Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 18. 6 maj 1944 - Företagsbiblioteket, av Harry Stenmark - Technisches Russisch, av Edvin Lundgren - Arbetsstudier, av Harald Ager - TNC: 9. Platta, skiva, plåt, av J W
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
540
TEKNIS K TIDSKRIFT
DK 027.6 : 658.38
Företagsbiblioteket, av Gunnar Jonsson.
Affärsekonomi, Stockholm 1943. 17 s. 1,06 kr.
De uppsatser, som under de senaste 20 åren skrivits om
företagsbibliotek i svenska tidskrifter, äro lätt räknade.
Därför kan man med fog säga, att denna lilla orientering
fyller ett länge känt behov, särskilt som biblioteksfrågan
nu blivit brännande aktuell för många företag här i landet.
Förf. börjar med en definition av begreppet
företagsbibliotek och övergår sedan till att nämna något om
bibliotekets uppgifter och understryker här särskilt vikten av,
att biblioteket inordnas i företagets organisation på sådant
sätt, att det kommer till största möjliga nytta. Därefter
beröres litteraturbeståndet och facktidskrifternas roll.
Tidskriftscirkulationen — företagsbibliotekens problembarn —
behandlas på ett par sidor med exempel på olika
cirkulationsmetoder. För prenumerationskontrollen
rekommenderas för överskådlighetens skull Kardex- eller Acme-systemet.
DK-systemet, som befinner sig på stark frammarsch i
Sverige och som för närvarande användes av fem svenska
facktidskrifter och ett antal företagsbibliotek, förordar
förf. såsom det lämpligaste klassifikationssystemet för
facklitteratur. För katalogiseringen ges praktiska råd, och
i lokal- och inredningsfrågan framlägger förf. en del goda
synpunkter.
Skriften, som är illustrerad med bilder från några olika
företagsbibliotek, avslutas med en del expeditions- och
rutinfrågor, och förf. framhäver här bl.a. värdet av
kontakten med andra bibliotek.
Föreliggande häfte är alltför diminutivt för att kunna tjäna
som handledning i hithörande frågor, men det är utmärkt
som en orientering i de problem det här rör sig om. För den
som velat gå djupare i ämnet, hade det dock varit
önskvärt, att uppsatsen hade kompletterats med
litteraturhänvisningar.
Det finns många förnämliga företagsbibliotek här i landet,
och det är att hoppas, att dr Jonssons lilla skrift
stimulerar till ytterligare uppsatser i ämnet, varvid
detaljfrågorna kunde bli mer ingående behandlade och belysta från
olika synpunkter. Harry Stenmark
DK 413.164 = 3 = 82
Technisches Russisch, av Alexej Stychnoff. Del I:
Lehr- und übungsbuch, 93 s. Del II: Fachwörterbuch,
113 s. W Girardet, Essen 1943. 6 RM per del.
I Teknisk Tidskrift 1943 M s. 115 hänvisades till några av
förlaget W Girardet, Essen, utgivna goda språkböcker,
"Technisches Englisch" och "Technisches Französisch".
Nu har samma förlag utgivit en liknande språkbok, som
behandlar olika tekniska ämnen på modernt ryskt språk.
Bokens första del innehåller, jämte några uppgifter om
rysk nystavning och det viktigaste av
handelskorrespondensen, korta uppsatser om material, materialprovning,
maskinelement, alla slags verktygsmaskiner och olika
arbetsförfaranden. Uppsatserna äro avfattade dels på tyska,
dels på ryska, och skola för övningens skull översättas
av läsaren. För att underlätta detta äro artiklarna
ledsagade av utförliga anvisningar, förklaringar och råd till
översättaren. Ordens innebörd framgår i regel av
sammanhanget, men författaren bemödar sig även att i den
medföljande ordlistan påpeka de olika uttryckens verkliga
betydelse, och dessutom bidra enkla illustrationer av
maskiner etc. till att på ett otvetydigt sätt förklara, vilka
maskiner eller maskindelar som avses med beteckningarna
i texten. Boken i sin koncentrerade form förefaller vara
en utmärkt hjälpreda för att snabbt lära sig så mycket
ryska, att man exempelvis kan förstå förfrågningar och
eventuellt avfatta anbud på maskiner o.d. En
förutsättning härför är, att man har goda kunskaper i tyska och
förkunskaper i ryska.
Del II innehåller dels ett tysk-ryskt, dels ett rysk-tyskt
register med ca 3 000 tekniska fackuttryck på vardera
språket. Edvin Lundgren
DK 658.54
Arbetsstudier, av civilingenjör Hugo Olssön. Hermods
Korrespondensinstitut, Malmö, 1942. 86 s. 4,75 kr.
Föreliggande kurs är uppdelad på 9 brev om
sammanlagt ca 180 sidor. På detta relativt begränsade utrymme
har det på ett utmärkt sätt lyckats författaren att icke
endast beskriva den rena arbetsstudietekniken, teoretiskt
och praktiskt, utan även att behandla ett flertal
arbets-studierna närstående områden. Följande axplock må göras
bland rubrikerna: Arbetsstudier och rationalisering, Med
förstånd och god vilja, Grafisk framställning,
Produktionsbegränsning, Premieackord, Nomogram,
Arbetsstudieman-nens kvalifikationer och Psykoteknik. Härav framgår att
arbetsstudiefrågan behandlats synnerligen mångsidigt,
vilket jag anser vara särskilt värdefullt. Härigenom får den
blivande arbetsstudiemannen klart för sig, att det inte
räcker med att endast kunna knäppa på en klocka och
sätta ackord.
I den teoretiska delen ha skickligt inflätats praktiska
exempel, vilka ofta samtidigt behandla ett flertal problem,
t.ex. skärhastigheter, nomogram och olika ackordstyper.
Kursen kan därför rekommenderas även till
arbetsstudie-män, vilka redan ha ett flertal praktikår på detta område
bakom sig. Harald Ager
TNC
9. Platta, skiva, plåt
Som typiskt exempel på en platta kan nämnas en
sten-platta eller en gjutjärnsplatta. En sådan är förhållandevis
tjock och synnerligen stel. En typisk skiva är exempelvis
en pappskiva eller en glasskiva. Om tjockleken bedömes i
förhållande till övriga dimensioner är skivan tunnare än
plattan, och skivan behöver inte heller vara så stel.
Användningssättet spelar också sin roll vid namnvalet.
Plattan ligger ofta på marken eller på annat utbrett underlag
eller är infälld i en vägg, och den visar då endast en fri
sida. Benämnes en sak skiva har man mera intryck av att
båda sidorna skola vara tämligen fria och åtkomliga.
Jämför t.ex. golvplatta, underläggsplatta och bordskiva,
grammofonskiva (den även förekommande termen
"grammofonplatta" är sämre).
En plåt är en skiva av metall, oftast valsad. Visserligen talar
man om "fotografiska plåtar", som äro av glas, men detta
torde bero på att den ursprungliga fotografiska tekniken,
da-gerrotypin, använde plåtar av metall, och har kanske även
sin grund i felaktig översättning av det tyska ordet Platte.
Mot det svenska ordet plåt svarar till betydelsen det tyska
Blech, vilket som lätt inses är besläktat med vårt bleck,
ett ord som vi använda endast om tunn plåt.
TNC har gjorts uppmärksam på att ordet plåt ofta
begagnas även när materialet icke är metall utan t.ex. ebonit
eller bakelitmaterial. Härifrån måste TNC avråda. I stället
bör man hålla sig till orden platta och skiva. Det
förefaller som om platta för närvarande vore vanligast:
träfiberplattor, bakelitpappersplattor, mikanitplattor osv., men
även namntypen träfiberskivor osv. förekommer. Enligt
vad som ovan sagts är skiva i detta sammanhang onekligen
en bättre term än platta, och TNC skulle helst se att
utvecklingen ginge i riktning mot: träfiberskivor,
bakelit-pappersskivor, mikanitskivor.
En som man kan tycka ganska egendomlig användning
har ordet skiva fått i termer sådana som remskiva,
linskiva, snörskiva osv. Förklaringen ligger utan tvivel däri,
att dessa maskinelement i gången tid varit verkliga runda
skivor, utsågade ur träflak. Än i dag äro små snörskivor
ofta skivformiga, och träremskivor av den enkla formen
ser man också. Repskivor av trä med järnskodd bana
förekommo i gamla gruvor ända in på 1900-talet. Remhjul,
linhjul, snörhjul osv. vore numera de naturligaste namnen,
men den gamla terminologin tycks stå sig, särskilt i fråga
om remskivor. J W
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
