenne dylika med genomskärning,
varav man kunde se alla indelningar ifrån kölen
till halvdäcket. Sex hantverkare eller modellörer
användes dagligen härtill, varigenom intet varv i
Europa lärer finnas så försett med alla slags
fartygsmodeller, brukade i Europa och Asien, som
här i Karlskrona."
Kriget uttömde Sveriges ekonomiska resurser.
Efter fredsslutet 1790 knappades
försvarsanslagen in. Materielen började delvis förfalla, af
Chapman lämnade sin befattning som varvsamiral
1793. Han var då 72 år. Han fick behålla sin
lön mot det att han alltjämt utförde ritningar
för flottorna. Han fick nu mera tid att ägna sig
åt de invecklade problem, som uppställde sig för
skeppsbyggaren.
Chapmans insats såsom teoretiker och författare
Såsom redan blivit nämnt utgav Chapman 1768
sitt stora planschverk "Architecturci Navalis
Mer-catoria", vilket några år senare, 1775, följdes av
"Tractat om skeppsbyggeriet". Situationen, då
dessa verk utkommo, belyses av Chapman i före-
talet till "Tractaten" på följande sätt: "Det
plägar så tillgå uti skeppsbyggnad, att man bjuder
till den ena gången efter den andra var och en
efter den insikt han äger, att förbättra skeppens
skapnad, nämligen då man byggt ett skepp och
sedan det blivit färdigt och befunnits äga en eller
annan elak kvalitet, har man vid byggnaden av
ett annat, efter bästa begrepp så ändrat
skapnaden, att det icke skulle få ett dylikt fel; men det
har som oftast eller nästan merendels icke bättre
lyckats än att det nya skeppet därigenom fått
ett annat fel–-. Man kan härav finna, att
skepp byggas med bättre eller sämre kvaliteter
mer av en slump–—. Det blir för den skull
nödigt att utröna vad det är som skall bringa
denna kunskap till mera fullkomlighet."
Flera lärda, särskilt franska vetenskapsmän,
sysselsatte sig under 1700-talet med
skeppsbyggeriets problem. Av dessa problem hade flera fått
sin lösning just vid århundradets mitt, såsom
i fråga om läget av deplacementets tyngdpunkt,
fartygets bärighet och statiska stabilitet. Dessa
och andra skeppsbyggnadstekniska frågor
behandlades i lärda skrifter, såsom "Traité de la
Navire" av Pierre Bouguer (1746) innehållande
bl.a. definition av metacentrum, och "Scientia
Navalis" av Leonard Euler (1749). För att förstå
dessa skrifter och praktiskt kunna tillämpa de
uppställda teorierna fordrades kunskaper i den
högre matematiken. Sådana hade Chapman
målmedvetet förskaffat sig. De många ritningar han
under studieåren samlat över fartyg av alla
möjliga slag hade han systematiskt studerat med
beaktande av upplysningar han inhämtat om
fartygens seglingsegenskaper m.m. Med sin praktiska
erfarenhet var han mannen att pröva de nya
teorierna. Vid konstruktionen av alla de fartyg,
vilkas ritningar äro sammanförda i "Architectiira
Navalis Mercatoria" (1768) tillämpade han dem
och i sin "Tractat om skeppsbyggeriet" framlade
han dem jämte egna metoder och erfarenheter
klart och systematiskt på ett för den praktiske
skeppsbyggaren förståeligt språk. Inom vår
marin blev "Tractaten" grundläggande för
skeppsbyggeriet under de närmaste hundra åren.
Sir Arthur W Johns uppger i "Progress in Naval
Construction", att Chapman, "the famous
Swe-dish naval architecht", var den förste
fartygskonstruktör, som beräknade metacenterhöjden för
sina fartyg. Varpå han grundar sitt påstående,
nämner han ej. Uppenbart är emellertid att
skeppsbyggmästarna, så länge skeppsbyggeriet
var ett hantverk, ej hade behov av högre
matematiska kunskaper och följaktligen i allmänhet ej
hade möjlighet att omedelbart tillgodogöra sig
de lärda teorierna. Chapman själv ger en antydan
härom i det "Tal om de förändringar som
örlogsskepp undergått, sedan kanoner började på dem
nyttjas", vilket han höll i Vetenskapsakademien
vid presidiets nedläggande 1770. Efter att med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
