- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 74. 1944 /
496

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 17. 29 april 1944 - Modernt luftvärn på örlogsfartyg, av A G Jedeur-Palmgren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

496

TEKNIS K TIDSKRIFT

Fig. 6. Svenska flottans 7,5 cm dubbelluftvämspjäs M/28 i
sköld, tillverkad i Bofors och uppställd pä Sverigeskeppen
och kryssaren Gotland. Vo=840 m/s, P,= 6,5 kg,
eldhastighet 18—20 skott/min och eldrör.

ningsfelen elimineras. Vid pjäser av denna typ
kan även höjdstabilisering lätt anordnas,
varigenom dessutom höjdriktarens arbete
underlättas. Stabilisering med en tredje axel
förekommer såväl vid när- som fjärrluftvärnet.

I de fall pjäserna icke kunna stabiliseras, måste

Fig. 7. En tysk 8,8 cm dubbelluftvämspjäs, uppställd på en
minsvepare. I stabiliserade sköldlavettage användes samma
kanon på de lätta kryssarna. Längst upp till vänster synes en
20 mm automatkanon i kvadruppellavettage bakom sköld.

Fig. 8. Engelska flottans 10,2 cm dubbelluftvämspjäs L/50
på en kryssare av Newcastle-klassen. E — 85°, V o —825
mls, P — 15,9 kg, eldhastighet 8—10 skott/min och eldrör.

de i stället tillföras krängningskorrektioner, vilka
då uträknas i särskilda krängningskorrektörer
och vilka kontinuerligt, i takt med fartygets
rörelser, med sina tecken adderas till skjutelementen.
Denna metod kan t.ex. användas vid fjärrluftvärn
av grövre kaliber.

Fjärrluftvärnets arbetssätt framgår av fig. 2,
som bl.a. visar ett exempel på ett höganfall på
3 üüü m höjd, insatt av flygplan med en fart av
150 m/s. För erhållande av träff i det i origo
placerade målet måste bomblasten fällas i det
ögonblick, då flygplanet uppnår bombfällningskurvan
a. För att förhindra detta måste fjärrluftvärnet
ha avlossat sin träffande eller avvärjande salva,
innan flygplanet har uppnått kurvan b, som
utgöres av en sammansatt bombfällnings- och
flyg-tidskurva. Under förutsättning att flygplanen för
inriktning behöva 20 s, måste upprätningen efter
dykningen ske vid punkten c för att erforderlig
raksträcka skall erhållas. Under
dykningsperioden kan på grund av den relativt långa
skjuttiden och flygplanets oregelbundna
inflygningsmanövrer blott störande eld avges, men väl ledd
kan denna eld dels skingra det anfallande
förbandet, dels försvåra eller omöjliggöra
inriktningen. Den egentliga verkningselden måste
koncentreras till den korta tid flygplanen framgå på rak
kurs. Observeras bör i detta sammanhang att
även krevader, som icke träffa flygplanet, kunna
medföra verkan; de kunna nämligen förorsaka
ofrivilliga manövrer, varigenom inställda
fällningselement bli felaktiga och bomberna förfela
sitt mål.

Fjärrluftvärnets kaliber har under
mellankrigstiden ökat från 7,5 till 10—11 cm, varigenom
räckvidden förstorats och splitterverkan ökats,
men samtidigt har eldhastigheten nedgått något,
på grund av den större och tyngre ammunitionen.
De första luftvärnspjäserna voro upplagda i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:28:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1944/0508.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free