Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 18. 6 maj 1944 - Kortslutningslaboratoriet vid K. Tekniska Högskolan, av Emil Alm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 maj 19U
541
Kortslutningslaboratoriet
vid K. Tekniska Högskolan
Professor Emil Alm, LSTF, Stockholm
Inom den mekanisk-konstruktiva delen av
starkströmstekniken ha de elektriska maskinerna
och transformatorerna under den hittills gångna
delen av elektroteknikens utveckling intagit en
dominerande ställning. För deras manövrering
har dock under utvecklingens gång dessutom ett
alltmera ökat behov av starkströmsapparater
gjort sig gällande. Hit höra
magnetregleringsmot-stånd för generatorer, pådrag för motorer,
frånskiljare och strömbrytare för in- och urkoppling
av elektriska ledningsnät, reläer och regulatorer
av olika slag för apparaternas automatiska
manövrering m.m. Numera utgöra dylika
starkströmstekniska apparater en icke oväsentlig del
av den elektrotekniska fabrikationen.
I den mån man vid dessa apparaters utformning
har kunnat bygga på de från den rena
elektro-maskinläran kända teoretiska grunderna har
utvecklingsarbetet ej erbjudit några speciella
svårigheter. Denna förutsättning gäller dock ej för den
viktiga apparatgrupp, som omfattar de för in- och
urkoppling av strömkretsar använda
strömbrytarna, och denna omständighet har i hög grad satt sin
prägel på utvecklingsarbetet inom detta område.
Så länge de effektbelopp som skulle behärskas
vid en dylik manöver voro jämförelsevis små,
erbjöd konstruktionen av en brytare knappast ett
teoretiskt problem; för oljebrytare får man
nämligen utan några särskilda åtgärder en så pass
stor brytförmåga, att den vid liten bakomliggande
effekt mer än väl räcker till.
Med växande näteffekt ökades även
brytsvårig-heterna, och detta framtvingade ett alltmer
intensifierat studium av de med slutningen och
brytningen av en strömkrets förbundna
problemen. Därvid blev man i kanske högre grad än på
något annat område inom elektrotekniken
tvungen att göra de experimentella undersökningarna
i full skala, dvs. med minst samma
bakomliggande näteffekt som i verkligheten. Detta föranledde
de stora tillverkande firmorna att bygga särskilda
laboratorier, kortslutnings- eller
överströmslaboratorier, där man under brytningsögonblicket
Utdrag av föredrag i Svenska Elektroingenjörsföreningen den
21 januari 1944.
DK 621.317.2 : 621.316.5.064.1
kunde disponera över effektbelopp av upp till
1 000 000 kVA och mer.
Fattar man de tekniska högskolornas uppgift så,
att de studerande utöver ett visst grundläggande
kunskapsförråd dessutom i möjligaste mån skola
bibringas så stor teoretisk och experimentell
träning, att de utan allt för stor tidsförlust kunna
inkopplas på det i praktiken pågående
utvecklingsarbetet, måste kurserna vara upplagda så,
att de studerande åtminstone i någon mån göras
förtrogna med vid utvecklingsfronten liggande
problem, som därvid kunna möta dem. En dylik
förberedelse får dock fullt värde först om
högskolans laboratorieresurser äro sådana, att de
avsedda problemen kunna belysas med
demonstrationer och experiment, de senare närmast i form
av examens- eller licentiatarbeten, eftersom
dylika uppgifter i regel ej kunna ingå i de ordinarie
kurserna för civilingenjörsexamen. En dylik
laboratorieutrustning gör det också möjligt för
högskolans lärare att i högre grad än eljest lämna
självständiga bidrag till utvecklingsarbetet på
området ifråga, så att detta ej enbart behöver
vara förlagt till industrilaboratorierna.
Detta resonemang gäller icke minst de
elektro-mekaniskt betonade delarna av
starkströmstekniken, där som nämnts utvecklingsarbetet under
senare åren huvudsakligen varit förlagt inom
elektroapparatläran, bl.a. på strömbrytarområdet.
För att även vid högskolan åtminstone i någon
grad laboratoriemässigt kunna efterbilda de
fenomen, som uppträda vid slutning och brytning
av höga effekter, måste därför första åtgärden
vara att till högskolans elektromaskinlaboratorier
anskaffa en trefasgenerator med största möjliga
kortslutningseffekt.
Kortslutningslaboratoriets tillkomst
Redan år 1926 kunde detta önskemål för första
gången förverkligas därigenom att Stockholms
Elektricitetsverk som gåva till institutionen
överlämnade en 25 p/s trefasgenerator på nominellt
1 750 kVA vid 6 000 V Och 1 500 r/m, som då
utrangerades vid Värtaverkets utbyggnad. Denna
generator kunde installeras i ett av de rum insti-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
