Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 18. 6 maj 1944 - Torvhanteringens framtid, av Erik Kåreby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
534
TEKNIS K TIDSKRIFT
mossar. Ryssland liar — på grund av ett för
torvtäkt lämpligt klimat, låga arbetslöner samt
höga transportkostnader för stenkol — sedan
länge varit torvens förlovade land. Enligt
uppgifter tillverkades där före kriget omkring 20
Mt/år maskintorv.
Vilka möjligheter ha vi att behålla vår
torvindu-stri? I stort sett har vår nuvarande torvindustri
byggts upp med tanke på kort varaktighet.
Sålunda har staten lämnat lån med 2 till 3 års
återbetalningstid, och statens garantier rörande
avsättningen av produkter gälla för samma tid.
Företagarna ha med anledning härav räknat med
2—3 års amorteringstid, vilket haft till följd, att
anläggningarna oftast blivit i tekniskt hänseende
primitiva. Torvindustrin har tyvärr inrättats som
kristidsföretag och icke såsom solid industri.
Många torvindustrier måste som en följd härav
nedläggas, därest förhållanden liknande dem som
voro rådande före det senaste kriget skulle
återinträda eller lämpliga stödåtgärder icke skulle
komma att vidtas. Som väl är ha dock icke alla
torvindustrier byggts upp såsom kristidsföretag.
Strömsnäs Bruks AB exempelvis ävensom det av
staten ägda AB Svensk Torvförädling (Hästhagen
m.fi. mossar) ha sökt rationalisera
torvupptagningen genom införandet av arbetsbesparande
maskiner m.m. Sålunda har med dessa företags
förbättrade anordningar produktionen per
arbetstimme ungefärligen fördubblats i jämförelse med
produktionen vid anläggningar av vanligast
förekommande typer. Mycket återstår emellertid ännu
att rationalisera, särskilt i fråga om torvens
efterbehandling — vändning, kupning, stackning
etc.
Allmänt göres gällande att lönerna till
torvindu-strins arbetare äro onormalt höga i förhållande
till lönerna inom andra fack. En ändring
härvidlag måste givetvis komma till stånd, om
torvindustrin skall få förutsättningar att arbeta under
mera normala förhållanden. En sådan ändring
kan säkerligen lättast åstadkommas, om
arbetsförhållandena förbättras; i första hand måste det
tyngsta arbetet avskaffas genom insättande av
lämpliga grävmaskiner, i andra hand måste
säsongarbetet så långt som möjligt undvikas. De
nyssnämnda företagarna ha särskilt koncentrerat
sig på att eliminera det tunga arbetet.
Säsongarbetet kan lindras genom åtgärder för torvens
förädling, varom mera nedan.
Torven är tyvärr inget omtyckt bränsle. Skall
torvindustrin få en framtid, måste torvens
kvalitet höjas. I första hand måste dess vattenhalt
hållas låg. Detta är emellertid ingen lätt sak, så
länge torkningen är fullständigt beroende av
väder och vind. Genom införande av artificiell
torkning enligt moderna metoder såsom
komplettering av det nu använda torkningssättet skulle
flera viktiga fördelar ernås. Kvaliteten skulle bli
bättre och jämnare. Torvsäsongen skulle kunna
förlängas 30 %, vilket skulle förbättra företagens
ekonomi. Slutligen skulle genom den förlängda
säsongen och sysselsättningen med torkningen
under vintermånaderna arbetsförhållandena
förbättras. En andra möjlighet att höja torvens
kvalitet är att upphetta den till omkring 200°G,
varvid avdrives förutom allt vattnet även koldioxid.
Härvid erhålles ett högvärdigt bränsle med stor
vattenbeständighet, torvkolet. En ytterligare
möjlighet att förädla torven är att upphetta den till
ca 55°C, varvid erhålles högvärdig torvkoks och
torvtjära, vilken kan raffineras till dieselolja,
fenoler, paraffin m.m. Även en högvärdig gas
kan framställas.
Genom Statens Bränslekommissions och
Stockholms Gasverks försorg ha omfattande försök
gjorts i fråga om tillverkningen av torvkol. I
Tyskland finnes enligt uppgift dessutom en
anläggning för tillverkning av torvkol i drift sedan
flera år. AB Svensk Torvförädling har
tillsammans med Ingenjörsvetenskapsakademien gjort
omfattande undersökningar i fråga om
framställning av torvkoks och torvtjära. Resultaten visa,
att torvindustrin genom att gå in för kolning av
torven kan tillverka högvärdiga produkter och
ordna en rationell drift.
Av det anförda torde framgå, dels att det är
med landets intressen förenligt, att en livskraftig
torvindustri finnes även efter det att de rådande
krisförhållandena förbättrats, och dels att
förutsättningar för en livskraftig torvindustri mycket
väl kunna förefinnas inom en nära framtid.
Lyckligt vore, om statsmakterna snarast möjligt ville
inta en bestämd ståndpunkt i fråga om
torvindu-strins framtid. Att ge denna industri ett nådeår
i taget, under vilket den har att arbeta vidare med
primitiva resurser och under osäkra förhållanden,
kan omöjligen leda till utveckling. Skall
torvindustrin utvecklas, skola de hopplösa företagen
nedläggas och de bästa rationaliseras. Kapital för
rationalisering kan emellertid icke uppbringas,
utan att avsättningen av produkterna garanteras
under en längre tid ocli till priser, som möjliggöra
amortering under denna tid. Vidare är det i högsta
grad nödvändigt, att staten fortsätter den
experi-mentverksainhet, som den påbörjat vid
Hästhagens mosse.
Staten har frikostigt ocli vidsynt investerat
kapital i AB Svensk Torvförädlings stora anläggningar
vid Sösdala för framställning av torvbriketter av
frästorv. Sannolikt är, att här tillämpade metoder
komma att visa sig överlägsna dem, som komma
i fråga vid framställning av maskintorv, ävensom
att nya och än bättre metoder skola se dagens
ljus, men belt uteslutet torde det heller icke vara,
att maskintorvtillverkningen skall kunna behålla
sin dominerande ställning även i framtiden.
Behåll därför maskintorvtillverkningen intill dess
bättre metoder slutgiltigt provats! Låt den icke
falla som efter förra kriget!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
