Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 17. 29 april 1944 - Industriella och organisatoriska synpunkter på flottans fartygsbyggen, av J H Qvistgaard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
486
TEKNIS K TIDSKRIFT
varvets kostnader för en styrmaskinanläggning,
gjutstål, kopparrör etc. Kostnaderna debiteras
beställaren med efter vid inköpen gällande
enhetspris eller enligt närmare bestämmelser efter
de slutliga faktureringsvärdena;
fasta kostnader, omfattande räntor,
amorteringar etc. (storleksordning 5 Mkr.). Speciellt för
denna sista grupp fördes intensiva förhandlingar
med varven då dessa av många skäl sökte
åstadkomma glidskalor även för fasta kostnader.
Organisatoriska frågor
Vid genomförande av nybyggnadsprogrammet
är det av största vikt, att förvaltningsorganen äro
effektivt organiserade. Med tillämpning av vissa
förvaltningsprinciper, angivna i 1941 års
förvaltningsutrednings förslag, genomfördes på försök
en omorganisation av Marinförvaltningens
ingenjöravdelning, och enligt 1943 års riksdagsbeslut
är numera hela ämbetsverket omorganiserat. Det
fundamentala i omorganisationen är, att
beslutanderätten i det stora flertalet ärenden delegerats
från högsta ledningen till avdelningschefer och
dem underställda byråchefer.
Här må omnämnas några speciella
organisatoriska utbyggnader, som äro av betydelse som
kontaktorgan med industrin. Inom ämbetsverket
har det sålunda befunnits lämpligt att skapa en
organisation, som centralt sammanhåller ärenden
berörande svåranskäffbara råmaterial. Denna
organisation utgör en påbyggnad av den på
skeppsbyggnadsavdelningen befintliga
normalie-och materialsektionen. Denna sektion handlägger
licensärenden, vilka för vissa material äro
synnerligen omfattande, så exempelvis behandlades
under 1943 ca 1 000 metallicenser.
För att möjliggöra en central överblick av alla
de ärenden, som beröra kryssarbyggena, har inom
skeppsbyggnadsavdelningen organiserats
"krys-sarplaneringen". En analog organisation har även
upprättats för handläggning av ärenden om
1 800 t jagarna.
Vid sidan av Marinförvaltningens
huvudorganisation voro för genomförande av
nybyggnadsprogrammet tidigare organiserade vissa från
förvaltningen relativt fristående hjälporgan. Sålunda
handhades materielanskaffning och kontroll av
konstruktionsverksamhet samt byggande av
kustjagare och modifierade stadsjagare av Marinens
nybyggnadscentral i Göteborg. För central
materielanskaffning och kontroll vid byggandet av
tolv minsvepare av Arholmatyp 1939—1940 hade
vid Karlskrona örlogsvarv organiserats en
min-svepardetalj.
Delegering av beslutanderätt — och därmed
även av ansvar — synes i många avseenden ha
underlättat verksamheten. Delegeringen måste
givetvis avvägas så, att högsta ledningen icke
tappar den centrala överblicken av ärendenas
läge och utveckling.
En centraliserad överblick av landets
råvarutillgångar, industriella resurser ävensom en
planmässig fördelning av materielanskaffningen på
olika industrier har visat sig nödvändig. Dylika
planerings- och fördelningsärenden ha på ett för
fartygsbyggenas bedrivande mycket
tillfredsställande sätt handlagts av Industrikommissionen
och till denna ansluten branschexpertis från
näringslivets olika grenar.
Bortsett från örlogsfartygens betydelse ur
försvarssynpunkt äro byggena i vissa fall även av
stor betydelse för varvs- och verkstadsindustrins
utveckling, exempelvis vid tillverkning av
turbiner, ångpannor, etc. Vid byggande av
örlogsfartyg, där de högsta krav måste ställas på
byggnadsdetaljerna, tas initiativ till konstruktioner
och användande av material, som sedermera ofta
komma till värdefull tillämpning för civila
ändamål.
Kravet på topprestationer höjer den industriella
nivån, och i detta sammanhang vill jag erinra
om vad vår skeppsbyggnadsindustris grand old
man, Hugo Hammar, en gång yttrade i Svenska
Teknologföreningen om Götaverkens utveckling,
nämligen att beställningen av pansarskeppet
"Sverige" på Götaverken år 1912 gav varvet
möjlighet att förbättra maskinutrustning m.m., så att
varvet tack vare beställningen stod väl rustat, då
det gällde att utnyttja högkonjunkturen under
förra världskrigsåren och genomföra den
omfattande nybyggnadsverksamhet, som slutligen förde
fram Götaverken till sin ledande ställning.
Vid genomförandet av flottans
nybyggnadsprogram söka vi i möjligaste mån tillgodogöra oss
erfarenheter från det nu pågående
stormaktskriget ävensom från inhemsk industri och
vetenskaplig forskning. Ofta inkomma till
Marinförvaltningen uppslag av vitt skild art angående
åtgärder, som enligt förslagsställarnas mening böra
vidtas för att höja effektiviteten hos vårt
sjöförsvar. Än gäller det uppfinningar av
fartygstyper, framdrivningsmaskinerier, byggnadsmaterial
m.m., än tillämpning inom skeppsbyggeriet av
konstruktioner, som visat sig användbara inom
andra teknikens områden. De flesta uppslag måste
emellertid avvisas, emedan förslagsställaren icke
beaktat fartygsbygget i dess helhet eller saknat
kännedom om de konsekvenser — för fartygens
stabilitet, flytbarhet, sjövärdighet,
byggnadskostnader, leveranstid etc. — som följa med ett
genomförande av hans förslag.
En viss borgen för att vi emellertid skola få
det bästa möjliga, som under för handen
varande förhållanden kan bjudas, är det intima
samarbete, som äger rum mellan Marinens
personal och den civila industrin, och för
närvarande synas de bästa förutsättningar föreligga,
att vi skola kunna genomföra det uppgjorda
programmet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
