Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 17. 29 april 1944 - Modernt luftvärn på örlogsfartyg, av A G Jedeur-Palmgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29 april 19U
All
Fig. 3. Luftvärnets arbetssätt.
ten beräknas av centralinstrumentet eller
korrek-tören och införas automatiskt såsom en
vinkelskillnad i höjd och sida mellan siktlinje och
kärnlinje. Elden avges i skurar med
spårljus-ammunition och elden regleras genom ändring av
inställningarna på centralinstrumentet
(korrektören) .
Vid närliiftvärnets smärre pjäser ersätts
centralinstrumentet och kikarsiktet med ett på pjäsen
placerat ringsikte. Förhållningsvinklar och
korrektioner i höjd och sida erhållas genom att
sikt-linjen mellan öga ocli flygplan tas på olika sätt
i förhållande till ringarna. Elden avges i skurar
med spårljusammunition.
De beskrivna skjutförfarandena äro desamma
som användas vid luftvärnet i land; vid skjutning
från ett rullande underlag tillkomma emellertid
vissa svårigheter, som måste bemästras.
Fartygets rullning och stampning förorsaka extra
arbete för riktarna vilka, samtidigt som de skola
följa ett med stor vinkelhastighet rörligt mål,
ständigt måste motverka krängningsrörelserna.
Vidare införas vid däcksplanets lutning vissa
krängningsfel i skjutelementen.
Det mest rationella sättet att motverka
olägenheterna med rullningen är att stabilisera hela
underlaget, dvs. fartyget. Försök härmed ha gjorts,
icke endast på örlogsfartyg utan framför allt på
stora passagerareångare, där det har gällt att
eliminera orsaken till sjösjukan. Hittills prövade
metoder arbeta med gyrosnurror, slingertankar
eller speciella slingerfenor. Stabilisering av
örlogsfartyg har emellertid, enligt vad man tror sig
veta, icke funnit någon större användning.
En annan metod är att ställa upp pjäser på
stabiliserade plattformar. Då det är fråga om större
massor, är emellertid detta förfaringssätt mindre
lämpligt. Det användes däremot ofta för
stabilisering av lättare avståndsmätare och
centralsikten, såsom t.ex. på fig. 4, som visar två
luftvärns-centralsikten.
En vid luftvärnspjäser vanlig
stabiliserings-metod är att mellan sidriktaxeln och
höjdrikt-axeln inlägga en tredje axel (tvärriktaxel), så som
på fig. 5. Med hjälp av denna kan höjdriktaxeln
ständigt hållas horisontell, varigenom vid rullning
sidriktarens arbete avsevärt reduceras och kräng-
Fig. 4. Förskeppet pä tyska slagskeppet Gneisenau. Längst
upp synas två centralsikten, av vilka det om babord
befinner sig i krängt läge.
Fig. 5. Treaxelriktad luftvärnspjäs.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
